Annons

Annons

Annons

Annons

opinionKryptovalutor

Aktuella frågor
”Vad händer när regeringar bestämmer sig för att reglera bitcoin och andra kryptovalutor?”

USA har för närvarande sanktioner mot ett dussintal länder, hundratals organisationer och tusentals individer. För dem är kryptovalutor en given räddningsplanka. Det skriver Kenneth Rogoff, tidigare chefsekonom vid Internationella valutafonden, IMF.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Bitcoin-reklam vid järnvägsstationen Shibuya i Tokyo, Japan. Foto: Shizuo Kambayshi

Annons

Priserna på kryptovalutor rasar när centralbankerna nu börjar höja räntan. Många frågar sig om detta är början till slutet för kryptobubblan. Nja, kanske ändå inte, inte än. En högre kostnad för pengar slår alltid oproportionerligt hårt mot tillgångar vars användbarhet främst ligger i framtiden. De rekordlåga räntorna gynnade däremot krypto och när räntorna nu stiger får unga investerare en försmak av konsekvenserna.

En intressantare fråga är vad som händer när regeringar äntligen bestämmer sig för att börja reglera bitcoin och andra kryptovalutor. Av de stora ekonomierna är Kina hittills ensamt om det. De flesta andra har valt att ducka för frågan och istället diskuterat om centralbanker ska utge egna kryptovalutor, så kallade CBDC.

Annons

Det är en tämligen ologisk idé. Även om CBDC kan tillåta viss anonymitet i småtransaktioner, så lär de inte tillåta stora sådana utan att parterna avslöjar sin identitet. Men en av kryptovalutornas största attraktionskrafter är att många transaktioner kan äga rum helt utan statsmakternas insyn.

Annons

Det är visserligen möjligt att följa dem via blockchain-register, men kontoinnehavarna döljer som regel sin identitet bakom pseudonymer. De som gör transaktionerna blir därför svåra att avslöja för alla som saknar ytterligare information, som – om den finns – är dyr att komma över.

En del ekonomer hävdar naivt att det inte brådskar med att reglera kryptomarknaden eftersom valutorna är besvärliga och dyra att använda för transaktioner. Men varenda politiker i fattigare länder vet att kryptotransaktioner är en utbredd metod för att kringgå skatter, kapitalkontroller och regleringar.

I länder med begränsad statlig kapacitet är krypto ett växande problem och invånarna behöver inte vara datornördar för att lura myndigheterna. De använder sig helt enkelt av en av många mellanhänder utanför blockchain-nätverken. Kryptotransaktioner genom tredje part går i princip att spåra, men nätverken är baserade i utvecklade ekonomier. Det innebär att informationen i de allra flesta fall blir oåtkomlig för myndigheter i fattiga länder.

Är inte en av poängerna med kryptovalutor att människor i fattiga länder kan runda sina korrupta, ineffektiva och opålitliga regeringar? Jovisst, men möjligheten används minst lika mycket av alla möjliga slags skurkar.

Venezuela är en stor aktör på kryptomarknaden, delvis för att venezolaner utomlands använder valutorna för att skicka pengar fram och tillbaka utom räckhåll för landets korrupta regim. Men krypto används också av den venezolanska militären i dess knarksmugglingsaffärer, för att inte tala om av rika människor med politiska kopplingar som vill kringgå ekonomiska sanktioner.

Annons

Annons

USA har för närvarande sanktioner mot ett dussintal länder, hundratals organisationer och tusentals individer. För dem är kryptovalutor en given räddningsplanka.

En anledning till att systemet så länge klarat sig undan regleringar i rika länder är uppfattningen att problemen främst drabbar resten av världen och därmed inte är något större problem. Föreställningen att kryptovalutor är en tillgång att investera i, och att transaktionernas värde inte är särskilt betydelsefulla, gör att beslutsfattare tycker att det är viktigare att skydda inhemska investerare och den finansiella stabiliteten än att försöka reglera marknaden.

Inom ekonomisk teori har det länge stått klart att pengars värde i slutändan avgörs av vad de kan användas till. De tyngsta investerarna i krypto må finnas i utvecklade ekonomier, men användningen – och skadeverkningarna – av kryptovalutorna har hittills varit störst på tillväxtmarknader och i utvecklingsländer.

Regeringarna i utvecklade ekonomier lär emellertid få erfara att problemen med krypto med tiden faller tungt tillbaka på deras egna länder. När det sker tvingas de införa förbud mot alla slags transaktioner där de inblandades identitet inte lätt kan spåras (förutsatt att tekniska framsteg inte redan tagit kål på all anonymitet: då kollapsar priserna på kryptovalutor av sig själv). Förbudet kommer säkerligen att omfatta finansiella institutioner och affärsverksamheter, och sannolikt även innehålla restriktioner för privatpersoner.

När likviditeten begränsas kommer priserna på kryptovalutor att sjunka. Regleringarna blir mer effektiva ju fler länder som tillämpar dem, men behöver inte vara globala för att ge lokala effekter.

Annons

Kina har redan visat att det är relativt enkelt att stänga till marknader som de flesta använder för att handla med kryptovalutor. Det är knepigare att komma åt blockchain-transaktioner eftersom individerna är svårare att identifiera.

Annons

Ett effektivt förbud mot dagens kryptohandel kan rent av göra det nödvändigt att fasa ut (eller åtminstone minska mängden) gamla papperspengar, eftersom kontanter är det absolut enklaste sättet för människor att öka innehållet i sina digitala plånböcker utan någon större risk för upptäckt.

Jag anser inte alls att alla blockchain-applikationer ska begränsas, men det behövs en tydlig, enkel och laglig metod för att spåra en användares identitet.

Utan en kris kan det ta årtionden innan kryptomarknaden regleras, särskilt som de stora aktörerna lägger enorma summor på lobbyism. Samma sak gjorde finanssektorn inför den globala krisen 2008. Vi får väl se, kryptokrisen kan mycket väl vara här snabbare än förväntat.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Till toppen av sidan