När Sydsvenskan anländer till Emporia har poliser med dragna vapen redan säkrat köpcentret och lokaliserat den man som sköts med flera skott i bröstet utanför klädbutiken Zara.

Men det vet ännu inte de som i panik sprungit ut, eller låst in sig på toaletterna. Utanför avspärrningarna står ungdomar i klungor. Många av dem är påtagligt skakade, flera gråter när de ringer hem för att säga att de är okej.

16-åriga Loiza Houbban och kompisen Fairlight Wimmerstedt var inne i butiken Zara när skottlossningen började.

– Det var riktigt obehagligt. Jag såg flammor, och sedan rök. Jag fick sådan panik. Jag bara sprang, säger Loiza Houbban.

Allt var över på några sekunder, säger Fairlight Wimmerstedt.

– Sedan gick ett larm, det tjöt och någon pratade i högtalarna om att byggnaden skulle evakueras, säger Fairlight Wimmerstedt.

– Vi skulle ju bara shoppa lite.

Flera besökare sprang och gömde sig i butiker, eller låste in sig på toaletter varifrån de larmade polis och tog kontakt med anhöriga.

Malin Weibull var på köpcentrets bottenplan med familjen när skottlossningen bröt ut.

– Vi satt där käkade och sen började folk springa. De skrek ”de skjuter de skjuter”. Jag fattar inte att det är sant, säger hon.

Yosef Jaber var på Apple Store med sin pappa och syster.

– Vi hörde cirka fem skott. Sen började folk springa. De som jobbar i affären skrek att vi skulle ut. Folk grät. Det var läskigt, säger han.

Stefan Dovborn var inne och handlade när skottlossningen bröt ut.

– Jag var inne och handlade på ICA när folk började springa och det var kaos vid kyldiskarna. När vi sprang ut såg vi att det var kaos utanför, säger han.

– Det var en gravid kvinna som höll på att svimma. De hade sett hur flera skott hade avlossats. De hade sett hur en kvinna blev skjuten.

Polisen uppmanar vittnen som lämnade köpcentret innan de hunnit bli förhörda, att höra av sig om de har gjort iakttagelser.

Ole Nielsen jobbar på vårdcentralen Min doktor inne på Emporia. Han hjälpte kollegor och patienter till säkerhet efter att skotten gick av.

– Helt plötsligt hör jag att det skjuts rätt så många skott. Jag fick in kollegan i ett rum där hon låste in sig. Jag sprang sedan och låste alla dörrarna, själv låste jag in mig i personalrummet. Där satt jag och tryckte tills vi blev beordrade i högtalarna att utrymma byggnaden. Då tog vi med oss en patient genom nödutgångarna, säger han.

Ole Nielsen säger att han inte hann tänka så mycket i stundens hetta. Tankarna kom först när han lyckats låsa in sig i personalrummet.

– När jag satt där inne, då kom alla tankarna. ”Vad fan är det som händer? Hände detta verkligen?”. Sen blev man ju själv rädd. Jag tänkte om de kommer in till oss, vad händer då?