Boriana Åbergs (M) och Mauricio Rojas (L) ståndpunkter när det gäller språktester präglas av populism och faktaresistens (Aktuella frågor 28/7 respektive 3/8).

Språktester är ett dyrt, omständligt och byråkratiskt påhitt som i värsta fall försvårar integration, i bästa fall utgör ett onödigt krångel för såväl svenska företag som för enskilda personer. Det kan man läsa sig till i de statliga utredningar som tagits fram de senaste åren: Krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU 2021:2) och En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54).

Utredningarna bygger på omfattande svensk och internationell forskning, som visar att uppehållstillstånd och medborgarskap fungerar som en katalysator för att invandrade ska få jobb och engagera sig politiskt och socialt. Det är talande att varken Boriana Åberg eller Mauricio Rojas förhåller sig till vad forskningen visar; de vet att språkkrav är populärt bland väljare, och nu gäller det att vinna val. Därför väger forskningen lätt.

Fakta är att det inte finns något som tyder på att språktester ökar integrationen, tvärtom.

Populismen består i att identifiera ett problem – i detta fall bristen på integration – och sedan föreslå åtgärder som inte löser problemet, men låter handlingskraftiga. Här både speglar och förstärker politikernas förslag en invandringsfientlig opinion.

Det krävs mod och integritet av de politiker som kan tänka sig att föreslå åtgärder som bidrar till att öka språk- och samhällskunskapen bland invandrade, och som förbättrar deras ställning på arbetsmarknaden.

Förbättrad SFI, satsningar på vuxenundervisning och hemspråk, krafttag mot etnisk diskriminering och snabbare handläggning på Migrationsverket är åtgärder som förbättrar integrationen.

Faktaresistensen består i att gång på gång föreslå en åtgärd som saknar kunskapsstöd. Det statliga utredningsväsendet brukar framhållas som en hörnsten i svensk politisk tradition, men det undergrävs nu av politiker som mot bättre vetande driver språkkrav som integrationsfrämjande verktyg. Det är nedslående för den som önskar se en kunskapsbaserad samhällsutveckling. Det bör också vara nedslående för den som vill se en förbättrad integration.

Kunskap och kompetens är inträdesbiljetten till den svenska arbetsmarknaden, konstaterar Boriana Åberg. Men hon föreslår inte något som bidrar till att människor får möjlighet att öka sin kunskap eller kompetens. Fixeringen vid tester får skymma det centrala, alltså lärandet. Forskning, till exempel studier av bland andra Jens Hainmueller, Dominik Hangartner och Giuseppe Pietrantuono, visar att känner man sig trygg med att man har en framtid i Sverige, så blir man mer benägen att lära sig språket och kulturen.

Den populistiska retoriken om att krav och hot leder till integration har svagt stöd i forskningen. Tvärtom: möjlighet och trygghet att långsiktigt planera sin tillvaro i det nya landet är det som skapar bäst förutsättningar för inlärning och integration. Och för att möta den stora variationen i utbildningsbehov bland invandrade behövs en bra och anpasslig SFI- och vuxenundervisning. Var är förslagen för att skapa världens bästa system för det?

Istället för anpassad utbildning, lovar Mauricio Rojas anpassade språktester.

När Rojas säger att utbildningssvaga grupper inte ska utestängas av språktesterna, säger han indirekt att förslaget att införa språktester framför allt handlar om att införa ritualer, för att blidka en främlingsfientlig opinion. Men han avslöjar också hur kostsamma och svåradministrerade språktester är – det är därför universiteten inte vill sköta dem. Det krävs en djungel av undantag för alla med inlärningssvårigheter, för äldre, för barn, och för många fler. En omfattande byråkrati måste till för att genomföra förslaget.

Sveriges politiker borde släppa populismen, överge faktaresistensen och lyssna på utredningsväsendet, på forskningen, på universiteten – och på de företag som verkar på den svenska arbetsmarknaden, men inte har svenska som arbetsspråk. Språktester löser inga problem, de skapar nya.

SKRIBENTEN

Niklas Selberg, docent i civilrätt och forskare i arbetsrätt vid juridiska fakulteten på Lunds universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.