Annons

Annons

Annons

kulturAlmedalsveckan

Ida Ölmedal
Det finns ingen motsättning mellan psykisk ohälsa och radikalisering

Det vet vi egentligen redan alltför väl.

Text: 

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Blommor vid platsen där en 32-åringen attackerade Ing-Marie Wieselgren vid Donners plats i Visby under Almedalsveckan.

Bild: Henrik Montgomery/TT

Annons

Ida Ölmedal är kulturchef.

Om 32-åringen som högg ihjäl Ing-Marie Wieselgren har vi fått veta två saker. Han har varit aktiv i den nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen. Och han har psykiska problem.

Dessa två saker ställdes tidigt emot varandra. Som om attacken antingen kunde vara ett politiskt attentat eller en fråga om psykisk ohälsa.

Vi borde fundera över varför de faktorerna uppfattas stå i motsättning till varandra.

Expressen-journalisten David Baas, med lång erfarenhet av att bevaka högerextrema kretsar, konstaterar att det är vanligt med psykiskt sjuka personer inom rörelsen och att den våldsbejakande ideologin ändå kan spela in:

Annons

Annons

”Faktum är att den misstänkte gärningsmannen har befunnit sig i en miljö där våldet är ett centralt redskap för att uppnå sina mål. Nazismen bildar ett socialt sammanhang där våldet inte bara är en möjlighet utan också en plikt”, skriver han.

Omvänt måste vi också kunna ta in att psykisk ohälsa – detta breda begrepp – kan ha ett förklaringsvärde även vid brott som de här, som samhället vill markera sin starkaste avsky emot.

I onsdags påmindes vi om det två gånger på en dag. Först när åtalet kom mot den 18-åring som högg ihjäl två lärare på Latinskolan i Malmö – mördaren, som fascinerats av incel-terror, har enligt en inledande undersökning visat tecken på psykisk störning.

Och så med knivattacken på Almedalsveckan.

I två av de värsta ideologiskt motiverade våldsbrotten Sverige sett på senare år har psykisk ohälsa varit en del i bilden. Det framgår tydligt i Åsa Erlandssons två omskakande böcker ”Det som aldrig fick ske: skolattentatet i Trollhättan” från 2016 och ”Drottninggatan” från i våras.

Anton Lundin Petterssons radikaliseringsprocess inför de rasistiska morden på skolan Kronan i Trollhättan var också en gradvis process mot självmord. Han ville döda och dö.

Rakhmat Akilov intresserade sig för terror redan flera år före lastbilsattentatet på Drottninggatan, men hans radikalisering accelererade i skuggtillvaron när han fick avslag på sitt uppehållstillstånd.

Annons

Dagens ensamagerande terrorister har enligt Erlandsson oftare psykisk ohälsa eller personlighetsstörningar jämfört med andra terrorister. Gränsen mellan personliga och politiska motiv kan vara suddig.

Annons

Om det i samhällsdebatten varit svårt att se båda dessa sidor när det gäller högerextrema terrorister har det varit ännu svårare när det gäller jihadister.

Exemplen är inte till för att klistra terrorbeteckningen på attacken på Almedalsveckan eller på dubbelmordet på Latinskolan. Poängen är bara den här: orsaker kan samverka snarare än utesluta varandra.

Så varför är det så svårt att acceptera?

När någon mördas mitt ibland oss, på ett köpcentrum, i en skola eller på ett torg, är det en attack även på omgivningen. Vi behöver förstå varför det hände, hitta förklaringar som ger händelsen konturer.

Då söker vi gärna beskrivningar som understryker att dådet är en angelägenhet för hela samhället. (Det är också därför som det ofta – som vid masskjutningen på Field's i söndags – pressas på för att medier ska dra fram terrorbeteckningen långt innan man vet något om motivet.)

Att då börja tala om psykisk ohälsa kan uppfattas som att man förminskar eller ursäktar brottet. Kanske tror vi också att förklaringar om gärningsmannens psyke innebär att dådet förblir oförklarligt.

Vi associerar till mediala begrepp som ”ensam galning” och ”vansinnesdåd”. Förklaringen placeras inom en galnings outgrundliga inre, otillgänglig för oss.

Man kan fundera på om innebörden hos ett mord nödvändigtvis är så avhängigt mördarens inre som vi tror. Lika många offer har skadats och dött, lika många människor kommer att få leva med sorg, skräck och trauman.

Annons

Motvilja mot att tala om psykisk ohälsa som en förklaring till brott kan, som sociologen David Wästerfors är inne på i sin intressanta text om skolattacker, också bero på att det ses som alltför individfokuserat. Men den psykiska ohälsan som bredare fenomen är ju en samhällsfråga.

Annons

Ungas psykiska ohälsa hänger ihop med en otrygg arbetsmarknad och en sämre skola. Och i Danmark har söndagens masskjutning på Field's, där gärningsmannen var känd av psykiatrin, ytterligare spätt på kritiken mot regeringens bristande psykvårdspolitik.

Förhoppningsvis väntar nu en liknande debatt också i Sverige.

VECKANS ...

Största trut. Bird is the word! Videon på Värnhemsfågeln som glufsar i sig en råtta har blivit viral. Men hur mår truten idag? Läs Gabriel Zetterströms text där han reder ut frågan.

Hyllning. Kultursidans skribent Amanda Svensson gör just nu succé på andra sidan Nordsjön med sin roman ”Ett system så magnifikt att det bländar”. ”Kusligt njutbar”, skriver brittiska The Guardian.

Historierevisionism. ”Inget annat parti har som Sverigedemokraterna – i stark motvind – stått upp för att vi inte kan öka invandringen, om vi ska ha en chans att klara integrationen”, sa Ulf Kristersson (M) i Almedalen. En omskrivning av SD:s historia som både är falsk och respektlös mot alla som hotas av partiets politik och hatpropaganda.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan