Ida Ölmedal är kulturchef.

När redaktionen bad Jens Liljestrand beskriva sitt nya, glassigare författarliv i serien ”Pengar på fickan” tänkte vi oss kanske inte att det skulle leda till en allvarsam debatt i P1 om ”pengaskam i kulturbranschen”. Men nog räknade vi med att det skulle bli åka av.

Det är nu tio år sedan Jens Liljestrand skrev en essä i Neo som hette ”10 000 kronor F-skatt”. I vissa kretsar blev den lite av en klassiker. Det var på den tiden då ”prekariatet” var ett modebegrepp och texten fångade en uppdämd frustration bland kulturarbetare. Livet var otryggt. Det verkade vara en ren fantasi att kunna växla in kulturellt kapital mot ekonomiskt, om någon lyckades kändes det mest slumpmässigt.

Hur gick det sen, undrade vi.

Mycket riktigt, Liljestrand trampade gasen i botten och körde. Vi fick bland annat läsa om en Pradajacka och en ny bil som gav en ”svag vibration i bäckenet”.

(Jo, det blev en del frågor om kärran. ”På förekommen anledning: den bil jag beskriver i min artikel i Sydsvenskan är inte en jävla Toyota, nu får ni ge er”, skrev Jens Liljestrand till slut på Twitter. Till de som engagerade sig i frågan om bilmärket hörde bland annat den före detta vänsterledaren Jonas Sjöstedt.)

Johannes Klenell, kulturredaktör på tidningen Arbetet och självutnämnd klasskonstapel, kände sig nödgad att rycka ut. I Svenska Dagbladet stör han sig inte bara på Liljestrands text, utan hela artikelserien ”Pengar på fickan” påstås vara ”skamlöst övre medelklassig”.

Äntligen en chans att flasha ett söndertummat trumfkort: själv är han minsann uppvuxen som barn till kulturarbetare utan pengar. Han vet hur det är att få vända på varje krona.

Så intar Klenell återigen, med hjälp av sitt släktträd, den hetast eftertraktade positionen i varje kulturdebatt: underdogen.

Vilket kräver att han gör en del våld på verkligheten. För på vilket sätt är de kulturfrilansare som skrivit i tidningens serie, som Anna Axfors och Amanda Svensson, en ”elit”? Är det inte i så fall snart dags att kulturredaktör Klenell börjar räkna sig själv till detta samhällets toppskikt? För att få ihop bilden av den skånska kulturadeln har Klenell även bortsett från de inlägg i ”Pengar på fickan” som handlat om sådant som barnfattigdom och den ojämlika bostadsmarknaden.

Men inte ska man klandra honom för det. Han blev väl bländad av Jens Liljestrands bilfärd.

Klicka på artikelserien ”Pengar på fickan” för att läsa fler artiklar.