Annons

Annons

Annons

kultur

Ida Ölmedal
Mediernas drogmoralism har varit skadlig

Det är hög tid att göra upp med arvet av kampanjjournalistik.

Text: 

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Cannabis – en drog som hamnat i fokus i debatten om gängvåldet. Foto: AP Photo/Dolores Ochoa

Annons

Ida Ölmedal är kulturchef.

”Misstänkt knarkfabrik i källaren hos SR-reporter.” Så löd den braskande rubriken i Expressen för ett år sedan. ”Knarkfabriken” visade sig bestå av några cannabisplantor, som frilansjournalistens make odlat. Ett brott i lagens mening, men utan offer. Själv var hon inte ens misstänkt. I veckan klandrades publiceringen av Mediernas etiknämnd.

För den som kan sin mediehistoria lyser den röda tråden till ett arv av moralism.

Expressen 14 januari 1981. Källa: Kungliga biblioteket

”Röj där knark-stimmet går!” skriver chefredaktören Bo Strömstedt på Expressens förstasida den 14 januari 1981. Tidningens serie om ”dödsknarket” har då pågått i ett år. Ytterligare tio sidor vigs åt ämnet denna dag. ”Dödsknarket” innefattar såväl heroin som den betydligt ofarligare drogen marijuana. I artikeln citeras socialministern Karin Söder, som tycker att kampanjen har haft en positiv effekt. ”Det finns skäl att vara vettskrämd”, säger hon. Bo Strömstedt instämmer. ”Man skall akta sig för att förvandla knarkaren till ett offer helt utan ansvar”, skriver han.

Annons

Annons

Ur serien ”Dödsknarket” 1981.

Tidningsarkivet speglar tydligt de dogmer som under 1980-talet fäster ett allt hårdare grepp om den svenska politiken: Knarkandet är en smitta, allt bruk är missbruk och samhället måste slå ner hårt på alla som använder narkotika. Och alla (förbjudna) droger är lika farliga, eftersom de lättare – som cannabis – är en ”inkörsport” till de tyngre.

Det är den här inriktningen som leder till att även bruk kriminaliseras och att Sverige försummar livräddande insatser som sprutbyten. Stigmat är ett vapen i kriget mot knarket. Medierna antas ha en viktig uppgift i att upprätthålla nationell konsensus.

Det alltför samstämmiga utbytet mellan medier, polis, politiker och opinionsbildare skildras i Johan Wickléns uppmärksammade bok ”Vi ger oss aldrig – så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket”. I Expressen sätts tonen redan 1969 när tidningen publicerar en hel specialbilaga av Nils Bejerot, polisläkaren vars idéer kommer att forma mycket av den repressiva narkotikapolitiken.

Det här hänger sig kvar än idag i kvällstidningarnas syn på bruk och missbruk som gravt klandervärt. När det kommer till droger har det ibland bara krävts en outredd misstanke om ringa brott för att en kändis ska bli uthängd, åtminstone om man kan peka på att han är en förebild för unga.

Annons

Expressen är förstås bara ett exempel. Det står ut eftersom kvällstidningen annars brukar stå för motsatsen till dogmatism och inskränkthet – och dessutom ofta haft en mer human och pragmatisk linje på ledarplats. Men även andra medier har historiskt sett ofta svalt de narkotikapolitiska premisser som idag är starkt ifrågasatta.

Annons

Politiken har nämligen misslyckats. I synnerhet på den avgörande punkten: att hindra att människor dör. Sverige hör till de länder som har allra högst narkotikadödlighet i Europa. Därtill har vi den komplicerade frågan med gängbrottslighetens koppling till efterfrågan på illegala droger.

Mycket talar för att den repressiva linjen kommer att omvärderas rejält inom de närmaste åren, trots att regeringen håller emot. Folkhälsomyndigheten hör exempelvis till dem som vill se över kriminaliseringen av det egna bruket. I det läget behövs medier som är öppna för ny kunskap.

Det är kort sagt hög tid att göra upp med det här arvet. Man kan börja med att se att avslöjanden om individers droganvändning har sina rötter i en sunkig kampanjjournalistik vars grundantaganden i bästa fall varit djupt ideologiska, i sämsta fall felaktiga.

LÄS MER: Har kriget mot knarket nått vägs ände?

VECKANS ...

Kulturhändelse. I fredags presenterades utställningen ”Hela staden är ett monument” i Folkets park i Malmö. Den är resultatet av ett upprop på kultursidan 2019, där fem antirasistiska debattörer bland annat påpekade att ”någon gemensam bearbetning av det kollektiva trauma Peter Mangs rasistiska dåd orsakade aldrig ägt rum”. Läs ett utdrag ur ett av bidragen, ett lyriskt manifest av Athena Farrokhzad och Felicia Mulinari, här.

Annons

Annons

Överraskning. Skåne är inte längre Sverigedemokraternas starkaste fäste. Sedan november 2019 har partiets stöd i regionen ”Södra Sverige” (Skåne och Blekinge) sjunkit från 30,2 till 19,6. Det rapporterade SVT:s ”Politikbyrån”. För tillfället är det istället Småland som är det nya ”SD-land”.

Kontrast. I Spanien störtade fågelungar mot marken när de försökte fly den extrema hettan. Samtidigt i Sverige: gråt och tandagnisslan över att man får köa för att flyga från Arlanda.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan