Ett råkallt skånskt höstväder piskar mot en grusplan full av vinröda containrar. Flera lastbilar står parkerade mellan byggnaderna på det forna tegelbruket i Önnerup.

I vår granskning De skånska sopsyndarna har vi visat hur bolag som styrts härifrån har kopplingar till dumpat avfall i Sjöbo, i Trelleborg och i Grönby.

Men även att en av två tidigare huvudägare, Peter Fridh, fortsatt agera i företagens namn trots att han var dömd för grova ekobrott och efterlyst.

Nu är vi på väg in till avfallsbolaget Metalltekniks huvudanläggning utanför Lomma och till den intervju vi har begärt i flera månader, för att få höra vad bolagsföreträdarna har att säga.

Innanför kontorsdörren möts vi av en väl förberedd grupp på sex personer. Förutom platschefen Fredrik, även Peter Fridhs son – nuvarande styrelseordföranden Timmy Fridh, hans syster och deras mamma. Alla har del i driften. Dessutom sitter två rådgivare med – Christer Wahlund och Thomas Sträng.

Fredrik och de anhöriga säger att de drabbats av trakasserier efter sommarens granskningar: Repade bilar och barn som mobbats. Därför vill inte alla citeras med namn.

Containrarna ute på gården är en signal om dåliga tider för bolaget.

– Det är kontentan av det som har hänt. Hälften av dem ska egentligen vara ute hos kunder, men tyvärr har vi fått plocka hem jättemånga, säger platschefen Fredrik.

Personerna runt bordet anser att avfallsbolagen Ramneskogs Recycling och Metallteknik Sverige utsatts för ett orättvist mediedrev, och att myndigheternas blåslampa riktats orimligt hårt mot dem.

– Det är lite svårt just nu med alla motgångar. Kunder tar hem sina containrar på grund av det ni skriver i tidningen. De ringer och vill bryta avtalen, säger Timmy Fridh.

Rapporteringen, i Sydsvenskan och hos SVT, om kvarlämnade sophögar, kritik och förelägganden från flera skånska kommuner har fått kunder att dra öronen åt sig.

– Det här är kunder vi har haft i många år, säger platschefen Fredrik.

Han tycker att det hela blivit ”politiskt”:

– Kunderna har sagt att de är villiga att komma tillbaka; men eftersom de är lite klämda av kommuner och andra – de känner påtryckningar från många håll – så känner de sig tvungna [att bryta förbindelserna].

Som exempel får vi höra att Malmös kommunala bostadsbolag MKB sagt till en entreprenör att sluta använda Metalltekniks containrar.

Bolagsföreträdarna vill klandra Peter Fridhs tidigare kompanjon för de dåliga affärerna. De beskyller till exempel kompanjonen för att ha sålt fastigheter och bolag till närstående, och menar att han bär ett minst lika stort ansvar för efterlämnade avfallshögar på flera platser i Skåne.

Och det var hans fel att de tidigare bolagen kraschade, menar de.

– Den andre delägaren begärde konkurs trots att det fanns ekonomi i bolaget, men det skriver man inte någonstans, säger Peter Fridhs dotter.

Men av handlingar i brottmålet mot Peter Frid framgår att kompanjonens begäran om konkurs inte handlade om en tömd kassa, utan gjordes sedan han upptäckt oegentligheter. De ledde till att Peter Fridh dömdes till fängelse för grova ekobrott.

En viktig fråga är vilken roll Peter Fridh spelade i bolagen sedan han dömdes och fick näringsförbud. Flera källor med insyn har uppgett att han fortsatt var inblandad i den dagliga driften sedan domen mot honom föll 2019.

Helt fel, menar Peter Fridhs son Timmy.

– Peter är inte med i verksamheten, säger han.

Christer Wahlund:

– Peter har varit företaget i årtionden. Då har han under en övergångsperiod en möjlighet att ”sjunga in” de som ska ta över verksamheten.

