Dilan Apak är komiker och skribent på kultursidan.

För ett par år sen, när jag skrev andra krönikor för en annan tidning, utfäste jag en önskan om framtiden. År 2020 hade börjat lida mot sitt slut och jag var liksom många andra mentalt utmattad av året som gått. Min enda förhoppning var att pandemin skulle föra med sig ett nytt glatt 20-tal, så som skedde 100 år tidigare efter spanska sjukan. Jag krävde heller inte mycket, bara att rika människor skulle ge mig och andra kulturutövare pengar – gärna skattefritt i en bar under inflytande av absint och opium.

Den där krönikan dök upp i mitt medvetande nu igen när jag läste om hur könssjukdomar ökar i Malmö. På Centrum för sexuell hälsa tycks utbrändheten inte vara långt borta för hjältarna som jobbar där. Enhetschefen som verkar ha varit med sedan tidigt 00-tal säger sig aldrig ha varit med om något liknande. Som utomstående lekman blir jag inte helt förvånad över att de sexuellt överförbara infektionerna ökar. Pandemin var en avhållsam tid för många och när det ska snuskas igen kan jag tänka mig att många slarvar med skyddet i stundens hetta. Det intressanta är vilka sjukdomar som satt fart igen, som till exempel gonorré och syfilis.

Just syfilis är en sjukdom som kastar mitt medvetande bak till två epoker. Dels får det mig att tänka på häxprocesserna och den grisiga tiden i Europas historia. I Sverige avrättades då bland annat en kvinna som i folkmun kallades Näslöskan. Varför? För att hennes man fått syfilis och tappat näsan – såklart! Själv är jag inte riktigt säker på om syfilis verkligen kan få en att tappa olika kroppsdelar – men det är så historien är skriven.

Syfilis får mig också att tänka på tiden som kom efter det glada 1920-talet. Kanske mest för att jag nyligen (och äntligen) började titta på ”Babylon Berlin”, medan jag låg hemma i en alldeles fruktansvärd influensa. Serien tar sin början 1929 där ett till synes glättigt och progressivt decennium rusar rakt in i en oerhörd baksmälla. I västvärlden härjade ekonomisk kris, militär upprustning och fascistiska idéer om hur samhället skulle byggas. I ett avsnitt ser vi även hur mamman till en av huvudkaraktärerna går till läkaren och diagnostiseras med syfilis, eller franska sjukan som den också kallades.

Klipp till 2022 och här sitter jag med en känsla av att leva i en alldeles för välproducerad remake av historien. Varje dag blir den ekonomiska krisen mer kännbar, den militära upprustningen mer oroväckande och fascistiska idéer allt mer populära bland allt fler. Och som pricken över i:et har syfilis börjat spridas för full fart igen. Har vi helt enkelt bara spolat förbi det glada 20-talet, frågar jag mig? I så fall är jag otroligt besviken både på samtiden och på mina egna profetiska förmågor (som vi nu kan konstatera är urusla). Jag kan bara hoppas på att vi spolar oss ännu längre fram till en 1960-talsstämning när nästa decennium börjar. Men då får ni verkligen inte slarva med kondomerna, hörni!