Andreas Ekström är medarbetare på kulturredaktionen.

Det borde vara omöjligt att hitta ett nytt sätt att säga ”det får man inte säga i det här landet” om invandrare som problem. Jag trodde framför allt att det var en inaktuell observation. Men Jörgen Huitfeldt, den ofta konservativt orienterade tidskriften Kvartals chefredaktör, hittade ändå en ny variant i DN häromdagen!

Enligt honom är segregationen till exempel mitt fel. Jo, han säger faktiskt det: journalister och ”ordmärkare” som försöker hålla emot när en motbjudande rasism och värdeförskjutning präglar valrörelsen, vi bär ansvaret för det som har gått fel när Sverige har tagit emot invandrare.

Det är en alldeles häpnadsväckande tes. Men Huitfeldt fastslår det till och med i rubriken.

Det tangerar det absurda — en erfaren publicist säger: Man måste få säga det man vill säga! Utom ni som säger emot! Ni får inte säga så!

Det är en förtryckande argumentation. Den kommer dessutom från en man som har gjort till sitt ärende att tjata om vårt lands trånga åsiktskorridor år efter år.

Alltså måste en sak förklaras. Att säga att något är rasistiskt är inte en fråga om språk. Det är en fråga om politik. Vi som säger emot gör det för att vi exempelvis tycker att den systematiska kampanjen för att tvätta SD rena nog att regera med har krävt avkall på tidigare självklara och djupt rotade ståndpunkter. Som till exempel den att man inte jobbar ihop med sådana som nyss var nazister. Eller som gång efter annan visar sig vara säkerhetsrisker, eller rasister, eller antidemokrater.

Sådana som jag, vankelmodiga mittenpersoner som absolut inte kan kallas vare sig vänster eller höger, tycker att det är en avgörande fråga. En existentiell fråga.

Så när vi säger: Vänta lite nu, rasprofilering på medborgare, dna-tester och adhd-tester och tvångsinskolning av späda barn, det låter faktiskt helt vanvettigt ... då är det alltså vi som är problemet? Inte den värdeförskjutning som gör detta möjligt?

Man vänjer sig. Man gör verkligen det. Den senaste tidens uttalanden och förslag hade varit otänkbara för bara några få år sedan.

Men vad ska vi göra då? Vi har ju statistiskt sett problem kopplade till invandring? Ja, men visst har vi det. Det är ju helt okontroversiellt. Men lösningen måste inte vara att kliva rakt i famnen på fascismen. Den måste faktiskt inte det. Man kan tänka sig stora satsningar på skola och socialtjänst utan att kombinera det med övervåld på självklara principer i en liberal demokrati.

Att lägga ansvaret för det som blivit dåligt på dem som säger emot blir en grotesk blame shifting: rasismen är inte problemet, nej, problemet är alla dessa ledarskribenter och andra opinionsbildare som har sagt ”stopp, det där är rasism”.

Säg mig vilka strider du väljer och jag ska säga dig vem du är.

Förslag har lagts: dna-testa, rasprofilera. Votering är begärd och ska verkställas. Innan dess argumenterar jag gärna emot. Om jag tycker att något är rasistiskt så säger jag givetvis det. Det gör inte mig skyldig till ”invandringsproblemet”.