– Det har han gjort enligt gällande rätt, utan att överträda näringsförbudet.

Han och de övriga betonar att det i dag är nya bolag med nya företrädare – inte den fängelsedömde Peter Fridh – som ansvarar för driften.

Trots det driver ekobrottsmyndigheten en förundersökning om brott mot näringsförbudet mot Peter Fridh, kan Sydsvenskan avslöja. Vår granskning pekar ut två tillfällen:

• I maj 2022 deltog Peter Fridh i möten med Lomma kommun och Trafikverket i Flädie. Ämnet var att diskutera ett planerat järnvägsbygge som berörde mark Fridh deläger via ett bolag på väg att avvecklas.

• I oktober 2021 deltog Peter Fridh i namn av Ramneskogs Recycling i ett möte med Trelleborgs kommun om en fastighet i Minnesberg.

Vid båda tillfällena var han efterlyst och hade näringsförbud.

I konferensrummet på kontoret i Önnerup sammanfattar Thomas Sträng motargumentet:

– Det är väl ganska självklart att äger du 50 procent av något så har du ett intresse av att det sköts på bästa sätt.

– Men han har ingenting att göra med själva styrningen av företaget, han sitter inte i styrelsen.

Ledningen för avfallsbolagen svär sig fria på ytterligare punkter. Sydsvenskan har i flera artiklar berättat om en företagare på området Persåker i Trelleborg som tog emot avfall på hyrd mark.

Hans bolag gick i konkurs med miljonskulder och flyttades sedan över på kriminellt belastade målvakter.

Mycket av avfallet i sophögen, som ännu ligger kvar, fraktades dit av Metalltekniks vinröda lastbilar.

Den oseriösa hanteringen kan inte Metallteknik lastas för, argumenterar bolagets rådgivare. Metallteknik kontrollerade att företagaren var godkänd av kommunen.

– Att tillstånden som sådana kan ifrågasättas, det är en tillsynsmyndighets skyldighet att kontrollera, inte det här företagets, säger Christer Wahlund.

I Sjöbo ligger en annan avfallshög kvar, på tomten där KB Metallteknik bedrev verksamhet fram till konkursen 2018.

– Det har vi inget med att göra, det är konkursförvaltarens ansvar, säger Timmy Fridh.

– Dock har vi erbjudit oss ta över hyresavtalet och vara behjälpliga med bortforsling av sopor.

Att avfallet legat kvar så länge handlar enbart om att Sjöbo kommun och konkursförvaltaren inte kunnat komma överens om vem som ska städa upp, menar han.

Under intervjun återkommer platschefen Fredrik flera gånger till samhällets dubbelmoral: Alla behöver avfallshantering, men ingen vill ha upplag eller sortering nära inpå sig.

– Allt ska längre och längre ut, det är fängelser, bensinmackar eller avfallshantering – det ska bara bort, alla vill ha det men ingen vill ha det nära, säger han.

En mer akut fråga är nu hur länge huvudkontoret i Önnerup kan finnas kvar. Mark- och miljööverdomstolen har beslutat att bolaget måste upphöra med all verksamhet på platsen som är kopplad till avfallshantering: all sortering och mellanlagring av avfall, och även demontering av elavfall.

Tidsfristen är ett år, sedan hotar viten på tio miljoner kronor.

– Det är fortfarande så nytt för oss att vi inte riktigt vet hur vi ska hantera det, men ett inplanerat möte med advokaten finns, säger Timmy Fridh om domen som bygger på en flera år lång tvist med kommunen.

Europadomstolen är ett alternativ – men sånt tar tid och kostar pengar.

– En tråkig väg är att vi får lägga ner verksamheten och folk blir arbetslösa, säger platschefen Fredrik.

Med då skulle ett trettiotal personer förlora jobbet, säger han.

– Det är inte omöjligt att det hamnar där.