Både kriget i Ukraina och klimatförändringarna gör att Sverige måste producera mer mat. För att det ska vara möjligt behöver åkermark bevaras. Det är en förutsättning för att framtida generationer ska få god tillgång till livsmedel.

Att bevara åkermarken är av internationellt, nationellt, regionalt och lokalt intresse.

Idag måste Sverige importera livsmedel. Utebliven tillgång på spannmål på världsmarknaden på grund av kriget i Ukraina styrker vikten av svensk produktion.

Med klimatförändringarna står jordbruket inför en osäker framtid, såväl skyfall som torka blir vanligare både i Sverige och globalt. Aktuella exempel är vad som skett i Indien, Kina, Argentina och Kanada.

Vårens värmebölja i Indien har tillsammans med inflationen nyligen medfört att landet förbjudit export av spannmål, något som ännu inte hunnit påverka Sverige fullt ut.

Trots alla varningstecken pågår en febril exploatering av åkermark. Sverige har förlorat 3 000 hektar mellan 2016 och 2020 enligt Jordbruksverket. Majoriteten av den marken ligger i Skåne.

Skåne står för 50 procent av Sveriges livsmedelsproduktion.

Med hänsyn till omvärldsläget bör ingen åkermark asfalteras. Det är av yttersta vikt att Sveriges livsmedelsförsörjning säkras på lång sikt.

I Lund har ett förslag om att förbjuda detaljplanerat byggande på högvärdig åkermark i kommunen nu avslagits av kommunstyrelsen. Motiveringen är att kommunens översiktsplan redan tar hänsyn till värdefull jordbruksmark. Men inget kan vara mindre sant.   

Trots att tillgången på jordbruksmark i många länder minskar på grund av klimatförändringar, havsnivåhöjningar och ökenspridning planeras hälften av det som ska byggas i Lund ske utanför tätorten. Lunds klimatpolitiska råd bemöter planerna i sin senaste rapport. Rådet som består av experter med kompetens inom olika vetenskaper från Lunds universitet och SLU Alnarp, pekar på att politiker och planerare tidigare sagt att ingen ny jordbruksmark ska tas i anspråk efter att nya stadsdelen Brunnshög byggts. 

Av de 26 000 nya bostäder som ska byggas i Lund 2018–2040 ska 13 100 stå på nyexploaterad mark. Enligt svensk lag får odlingsbar mark enbart tas i anspråk för att tillgodose nödvändiga samhällsintressen. Går det att hävda att en byggboom på Europas bördigaste jord är i samhällets intresse?

I översiktsplanen finns också mark för industri- och verksamhetsområden. Men om det inte finns tillräckligt med mark för att odla den mat landets befolkning behöver finns det snart ingen anledning att satsa på logistikbyggnader, industrier eller vägar. 

Politiker i Lund är inte omedvetna om riskerna med att asfaltera på Sveriges bördigaste mark. Majoriteten av de partier som är representerade i kommunfullmäktige har i samtal med intresseföreningar i Lunds kommun förklarat att de vill bevara åkermarken, men många politiker har gång på gång agerat annorlunda när det blivit allvar. Nu planerar kommunen att exploatera högvärdig klass 10-jord vid Sankt Lars och Värpinge.

Av Lunds kommuns program för ekologiskt hållbar utveckling framgår att den livsmedelsproduktion som sker i kommunen ska vara hållbar och tillgodose en långsiktig livsmedelsförsörjning. Men om kommunstyrelsens planerar att asfaltera mer och mer jord och trotsa alla kommunens fina målsättningar om att skapa ett hållbart och klimatanpassat Lund är det svårt att ha förtroende för de politiker som styr staden.

Medan Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Förnyalund röstade för förslaget om förbud av nybyggnation på jordbruksmark röstade Liberalerna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna emot.

Det gläder oss att en stor del av Lunds politiska företrädare har börjat ta matförsörjningen på allvar. Samtidigt kan vi bara tolka avslaget som att företrädarna för Liberalerna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna väljer att bortse från Sveriges framtida generationer till förmån för stadens tillväxt. 

De planeringsprocesser för ny bebyggelse på Lunds slätter som ännu är i tidigt skede bör stoppas. Politikerna måste inse att man inte kan äta BNP.

För att få bukt med bostadsproblem och den framtida matförsörjningen behöver politikerna i Lund arbeta för att staden inte ska spridas ut på de bördiga slätterna. Istället bör staden förtätas.

Lund bör ta efter Jönköpings kommun som redan förbjudit exploatering av åkermark.

I Sverige – och även i Skåne – finns döende byar och ödehus. De utgör resurser som kan komma till användning. Låt Lund och dess byar växa inåt på ett klokt sätt. När det inte går bör kommunen avstå från att växa. Bygg långsiktigt och vackert med stadens identitet i fokus så att den kan älskas av många generationer framöver. Låt bli åkermarken!

SKRIBENTERNA

Hanna-Louise Aasen, initiativtagare till Lundaförslaget

Anthon Brunzell, ordförande för Lunds fältbiologer

Martina Kvist Reimer, ordförande för Höjeådalens intresseförening

Tobias Larsson, styrelseledamot i Fältbiologernas riksorganisation

Håkan Rasmusson, lantbrukare och initiativtagare till REKO-ring Lund

Anders Larsson, universitetslektor på SLU Alnarp och styrelseledamot i föreningen Den goda jorden

Maximilian Isendahl, styrelseledamot i den ideella föreningen Nordbruk

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.