De vill träffas på torget så klart. Eslövs kronjuvel som invigdes i september och redan vunnit två utmärkelser. Nu värmer solen, barn plaskar i det strömmande vattnet och snart hoppas man att fler torghandlare hittar tillbaka. Talande nog är det två mäklarfirmor som är de senaste att flytta in i tomma lokaler här. Eslöv växer, slår nu sitt befolkningsmål med råge. Under mandatperioden har en ny gymnasieskola öppnats och en handfull nya butiker har flyttat in på det nya handelsområdet.

På torget står Johan Andersson (S) och Catharina Malmborg (M) och är överens om att torget har blivit samma lyft för Eslöv som deras samarbete. I Eslöv är S+M=sant.

Det har snart gått tre hela mandatperioder sedan Socialdemokraterna bjöd upp ärkerivalen. Den senaste perioden ingår även Liberalerna i styret.

– Det har varit bra för kommuninvånarna att ha det här stabila, starka majoritetsstyret. Den tidigare politiska osäkerheten gjorde att saker inte riktigt kom igång, säger Catharina Malmborg.

De båda kommunalråden pratar om hur deras partier efter valet 2010 satte sig ner och resonerade fram ett gemensamt handlingsprogram, byggt på samförstånd och respekt. Det låter självklart och problemfritt. Var det så?

Den som kanske vet bäst har precis avslutat lunchen på en av torgets restauranger. Det pensionerade kommunalrådet Cecilia Lind (S) tittar förbi och börjar berätta.

Hon hade det inte lätt på valnatten 2010. Partiet hade backat igen. Den 52 meter långa rulltårtan som serverades på torget 1994, för att fira Socialdemokraternas 52 procent, kändes långt borta.

För att kunna bilda ett majoritetsstyre utan att ge Sverigedemokraterna inflytande fanns det hur man än räknade bara ett alternativ. Moderaterna.

– Vi såg, det här går inte utan Moderaterna för att få egen majoritet. Och det ska man ha. Jag har suttit i minoritet och det är förfärligt, säger Cecilia Lind.

Johan Andersson beskriver styrelsemötet där han och Cecilia presenterade förslaget.

– Det blev helt tyst. I tio minuter ungefär. Det var så där att man kan kunde höra en knappnål falla.

Liknande stämning var det på Moderaternas möte.

– Det var inte helt klart att vi skulle landa i det här, säger Catharina Malmborg.

Även Cecilia Lind minns den inledande chocken hos partikamraterna.

– En del tyckte att vi tog fan i båten. Men sen rodde vi iland, konstaterar hon.

När knappnålstystnaden brutits behövde de stora frågorna sorteras i tre högar. En för saker man lätt kunde enas om. En för saker där någon måste kompromissa. En för sådant man valde att vänta med att prata om.

Förvånansvärt många saker hamnade i de två första högarna. Den svåraste frågan var "Loven". Alltså, lagen om valfrihet inom äldreomsorgen. Den har hamnat i den tredje högen.

– Vi driver inte den frågan särskilt hårt. Vi menar att vi har en äldrevård som fungerar fantastiskt väl i vår kommun, säger moderaten Catharina Malmborg.

Frågan om migration och flyktingmottagande har vållat stor debatt i andra skånska kommuner. Men inte i Eslöv, som historiskt har tagit emot många flyktingar.

– Det har varit en total samsyn, säger Catharina Malmborg.

Tycke och smak avgör när Moderaterna i Skåne väljer vem de vill styra med. I både Bjuv och Svalöv har M och SD sökt sig till varandra och tagit över styret under mandatperioden. Men i nordvästra Skåne finns även kommuner som påminner om Eslöv. I Båstad och Klippan styr koalitioner där både S och M ingår.

Hur kan det se så olika ut?

Catharina Malmborg säger att hon inte känner av någon press inifrån partiet att foga sig efter en ny partilinje. Tvärt om känner alla till att det i Eslöv finns ett mycket väl fungerande samarbete med S.

Lever Reinfeldt-moderaterna kvar här, som en frizon för den äldre sortens moderater?

– Jag vet inte hur jag ska svara på det. (Lång tystnad). Ja, kanske.

Moa Berglöf är medarbetare på Sydsvenskans ledarredaktion, och författare till boken Landsförrädare. Där berättar hon om sin tid som politiskt sakkunnig under Fredrik Reinfeldt, men även om hur mycket ilska det väcker att hon idag fortsätter att stå för en mer flyktingvänlig linje.

Under Reinfeldts tid skulle alla skriva under på ”Öppna era hjärtan-linjen”, plötsligt var det tvärt om.

– Ulf Kristersson började säga att “det var hög tid att vi började samarbeta” med SD. Vadå hög tid? Det var ju extremt tydligt tidigare att vi absolut inte skulle samarbeta.

Trots det är hon inte förvånad över att moderater i landets kommuner tillåts dansa med vilken partner de vill. Det stärker partiet centralt att man inte ensidigt hänger ihop med SD, menar hon. Ett annat skäl hon lyfter fram är den gemensamma vandring högerut som de ledande partierna har gjort.

