Annons

Annons

Annons

kultur

Ida Ölmedal
Vem är det som är besatt av etnicitet egentligen?

Identitetspolitiken är ett hot – på högerkanten.

Text: 

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Gina Dirawis SVT-program ”Gina Dirawi lever och dör” har fått mycket kritik. Foto: Thomas Karlsson

Annons

Ida Ölmedal är kulturchef.

Solen kom tillbaka, blommorna slog ut, och det var den där tiden på året då Christoffer Robin sa:

– Jag såg en identitetspolitisk heffaklump på Konstfack häromdagen, Nasse.

– En gång såg jag en, sa Nasse, jag tror åtminstone att jag gjorde det.

– Det gjorde jag med, utbrast Nalle Puh och det samlade opinionsbildarskrået. (De undrade mycket hur en identitetspolitisk heffaklump egentligen såg ut.)

Så inleddes jakten.

Detta år riggade de sina fällor mot det antirasistiska konstnärskollektivet Brown Island, som ifjol velat byta namn på utställningshallen Vita havet på just Konstfack. Professorn Sara Kristofferssons bok om striden hyllades så gott som unisont i tidningarna. Det var nästan så att man glömde bort att den där salen aldrig behövde byta namn.

Annons

Annons

Och Nasse hakade på. Hjälp, hjälp, en hiskelig heffaklump!

En annan som gjort sig skyldig till ett ”oetiskt identitetspolitiskt narrativ” var Gina Dirawi.

Upplösningen av SVT-serien ”Gina Dirawi lever och dör” handlade nämligen om programledarens posttraumatiska stressyndrom. Det kom av att hon vuxit upp med en traumamärkt palestinsk familj, upplevt Libanonkriget 2006, blivit vittne till självmordsbombningen i Stockholm 2010 och utsatts för rasistiska dödshot. Allt detta gjorde att hon gick runt med en skräck för att bli mördad.

Inte ska man göra en offentlig angelägenhet av det, tyckte folk. Hon borde skickats till företagshälsans traumapsykolog utan kameror och jorden runt-resor. För vad har det med oss att göra?

Expressens Natalie Lantz surnade till när Dirawi, i ett samtal om dödsrädsla med Black Lives Matter-aktivister, uttryckte att ”förhoppningsvis kommer vi alla att få leva som privilegierade vita tjejer”. Vita tjejer kan ju också ha trauman.

Heff, sa Nasse, som var så andfådd att han knappt kunde tala. En heff – en heff – en heffaklump!

Ivar Arpi, kulturskribent på Svenska Dagbladet. Foto: Peter Knutson

Samtidigt, i en annan del av kulturvärlden: Ivar Arpi, högerprofil på SvD Kultur, twittrade dystert om att utrikes födda i högre grad röstar på vänsterblocket. Han tillade: ”I takt med att andelen ökar i befolkningen ändras alltså tyngdpunkten i svensk politik åt vänster.”

Annons

Annons

Men ... är det inte självaste heffaklumpen du har stött på, Nasse? En kulturskribent som öppet utgår ifrån att invandrare som grupp har en fast politisk hemvist?

”The great replacement theory” kallas en konspirationsteori på högerkanten i USA. Den går ut på att vita amerikaner aktivt ersätts av invandrare. Ibland påstås Demokraterna medvetet driva på utvecklingen eftersom de tjänar röster. Teorin förekommer i mer och mindre extrema former, men själva faran ligger i att utmåla invandrare som ett politiskt hot.

Det är möjligt att Ivar Arpi inte känner till den här opinionsbildningen, han kan ha tillbringat det senaste decenniet under ett stort block svensk granit. Man kan inte så noga veta med heffaklumpar.

Men när Nasse tittade upp såg han plötsligt att den här idéströmningen och dess rännilar, till skillnad från radikala konstteorier, traumaforskning eller amerikansk Black Lives Matter-aktivism, har politiska representanter i den svenska riksdagen. Med verkliga politiska förslag om ”uppmuntran till återvandring” och folkräkningar.

Då begrep Nasse hur enfaldig han hade varit, och han skämdes så att han sprang direkt hem och kröp till kojs med huvudvärk.

VECKANS ...

Sommarpratare. I torsdags fick vi veta vilka som är med i årets upplaga av det folkkära ”Sommar i P1”. Bland dem fanns bland andra kultursidans skribent, biologen och vaccinexperten Farshid Jalalvand. Kulturredaktionen kommer i år inte att recensera sommarpraten, däremot kommer vi att skriva om programmet på andra sätt.

Annons

Killsnack. Varför skriver så få unga män på kultursidorna, frågade sig Expressens Victor Malm nyligen i en text med den småländskt rimmande rubriken ”Tjejer är smarta – killar spelar data”. Debatten som följt får mig att associera till de studier som visar att killar behöver ta upp en majoritet av talutrymmet i klassrum och på möten för att balans ska upplevas råda.

Annons

Begrepp. Är det föraktfullt att kalla Amineh Kakabaveh för en politisk vilde? Det tyckte DN:s kulturchef Björn Wiman, bland andra. ”Ordval och tonfall associerar till de vanligaste synonymerna för vild: inföding, ociviliserad människa,  barbar – galenpanna, vilding, vildhjärna, vettvilling, bråkmakare”, skriver Gudrun Schyman – själv en före detta avhoppare – i en intressant text på den här kultursidan om de oberoende ledamöternas funktion.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan