Annons

Annons

Annons

kultur

Ida Ölmedal
Det Édouard Louis säger om våldet är självklart – och tabu

Författaren inledde Louisiana literature med ett efterlängtat samtal om sina undersökningar av klassamhället.

Text: 

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Carsten Jensen intervjuade den franska stjärnförfattaren Édouard Louis på Louisiana literature i torsdags. Foto: Ida Ölmedal

Annons

Ida Ölmedal är kulturchef.

Vilken flykt från den febriga valrörelsen! I torsdags tog jag mig över sundet till Louisiana literature och det var som att få andas frisk luft igen. Festivalen inleddes med Édouard Louis, som var där för att tala om ”En kvinnas frigörelse”, boken han skrivit om sin mamma och som kom ut på svenska ifjol.

På scenen vände sig Louis emot den nykonservativa synen på familjen som en essentiellt god och skyddad plats. I hans självbiografiska böcker från fransk arbetarklass på landet är familjen istället en tragedi. Dess historia är en historia om cirkulerande våld.

Pappan bryts ner av fattigdom, fabriksarbete och alkohol. Han förnedrar mamman och skrämmer barnen. Pojkar ska vara hårdingar. Lille Eddys feminina drag stör både familjen och skolmobbarna. Storebror slår sina flickvänner, storasyster blir slagen. De små barnen inordnar sig också. I ”En kvinnas frigörelse” finns en hjärtkrossande scen där mamman för en gångs skull dricker sig full, spelar Scorpions ”Wind of change” och drömmer sig tillbaka till sin hoppfulla ungdom. Lille Eddy blir rasande och vrålar åt henne att sluta. Hon skriker: ”Varför har inte jag rätt att vara lycklig?” Till och med hennes son vill hålla henne fast i rollen som den förtryckta. Det är henne han känner.

Annons

Annons

Ändå har Louis bok om mamman något som liknar ett lyckligt slut. I femtioårsåldern kastar hon ut sin man, flyttar till storstan och börjar leva det liv hon alltid sett som sitt. Här finns en paradox, säger Louis: det var just för att mamman var explicit förtryckt – pappan hindrade henne från allt från att sminka sig till att göra abort – som hon kunde bli fri. Pappan, alkoholiserad, förstörd av arbetet, levde med illusionen att ha valt sitt elände. Han kunde inte bryta sig loss från det. Boken om honom, ”Vem dödade min far”, slutar istället i en anklagelseakt mot politikerna.

Édouard Louis ger ut sin nya bok i Sverige i höst. Foto: Jean Francois Robert

Våldet, säger Édouard Louis, tillhör inte dig. Det flyter igenom dig.

Det budskapet är kärnan. Det är ett genomgående tema i hans författarskap, hur förtryck, skam och våld överförs i ett klassamhälle.

Det är intressant att tänka på i ljuset av den ständiga hårda tag-debatten. För den erfarenhet av klass och våld som han talar om är så ofta speglad i arbetarlitteraturen, i hiphopen, i rocklyriken att den verkar vara allmänt omfattad. Ändå är den tabu. Det politiskt korrekta synsättet är istället att förklaringen till våld är bristande ansvar. Att det härrör ur en enskild individs, eller en hel samhällsgrupps, bristande karaktär. Att tala om sociala förklaringar beskrivs ofta som att ”acceptera” eller ”ursäkta”.

Det är ironiskt. Politiken reduceras till privat moral. De politiska frågorna förpassas till litteraturen.

I höst kommer Édouard Louis till Sverige för att lansera sin nya bok ”Att förändras: en metod” – uppföljningen på den omsusade debuten ”Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule”. Jag längtar redan.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan