Annons

Annons

Annons

Annons

kultur

Rebecca Selberg
Intersektionalitet – ett farligt begrepp?

I så fall kommer det som en spännande nyhet för läkare, jurister och andra som faktiskt har hjälp av det i vardagen.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Läkaryrket hör till de professioner där begreppet intersektionalitet kan användas. Foto: Cleis Nordfjell

Annons

Rebecca Selberg är docent i genusvetenskap vid Lunds universitet.

Ibland tänker jag på 60-talet. Det sägs att lundastudenter på den tiden välte bilar på Södra Esplanaden i protest mot kapitalismen. På gatorna i Paris, Teheran och Managua demonstrerade tusentals studenter för rättvisa, fred och jämlikhet. I Berlin och Michigan radikaliserades studenter till den grad att de bildade terroristceller. I Stockholm, på svenskt lagom-vis, nöjde de sig tack och lov med att ockupera sitt eget kårhus. Nåväl; statsmakterna höll ihop, det ekonomiska systemet bestod. Kårhusockupanterna blev byråkrater, en av de bilvältande lundastudenterna blev – ryktas det – framstående professor. Så går tiden.

Det var länge sedan vi såg en protestvåg bland svenska studenter. Inga universitetsbyggnader ockuperas, numera sätter sig studenterna och skriver insändare på akademikerjargong till lokaltidningen, eller författar de artiga skrivelser till rektor om att byta namnskylt på föreläsningssalen. Och ändå, så harmsna reaktioner! Ungdomarna är återigen förledda av farliga teorier, och i vår tid är det visst ett enda ord som är roten till det onda: intersektionalitet.

Annons

Annons

Enligt Tor Billgren är detta lite krångliga begrepp inte alls ett redskap i systematiska studier av ojämlikhet, framgångsrikt utnyttjat i analyser av allt från folkhälsoaspekter på hjärtsjukdomar och KOL till arbetsmarknadens utveckling och våld i nära relationer. Istället är det ett verktyg för att driva igenom radikal vänsterideologi.

För oss som faktiskt arbetat med begreppet – och i den gruppen ingår socialepidemiologer, läkare, jurister, statistiker, sociologer och genusforskare – kommer detta som en spännande nyhet. Själv har jag tillsammans med forskarkollegor studerat uppsägningar inom vården och socialtjänsten ur ett intersektionellt perspektiv, för att bättre förstå vilka handlingsalternativ – stanna eller gå? – som olika grupper av anställda uppfattar som rimligast. Inte visste jag, när vi satt där med våra enkätsvar, att vi i själva verket var i färd med att upphäva ett helt ekonomiskt system med hundratals år på nacken. Allt för orolig behöver nog Billgren inte vara, förstås; konspirationen lyckades ju inte ens få till det där namnbytet på Konstfack.

Nå, så var kommer det farliga ordet ifrån? Hon heter Kimberlé Crenshaw, Harvard-juristen och genusforskaren som för över trettio år sedan myntade begreppet intersektionalitet. Hon gjorde det i en analys av tre diskrimineringsmål som prövats i amerikanska domstolar. Ett av rättsfallen kallas ”DeGraffenreid v General Motors” och gällde fem svarta kvinnor som 1975 stämde bilproducenten General Motors därför att, hävdade de, företagets befordringsprinciper missgynnade dem. I rättegången framkom att GM inte anställde svarta kvinnor före 1964, vilket innebar att just denna grupp drabbades särskilt hårt av uppsägningarna i samband med oljekrisen på 1970-talet. Den på ytan neutrala principen ”sist in, först ut” skapade inte alls rättvisa utan blev för de fem kvinnorna i praktiken en förlängning av segregationslagarna. När domen kungjordes illustrerades problemet med diskrimineringslagstiftningen, som förbjöd särbehandling på grundval av antingen kön eller, som det heter i USA, ras. På General Motors hade svarta män länge anställts och missgynnades således inte som grupp av sist in-först ut-principen, och det samma gällde vita kvinnor. Så som lagstiftningen var konstruerad gick det därför inte att hävda att företaget diskriminerade ett visst kön (kvinnor) eller en viss ras (African Americans). Stämningsansökan avslogs.

Annons

Annons

Crenshaw noterade i sin analys att här fanns ett problem, som delvis identitetspolitiken bidragit till att skapa: nämligen oförmågan att hantera ojämlikhet som inte bottnar i endast en, utan flera dimensioner av förtryck. Som pedagogiskt knep använde Crenshaw en liknelse, trafikkorsningen (intersection), för att illustrera hur komplicerade frågor om diskriminering och marginalisering ofta är utanför juridikens förfinade kategorier. Begreppet fyllde ett hål inte minst i genusforskningen och i forskningen kring rasism, där man sedan länge iakttagit hur människors erfarenheter ofta präglas av alla möjliga maktordningar, privilegier och umbäranden. Det är helt enkelt rätt sällan vi kan reducera en människas erfarenheter till en enda kategori – antingen kön, eller hudfärg, eller klassbakgrund, eller religion, eller sexualitet. Allt samspelar. För att kunna förstå orsakerna till och effekterna av ojämlikhet, oavsett om det gäller fysisk eller psykisk ohälsa, inkomstnivå, diskriminering, boendestandard eller deltagande på arbetsmarknaden, så behöver forskare instrument som fångar komplexiteten i människors liv och i samhällets strukturer.

Begreppet intersektionalitet är alltså viktigt, och förvisso ett vasst analysredskap. Men ett ord som forskare myntat och använt i över trettio år kan inte rasera ett helt samhällssystem, på den punkten kan Tor Billgren vara lugn. 60-talets studentradikaler led av en övertro på vissa teoriers sprängkraft, och det är intressant att notera att samma sak tycks gälla för dem som idag klagar allra högst på aktivistiska studenter. Och så är det ju ironiskt, att den som bekymrar sig så för risken med den politiska korrektheten samtidigt är så snabb att stämpla ett helt forskningsfält som politiskt farligt.

Annons

SVAR DIREKT FRÅN TOR BILLGREN:

Problemet är moralismen och utstötningen

LÄS MER:

Tor Billgren: Identitetspolitiken är förödande när den löper amok

Annons

Annons

Till toppen av sidan