Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaOS i Paris 2024

Johanna Johansson
Panik på beställning: Ready, set, go!

Ready. Set. Go!

Som på beställning kommer den. Paniken. Andetagen blir korta, magen knyter sig och musklerna blir alldeles kraftlösa. Kraftlösa? Nu? Det är ju nu jag ska ta i allt vad jag kan. Loppet är i full gång och jag kan varken få ordning på kropp eller huvud.

Jag försöker göra som min tränare Susanne gör när hon ska prestera, “kom igen nu Gunnarsson”, fast ja, kom igen nu, Johanna. Kom igen nu. 

Text: 

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Johanna Johansson under försöket i K2 på världscupen i Racice, Tjeckien. Johanna och partnern Rebecka Georgsdotter gick inte vidare utan missade semifinalen med en sekund och sex hundradelar. Tävlingen var Johanssons och Georgsdotters andra tillsammans totalt och deras första internationellt.

Bild: Privat

Annons

Det hjälper lite att prata med mig själv, men inte helt. Nästa lopp försöker jag bara fokusera på andningen, ett tips som jag fick bara några dagar innan vår nationella uttagningstävling. “Andas ut lika länge som du andas in”. Det hjälper också lite. “Bara titta på målbojarna, Johanna, det är dit du ska”, säger Susanne. Nästa lopp tänker jag bara det. Fokus på målet. Att paddla den här vattenfarkosten så snabbt jag kan från en punkt till en annan är ju egentligen det allt handlar om. 

Tänk att det kan låsa sig så när det väl är dags att prestera. För mig handlar det om kanoten, för någon annan handlar det kanske om en presentation eller jobbintervju. Jag vill det bara så gärna.

Och, det värsta av allt, jag vet att jag kan. 

Annons

Det var precis som för en ung kille med tårar i ögonen som jag träffade häromveckan. Han hade tränat på ett pianostycke i flera veckor men när det var dags att visa upp det så gick det inte alls. Han ville det nog också bara så gärna. Jag tänker att det var ödet att vi möttes, där utanför min korridorsdörr, för jag visste precis vad han pratade om. ”Det är bara, du vet, att hoppa upp på den där hästen igen”, sa han till mig. Och han har helt rätt. 

Annons

Så, lopp efter lopp hoppade jag upp på hästen igen. Varje gång gick det lite bättre. Jag andades och fokuserade på målet. Och det räckte.

Så, lopp efter lopp hoppade jag upp på hästen igen. Varje gång gick det lite bättre. Jag andades och fokuserade på målet. Och det räckte. Jag tog mig vidare från uttagningstävlingen i Jönköping till världscupen i Racice som ägde rum nyligen. Väl i Racice tog jag mig som längst till semifinal på de kortare distanserna och på det längsta loppet, K1 5000 meter, så hamnade jag i en krock och trillade i. Det kan bli lite närkamp i kanot också, tro det eller ej. Men paniken var inte lika närvarande, andetagen var längre och jag tog i med full kraft. Hinnan av mentala störningsmoment var tunnare och jag kunde fokusera på det som faktiskt betyder något. Det är ju ändå världseliten där på banorna bredvid. Och jag var där. Jag ska göra allt för att vara där igen. Lite närmre. Lite snabbare.

Jag är, inte nöjd, inte än, men jag har tagit ett steg i rätt riktning. Och till dig jag mötte utanför dörren, jag är säker på att du kommer spela pianostycket fantastiskt nästa gång. Och om inte då, så gången efter det. Andas och fokusera på målet. Vi börjar nu.

Annons

Ready. Set. Go.

LÄS MER: Hör ni? Jag satsar mot OS 2024

LÄS MER: 26-åriga Johanna siktar mot OS: ”Nu jäklar kör jag”

LÄS MER: Johanna Johansson: Du skulle bara veta

Annons

Annons

Till toppen av sidan