Sverige är inte snällt mot sina småföretagare. Skatter och avgifter på deras verksamheter är i praktiken flerdubbelt högre än på de stora företag som kan navigera i landets skattesystem. Till det ska läggas specialregler från kommunerna som försvårar ytterligare för småföretaqare. Och en attityd, som många gånger grundläggs i skolan, om att företagare är mindre seriösa än andra människor.

Detta vill jag ändra på när jag nu fått förtroendet att sitta i riksdagen.

För de flesta som behöver ha en inkomst som motsvarar vad en löntagare får, är det uteslutet att ens fundera på att starta ett företag, skapa ett antal jobb och uppleva glädjen i att utveckla något som andra är beredda att betala pengar för och visa uppskattning för.

Efter att i 28 år ha drivit ett litet företag med som mest 34 anställda vet jag vad jag pratar om. Eftersom det Malmöbaserade förlag jag driver även haft anställda i Danmark, Norge och Finland, har jag hela tiden kunnat jämföra hur förhållandena ser ut för företagare i de olika länderna.

Idag betalar en svensk låginkomsttagare nästan dubbelt så mycket skatt som en dansk – trots att det totala skattetrycket är något högre i Danmark än i Sverige.

I Danmark är de som har låga inkomster i stor utsträckning fredade, betalar relativt mindre i skatt än svenskar med motsvarande inkomst. De politiker som styr Danmark vill underlätta både för människor att starta nya företag och integrationen av nyanlända.

Låt mig ge två exempel på hur de svenska skatterna slår mot företagare:

• En person vill starta ett företag i sitt hem. Det gör att det i stort sett inte finns några kostnader förutom den egna lönen. Av 1 000 fakturerade kronor ska 200 betalas i moms, 250 i sociala avgifter och 32 procent i skatt. Kvar blir 370 kronor, alltså en tredjedel. Det borde finnas en variant där företagare som har en låg inkomst slipper att betala så mycket i skatt.

• En företagare har under ett liv byggt ett bolag, ordnat försörjning åt ett antal personer och varje månad betalat in de skatter jag tog upp i förra exemplet för sig själv och sina anställda. Företagaren säljer nu sitt bolag och det hus hen bott i många år. På vinsten vid husförsäljningen måste hen betala 22 procent i skatt, på försäljning av företaget 50 procent i skatt. Där hen inte gjort annat än bott betalas alltså hälften så mycket i skatt jämfört med skatten på hens hårda arbete under många år.

Som nybliven riksdagsledamot vill jag nu driva småföretagarnas sak på nationell nivå. Under de 30 år som gått sedan Danmark valde att premiera arbete och företagande har också Danmark, som varken har mineraler eller skogar, gått om Sverige när det gäller BNP per capita.

Noteras bör också att dansken i genomsnitt förbrukar mindre än hälften så mycket energi som svensken, enligt Eurostat. En hård beskattning av energi har styrt samhällsbygget till sektorer som design, medicin och serviceyrken.

Under valrörelsen har jag träffat en hel del utrikes födda. Många av dem har en tradition av familjedrivna företag. De frågar varför det ska vara omöjligt att få försörja sig själv i Sverige.

Alltför få vågar starta grönsakshandel, sälja blommor eller arbeta med hantverk. Grönsakshandlare med 12 timmars arbetsdag har förklarat för mig att de står med mindre i handen än om de levt på bidrag. Många är oroliga för hur de ska klara framtiden.

Småföretagare är bättre hjälpta av lägre skatter än av myndigheter som Tillväxtverket.

0,1 procent av Sveriges företag har mer än 250 anställda. Istället för att fortsätta koncentrera resurser kring dem bör riksdagen underlätta för de 96 procent av företagen med under 10 anställda som är grunden för samhället och en plantskola för de företag som ska växa sig stora.

SKRIBENTEN

Peter Ollén (M), blivande riksdagsledamot och ordförande för Moderaterna i Malmö

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.