Annons

Annons

Annons

kultur

Clara Sandelind
Ja, den akademiska friheten är hotad – men inte av triggervarningar

Brittiska The Times slår på stora trumman när två universitet plockar bort ”stötande” texter från sin kurslitteratur – och svenska medier hakar på. Men de verkliga angreppen på de brittiska universiteten kommer inte från känsliga studenter, utan från politiker till höger.

Text

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Clara Sandelind är doktor i politisk teori vid the University of Manchester.

Brittiska universitet är under hårt politiskt tryck. Här ett college i Oxford. Foto: Malin Hoelstad / SvD / TT

En av de svåraste uppgifterna för en universitetslärare är att sammanställa litteraturlistor. Texterna måste ge en bra överblick över litteraturen. De måste engagera. De måste matcha nivån på kursen samt träna studenternas kritiska analysförmåga. En kurs varar vanligtvis i tio veckor – det är närapå omöjligt att välja ut de tio viktigaste texterna i ett område som samtidigt uppfyller de pedagogiska kraven. Vid någon punkt blir valet lite godtyckligt.

Annons

Vid min institution, på ett av de största brittiska universiteten, har vi de senaste åren omarbetat flera av våra litteraturlistor. För tre år sedan innehöll vår introduktionskurs i politisk teori en enda obligatorisk text skriven av en kvinna. Kursen introducerade teorier om rättigheter och nationalism, men inte jämställdhet eller antikolonialism. Vår kurs om social rättvisa saknade en föreläsning om antirasism. Våra studenter gick helt enkelt miste om flera centrala idétraditioner inom politisk teori. De reviderade litteraturlistorna har inneburit att studenterna utsätts för betydligt fler beskrivningar av rasism, slaveri, kolonialt våld, folkmord, misogyni, och så vidare. Liknande förändringar har skett på andra universitet.

Annons

När The Times i en uppmärksammad artikel beskriver ett visst urval i litteraturlistor på brittiska universitet som exempel på utbredd censur är det rent nonsens. Tidningen har begärt ut information om litteraturlistor i 300 fall från 140 universitet. Två böcker totalt hade tagits bort (delvis) på grund av att materialet ansågs stötande (ett fall av slaveri och ett av suicid). Tidningen fann också att flera litteraturlistor innehöll varningar om att materialet kunde vara känsligt, till exempel när det beskrev slaveri eller sexuellt våld.

Artikeln är ett hopkok av olika, inte uppenbart relaterade eller underbyggda, påståenden om olika fall av censur eller curlande av studenters välmående. Beviset är alltså en bortprioritering av två böcker samt ett antal varningar för känsligt innehåll. Ändå hakar svenska medier på. ”Studenter ska härdas – inte triggervarnas”, skriver Expressens kulturchef Victor Malm.

Annons

Förra året var jag en av få på min institution som hade en innehållsvarning på en av mina listor. Varningen föregick en obligatorisk text om misogyni som innehöll beskrivningar av sexuellt våld. Jag såg ingen anledning att utsätta en person med trauma från sexuellt våld för en specifik text när det, i det här fallet, fanns många bra att välja mellan. Ingen hörde av sig.

Annons

Min institution har numera ett dokument – dock ingen formell policy – om hur man kan varna för känsligt innehåll. Dokumentet betonar att alla är ansvariga för att hantera sitt eget trauma. Det framhåller skillnaden mellan emotionellt trauma och intellektuellt obehag, och understryker att det sistnämnda är fundamentalt för inlärning. Det handlar alltså bara om att vara en schyst medmänniska och ge personer med trauma en möjlighet att förbereda sig eller, men enbart när det är möjligt, erbjuda alternativ. Liksom i Times-artikelns exempel är det i princip aldrig någon som ber om det senare.

Den höna som gjorts av Times-artikelns lilla fjäder hade nästan varit skrattretande om det inte vore för att den göder den redan ökande viljan bland konservativa politiker att detaljstyra universiteten och minska finansieringen av humaniora. Engelska universitet protesterade nyligen mot att regeringen försökte hindra dem att ansluta sig till en frivilligorganisation som arbetar för jämlikhet för minoritetsgrupper. Regeringens lagförslag om att skydda yttrandefrihet på universiteten har kritiserats för att öka den statliga regleringen och straffa studenter och anställda som utövar sin rätt att protestera. Rishi Sunak, kandidat till premiärministerposten, vill fasa ut kurser som inte leder till en viss lönenivå, ett hot specifikt mot det slags kurser i humaniora som Times-artikeln beklagar sig över. Regeringen har redan dragit ner finansieringen av konstnärliga ämnen.

Om man vill att studenter ska lära sig om slaveri, sexuellt våld och suicid kan man rikta sin kritik mot dessa nedskärningar. Är man orolig för akademisk frihet kan man ta sikte på statlig reglering av universitet. Att fokus istället hamnar på ett par rader i en litteraturlista, som ger studenter möjlighet att förbereda sig för känsligt innehåll, är bara löjligt.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan