Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaOS i Paris 2024

Johanna Johansson
Du skulle bara veta

“Känner du någonsin att det inte går ihop?”

Jag fick frågan angående mina universitetsstudier på heltid och kanotsatsningen, en kombination som jag levt med i snart fem år.

Text: 

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Johanna Johansson satsar på sina studier och på sin kanotkarriär.

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

Det är otroligt skönt att få cykla iväg och vara en studerande, tänkande Johanna under dagen innan jag dyker upp på kanotklubben igen för att pressa kroppen till max. Ofta är det det andra, det totalt icke-kanotrelaterade, som ger mig energi för att orka ett pass till. Till exempel var jag så glad när jag fått veta att min första krönika skulle publiceras i denna tidning att jag gick in i gymmet efteråt och slog ett personligt rekord som jag kämpat med i flera månader: 30 kilo runt midjan i en chins, eller en pull-up som det ibland kallas, där man hänger i ett räcke och sedan drar sig upp. Hakan ska över räcket, annars räknas det inte som godkänt på våra styrketester.

Totalt icke-kanotrelaterad energi omvandlades till fysisk styrka. Fantastiskt.

Annons

Söndagsmorgonen när Johanna Johanssons första krönika publicerades i Sydsvenskan (tv) och precis efter intervjun som gav energi och nytt chins-rekord.

Bild: Privat

Annons

Ja, ibland är det fantastiskt, men sannerligen inte alltid. Senaste gången jag fick frågan tänkte jag bara en sak: “Du skulle bara veta”.

Bara några minuter tidigare hade jag suttit inne på den lilla, inte alltför väldoftande, toaletten på universitetet, och låtit tårarna rinna. Jag visste att det inte fanns något alternativ, att jag behövde få det ur mig för att kunna tänka klart igen.

Stressen är otroligt påtaglig ibland.

Såhär var det hela förra veckan. Egentligen har jag tusen strategier vid det här laget, en bör inte underskatta livserfarenheterna från en ambitiös, högpresterande ung tjej, men det kan fortfarande vara svårt att komma ur det. Jag tittade mig i spegeln där inne på bibliotekstoaletten och påminde mig själv om att det inte är värt det. Livet handlar ju inte om prestationer, en omtenta leder inte till mycket värre konsekvenser än lite mer repetition, en dålig träning är glömd dagen efter, och skulle en säga fel saker på ett seminarium så går nog inte resten av klassen, eller lärarna för den delen, hem och tänker att en är en sämre människa.

I skolan, under ”den kämpiga veckan”.

Bild: Privat

Som snart färdigutbildad gymnasielärare kan jag säga med säkerhet att jag inte skulle resonera på det sättet om mina egna elever. Men att vända tankarna är lättare sagt än gjort. Denna ständiga strävan efter perfektion. Så är ju inte livet. Jag försöker säga detta till mig själv i spegeln.

Annons

Annons

Jag vet det, egentligen, men känslan släpper inte förrän jag kan få mig själv att tro på det. Oftast går det allra bäst när jag sväljer min stolthet och ber om hjälp, av vänner, psykolog eller familj, kanske en lärare, eller någon helt annan. Det finns så många kloka människor som kan hjälpa mig att tänka utanför min lilla stressbubbla. Jag vet det, egentligen, men “jag kan själv”-mentaliteten släpper inte förrän jag kan få mig själv att tro på det

Inbäddat innehåll

I slutet av denna kaotiska, känslofyllda vecka gick jag på en konsert med Miss Li. Jag satt på raden allra högst upp, längst bort från scenen, men när hon spelade låten Starkare tror jag ingen grät mer än jag. Det har blivit min låt till mig själv och jag har behövt den så många gånger. Inte för att “jag är starkare än du tror” innebär att någon särskild anser mig svag, men för att jag är starkare än jag själv tror. Det tror jag många är, därför borde det vara allas låt.

Så ja, jag känner ofta att det inte alls går ihop. Men jag är också starkare än jag tror. Och hälften av den styrkan ligger i att jag tillåter mig själv att vara svag ibland.

PS. I helgens tävling i Jönköping avgörs det om jag får åka på vårens världscuper eller inte. Jag tänker att jag ska passa på att vara stark då. DS.

LÄS MER: 26-åriga Johanna siktar mot OS: ”Nu jäklar kör jag”

LÄS MER: Johanna Johansson: Hör ni? Jag satsar mot OS 2024

Annons

Annons

Till toppen av sidan