Annons

Annons

Annons

Annons

Staffanstorp

Hon kallades ”blindis” i skolan – skriver bok om mobbningen

Mikaela Nilsson mobbades under en stor del av sin uppväxt – för att hon lever med en funktionsnedsättning.

Idag skriver hon på en självbiografi. För att ge styrka till andra barn, men även till sig själv.

– Jag kände mig bortglömd, säger hon.

Mikaela Nilsson, 26, har redan skrivit flera kapitel till sin självbiografi.

Bild: Lars Brundin

Annons

I 26-åriga Mikaela Nilssons sovrum hörs ljudet av tangentbordets knappar. Här inne håller hon på att skriva en bok om sitt eget liv, om sin uppväxt och hur hon mobbades för sin funktionsnedsättning.

Titeln på självbiografin har hon redan bestämt: ”Mitt underbara skitliv”.

– Jag älskar att leva, trots all skit jag har gått igenom, säger hon.

Mikaela lever med både nedsatt syn och hörsel. Hon har även en okänd nervsjukdom, som gör att hon behöver rullstol för att röra sig.

”Jag vill nå ut med min historia och allt jag har gått igenom”, säger Mikaela Nilsson.

Bild: Lars Brundin

Inget av det är medfött. Hennes kropp började må sämre när hon var sju år, samtidigt gick hon på lågstadiet i Bara – en väldigt tuff tid i Mikaela Nilssons liv.

Annons

Annons

– Fler och fler i klassen tyckte att det var kul att reta mig för att jag hade en synnedsättning. Jag kunde höra ord som ”blindis”. Det fanns några barn i skolan som var värre än andra, som kände att de fick behandla mig hur de ville, säger hon.

När Mikaela Nilsson kände sig utpekad sökte hon hjälp från vuxna på skolan. Men hon upplevde att hon aldrig togs på allvar.

– Jag fick bara höra att jag var tramsig och skulle sluta gnälla. Jag trodde att det var jag som måste förändra mig. Jag kände mig förminskad och bortglömd, så till slut valde jag helt enkelt att hålla tyst och bevara allting för mig själv.

Det är inte första gången Mikaela Nilsson skriver en bok. 2017 skrev hon sitt första romanmanus: ”Hur korkad kan man bli?”, som handlar om 14-åriga Ellinors tonårsliv.

Bild: Lars Brundin

Under lång tid kände sig Mikaela Nilsson ensam, utan vänner som älskade henne för den hon var. Efter grundskolan hade hon förhoppningar om att det skulle bli bättre när hon började på gymnasiet i Kristanstad. Men så blev det inte.

– Ibland kan jag känna att jag har missat ganska mycket i mitt liv. Jag hade hoppats kunna leva ett normalt tonårsliv med kompisar, killar, fester, säger hon.

Det som har hjälpt Mikaela Nilsson att ta sig genom svårigheterna i livet är kreativiteten. Hon skriver dikter, bloggar, driver en Youtube-kanal och tycker om att sjunga. När hon upplevde att hon inte kunde prata med någon om sina känslor, kunde hon istället skriva eller sjunga om dem.

Annons

På vänstra armen har Mikaela Nilsson en tatuering av ett hjärta med namnet på sin hund Sigge: ”Han är mitt allt, och jag älskar honom över allt annat i världen”, säger hon.

Bild: Lars Brundin

Annons

I dag lever Mikaela Nilsson ett självständigt liv och har vänner som stöttar henne. Att skriva en självbiografi är en slags självterapi. Men hon vill även att andra bättre ska förstå det hon har gått igenom. Inte enbart när det kommer till mobbning – hon vill också beskriva hur hon har bemötts i andra sociala miljöer, och hur livet ser ut när man har assistans i sitt eget hem.

– Det jag främst vill säga till andra, som går igenom något liknande, är att ingen är ensam. Vi har alla mer eller mindre tunga erfarenheter i bagaget. Våga prata om det. Håll inte allting inom dig, släpp fram det och tillåt dig att bli känslosam. Be om hjälp.

Mikaela Nilsson berättar att hon länge har haft låg självkänsla: ”Tack och lov så har jag idag en hel del fina vänner som betyder enormt mycket för mig.”

Bild: Lars Brundin

Hon önskar också att boken ska bli en tankeställare för alla som inte lever med funktionsnedsättningar.

– Det händer på tok för ofta att vi inte blir tilltalade, utan att folk pratar över huvudet på oss, säger hon och fortsätter:

– Många gånger känns det som om samhället tar för givet att vi som sitter i rullstol automatiskt inte kan prata, eller att personer med vissa diagnoser är dumma i huvudet. Vi är också människor och bör behandlas så.

Fakta

Mikaela Nilsson

Ålder: 26.

Bor: I en lägenhet i Staffanstorp, tillsammans med hunden Sigge.

Gör: Skriver en självbiografi, och letar efter ett jobb. Tidigare var hon skribent på Funkarredaktionen.

Hobby: Skriva, sjunga och lyssna på musik.

Till toppen av sidan