Som en följd av kraftigt ökade priser på bensin, diesel och el har de politiska partierna under valrörelsen försökt övertrumfa varandra i att erbjuda konsumenterna lättnader.

Det är kanske ofrånkomligt i en valrörelse att partier presenterar förslag som på kort sikt ger väljarna mer pengar i plånboken.

Men politiska åtgärder som underlättar en fortsatt hög energikonsumtion är problematiska ur ett rättviseperspektiv.

Vi argumenterar inte för att Sveriges energipolitik bör utformas på ett visst sätt. Det överlåter vi till politiker. Men vi vill förtydliga några av de centrala etiska val som behöver göras – frågeställningar kring vad som är moraliskt rätt – inom energiområdet, oavsett vilket parti man företräder eller sympatiserar med.

En fråga är hur olika befolkningsgruppers intressen ska beaktas och vägas mot varandra.

Sänkt skatt på bensin och diesel motiveras ofta med att människor på landsbygden som behöver bil drabbas oproportionerligt av höga drivmedelspriser. Det är viktigt att beakta ur ett rättviseperspektiv. Men det är inte självklart ett argument för sänkta skatter. Det leder till ökad konsumtion och därmed ökade utsläpp, något som kan ha övervägande negativa effekter för andra befolkningsgrupper, till exempel personer som är känsliga för luftföroreningar. Även om det kan vara önskvärt att bevara en levande landsbygd kan det ske genom andra politiska lösningar, till exempel riktade stöd till landsbygdsbefolkningen.

Politiker bör även beakta vilka effekter en hög konsumtion av bensin och diesel får för kommande generationer, både i Sverige och i övriga delar av världen. Åtminstone talar många politiker om att det är viktigt. Hållbar utveckling lyftes fram som ett centralt begrepp redan i FN-rapporten Vår gemensamma framtid år 1987.

Forskningen visar att dagens utsläpp av växthusgaser sannolikt får effekt på klimatet tusentals år in i framtiden. Om politiker vill ta ansvar för kommande generationer på allvar, är det nödvändigt att väga nutida generationers intressen mot framtida generationers.

Dessutom bör frågan om ansvaret för människor i andra länder beaktas.

Ungefär en fjärdedel av världens befolkning har inte tillgång till energi till rimliga priser för basala behov såsom uppvärmning, belysning och matlagning. Det går därför att argumentera för att svenskar har ett ansvar att minska sin egen konsumtion av fossila bränslen för att ge utrymme för invånare i andra länder att öka sin, utan att de totala utsläppen ökar.

Politiker bör också ta hänsyn till att Sveriges konsumtion av fossila bränslen bidrar till den globala uppvärmningen samtidigt som invånare på södra halvklotet drabbas hårdare av dess effekter i form av torka eller översvämningar, bland annat eftersom de har begränsade ekonomiska möjligheter att anpassa sig till ett varmare klimat.

När det gäller elpriset kan det bli nödvändigt på kort sikt med lättnader för företag och privatpersoner. Annars är risken stor för att företag går i konkurs och privatpersoner tvingas lämna sina hem.

Men på lång sikt är det ändå problematiskt att stimulera till fortsatt hög konsumtion. Det mesta av den svenska elkonsumtionen kommer från kraftslag med begränsad klimatpåverkan, vattenkraft, vindkraft och kärnkraft. Men de har andra typer av miljöeffekter.

Fortfarande är det en kontroversiell fråga om det går att bevara kärnkraftsavfall säkert under de långa tidsrymder som krävs.

Vattenkraft påverkar den biologiska mångfalden.

Vindkraftverk har negativa effekter för djurliv och människor i deras närhet samt kräver brytning av kobolt och sällsynta jordartsmetaller, med negativa effekter i de länder där brytningen sker.

Ur ett rättviseperspektiv finns det skäl att minska även på produktionen och konsumtionen av el från vattenkraft, vindkraft och kärnkraft.

När valresultatet är klart behöver politiker reflektera över det faktum att sänkta skatter och sänkt moms på energi gynnar många nutida svenskar, men att det kan innebära övervägande negativa effekter för andra nutida svenskar samt invånare i andra länder och framtida generationer.

SKRIBENTERNA

Anders Melin, docent i etik vid Malmö universitet och projektledare för forskningsprojektet Energiscenarier och rättvisa, finansierat av Energimyndigheten.

Gunnhildur Lily Magnusdottir, docent i statsvetenskap vid Malmö universitet och forskare i projektet Energiscenarier och rättvisa.

Patrik Baard, fil.dr. i filosofi och tidigare postdokforskare i projektet Energiscenarier och rättvisa, numera postdokforskare vid Universitetet i Oslo.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.