– Moderater och socialdemokrater är på samma linje som SD vad gäller invandring och migration, det skiljer inte jättemycket i hur många man ska ta emot, eller inom rättspolitiken.

66-årige sverigedemokraten Helmuth Petersén från Trelleborg räknar ned till sin politiska pensionering. Vid årsskiftet tackar han för sig, och frågan är om inte de fyra sista åren har varit de roligaste.

Här styr Moderaterna ihop med Kristdemokraterna, men så fort duon är överens om något så slår man en signal till Helmuth.

Och han har inte varit främmande för att komma med motförslag och justeringar. Enligt SD:s egna summering har partiet sedan 2018 fått igenom 137 förslag.

– Det tror jag inte att någon SD-förening har lyckats med, ens i kommuner där vi har ordförandeklubban.

Till en början var det mest uppmärksamhet kring de sju motioner som SD ville ha styrets välsignelse till, en rad plakatfrågor för SD som ”integrationsplikt” för nyanlända eller handhälsningstvång för kommunanställda.

Helmuth Petersén pratar hellre om de arbetarfrågor som partiet fått gehör för på sistone: gratis arbetsskor för vårdpersonalen eller slopad karensdag för anställda inom socialförvaltningen.

I gengäld har partiet backat upp Moderaterna i de stora infrastrukturfrågorna. SD har ställt sig bakom bygget av ett nytt storfängelse, liksom ringvägen och flytten av hamnens infart till östra sidan om centrum.

Det valtekniska samarbete som Mikael Rubin (M) förhandlade fram fick tummen upp av Skånedistriktets ordförande Lars-Ingvar Ljungman, men från partiledningen kom en uppsträckning.

– Det är inte vårt sätt att arbeta. Man ska hålla sig till partiets policy, sa Ulf Kristersson till Trelleborgs Allehanda efter valet 2018.

Ann Kajson Carlqvist (M) har tagit över som kommunalråd efter Mikael Rubins avgång. Chocken i Stockholm var inte så underlig, tänker hon idag. I Skåne har Sverigedemokraterna varit större, och funnits längre i kommunpolitiken, än i övriga landet.

– Där finns en stor skillnad som stockholmarna inte riktigt förstod, men som jag tror att de har full förståelse för idag. Nu har vi ju flera exempel i landet på hur vi har kunnat styra med SD i olika samarbetsformer.

I Trelleborg prisas den goda personkemin och det smidiga samarbetet från båda håll.

– Det är klart att vi var oroliga i början, för SD är inte vana vid att sitta i den position de helt plötsligt hamnade i. Men samarbetet med dem har fungerat väldigt bra, säger Ann Kajson Carlqvist.

Hittills har hon inte haft några problem med att släppa igenom SD:s ”röda” initiativ, och hon betonar att varje parti sätter sina egna gränser. Ann Kajson Carlqvist tar motionen om handhälsningstvång som exempel. Flera partier överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som gav dem rätt: beslutet strider mot grundlagens krav på religionsfrihet.

Sverigedemokraterna hoppas nu på prövning i högre instans, medan Moderaterna accepterar förvaltningsrättens dom.

– Där drog vi en gräns. Vill SD överklaga så får de göra det själva, säger Ann Kajson Carlqvist.

Ulf Kristersson har inga invändningar längre. Tvärt om – han är på väg att hämta inspiration från Trelleborg. En eventuell borgerlig regering med moderater och kristdemokrater skulle behöva söka stöd från SD på precis samma vis.

När Moa Berglöf spanar in i nästa mandatperiod ser hon hur M och SD tar varandra i handen på ännu tydligare vis.

– Jag tror att vi kommer att se många fler kommuner där de går till val i ett samarbete.

Och när sverigedemokrater är med och styr på fler håll ser hon ett område där hon tror att partiet kommer att gå till offensiv: kulturpolitiken, ett område det inte råder någon politisk rusning till.

I Skurup har Sverigedemokraterna motionerat om att alla bibliotekets barnböcker ska gås igenom, så att alltför vänsterorienterad litteratur kan sorteras bort. I Hörby har Cecilia Bladh in Zito rasat mot att det funnits Pride-flaggor på kommunhusets mötesbord.

– Det kommer att bli jättestökigt i kommunerna tror jag. Och risken är att det splittrar medborgarna, för det är så känsliga frågor.

Och vad kommer orsaka mest gnissel i samarbetena mellan M och SD?

– Att Sverigedemokraterna egentligen är sossar i den ekonomiska politiken. De är inte så förtjusta i att sänka skatten, och mycket mer välvilligt inställda till a-kassa.

Johan Andersson (S) i Eslöv får ibland höra att hans allians med Moderaterna är ett odemokratiskt sätt att stänga ute SD från makten. Men ännu oftare får han en annan fråga:

– Varför gör man inte det här på riksplanet? Den är vanligare än den om SD.

Han är inte säker på att det är görbart, ett S+M-styre i Stockholm, men tycker att det kanske inte vore dumt att prova.

– Har man en instabil omvärld måste man ha en stabil kärna att arbeta med. Och då måste man prata mer med varandra. När det har blivit riktig kris börjar man titta om man kan hitta andra lösningar.