Upprymda skratt och skrik hörs från barn som studsar, åker rutschkana eller klättrar på lekplatsen i Folkets park. Mindre barn sover i vagnar medan föräldralediga mammor och pappor fikar på utomhuskaféet intill i den kyliga höstluften.

– Jag växte upp på Möllan och lekte ofta här i parken, säger Maria Borda.

Hon och Türkan Karaman, som är uppvuxen i en annan del av Malmö, möter oss här för att berätta om sin bok ”Känn ditt barn – lyhört föräldraskap för nyblivna familjer”.

I sina jobb träffar de personer som behöver stöd i sitt föräldraskap. De upptäckte varandra via Instagram. Maria Borda, som har studerat socialantropologi, gör inlägg om historiska och kulturella perspektiv på familjebildning. Türkan Karaman, som är utbildad förskollärare, fokuserar på barns utveckling och relationer.

När de träffades blev det många, långa nattliga samtal. Bland annat om skillnaderna – och likheterna – i familjesyn mellan Sverige och länderna som de har sina rötter i, Bolivia respektive Turkiet. Men också om sina olika erfarenheter av att bli föräldrar.

– Alla mina tre förlossningar var okomplicerade, säger Türkan Karaman. Jag hade ett stort nätverk med mor- och farföräldrar samt andra familjemedlemmar som kunde avlasta i början. Eftersom jag är förskollärare var jag också van att vistas med barn omkring mig.

– Jag har bara ett barn, säger Maria Borda. Förlossningen var utdragen och slutade i ett urakut kejsarsnitt. Det var traumatiserande. Under den första tiden var jag också mycket ensam. Även om min graviditet var planerad och önskad var det en stor omställning för mig att bli förälder.

Deras föräldrabok, som handlar om barnets två första år i livet, tar upp allt från amning, blöjbyten och sömn till inskolning på förskolan. Men de ger inga bestämda råd utan utgår från vad forskningen säger om barns biologiska behov och lyfter fram olika alternativ. De sätter också allt i ett historiskt och kulturellt sammanhang.

– Alla barn och föräldrar är olika, säger Türkan Karaman. Det finns därför inte ett rätt sätt att vara förälder på. Istället för att följa bestämda listor och metoder uppmuntrar vi föräldrar till självreflektion och ett relationellt förhållningssätt. Vänd blicken inåt och fråga dig själv: ”Vem är jag och vem är mitt barn? Vad är viktigt för mig och vad behöver mitt barn?”

Många av deras klienter upplever en enorm stress av alla råd och rekommendationer de bombarderas med från olika håll, allt från familj och vänner till mödra- och barnhälsovården, myndigheter, böcker, tidningar och otaliga sajter på nätet.

– Det är så vanligt att föräldrar känner en ängslighet och inte litar till sin egen förmåga, säger Maria Borda. När jag blev mamma ville jag bära min son mycket, samsova och långtidsamma. Det kändes rätt i hjärtat, men på hälsocentralen i Nordnorge där jag bodde då fick jag höra att det var fel. Trots att jag var påläst började jag tvivla på mig själv.

Sociala medier liknar författarna vid rena slagfältet.

– Frågor om barn och föräldraskap väcker mycket känslor och det bildas olika läger kring vad som är bra och inte bra, säger Türkan Karaman. Det dras förhastade slutsatser på gruppnivå istället för att se till individen. Det är skört och känsligt i början när man ska hitta sin egen, personliga väg som förälder. Hamnar man mycket i diskussioner kring rätt och fel blir det svårt. Man döms av andra, men dömer också sig själv.

Snäva normer och ouppnåeliga ideal kring allt från graviditet till barnuppfostran gör föräldraskapet kravfyllt, menar de. En jämförelsehets får många att känna sig misslyckade och otillräckliga.

– Det visuella tar så mycket mer plats i dag, säger Maria Borda. Man ska ta perfekta graviditetsbilder, komma i form direkt och vara den där sexiga mamman. Man ska också ha snygg barnvagn, snyggt hem och gärna åka på snygga semestrar med barnet. Många tror att om det ser perfekt ut på bild är man också en perfekt förälder, men det säger ju ingenting om det.

De vill hjälpa mammor och pappor med olika erfarenheter och förutsättningar att bli tryggare i föräldrarollen.

– Ta med dig det som funkar för dig och din familj, säger Maria Borda. Det som inte tilltalar dig kan du bara släppa. Om något provocerar dig så stanna lite i det och fråga dig själv vad det är för känslor som väcks och varför.

En utblick över världen kan vidga horisonten och få föräldrar att reflektera mer över olika förhållningssätt till barn och familjeliv, hoppas hon.

– Även om vi varken kan eller önskar applicera allt från andra kulturer i den svenska vardagen så visar det ändå på den enorma bredd som finns i hur man kan göra. I Mongoliet ammar kvinnor till exempel i upp till tio år, medan de ofta bara ammar tre månader i Frankrike.

Den västerländska individualismen kan ställa till problem för nyblivna föräldrar, menar Türkan Karaman. Istället för att ta råd och hjälp från anhöriga eller andra närstående försöker man klara allt på egen hand. Det kan leda till vilsenhet och utmattning.

– Vi hoppas att boken kan stärka relationen mellan generationerna, säger hon. En del vill kanske inte att mor- och farföräldrar som växte upp i en helt annan tid eller kultur ska hjälpa till och ta hand om barnen av rädsla för att de ska vara alltför auktoritära eller göra fel. Men man behöver inte göra som de säger, utan bara lyssna, försöka förstå vad som präglat dem och sedan ge dem chansen att utvecklas.

Har du inte familjen nära så pröva att bygga upp andra nätverk för avlastning, råder författarna.

– Aldrig tidigare i den mänskliga historien har vi levt i så små kärnfamiljer som vi gör i dag, utan att tillhöra en stam eller en storfamilj, säger Maria Borda. Det är svårt för människor att leva ensamma så det är inte konstigt att vi mår dåligt och är trötta. Våga visa dig svag och släpp in andra.

Respekten för och omsorgen om den nyblivna mamman i många andra länder är något båda tycker att vi bör inspireras av.

– På andra håll i världen ses det som väldigt viktigt att ta hand om henne, säger Maria Borda. Här är det lätt att allt fokus hamnar på barnet och att vi glömmer bort den som har gått igenom graviditeten och just fött barnet.

1. Jämför inte med andra. Alla människor, små som stora, är olika och unika. Det är lätt att hamna i en jämförelsefälla när det gäller barnens sömn, utveckling, matvanor och andra ämnen som berör föräldraskap. Men det tar fokus från det viktiga: er relation. Lär känna ditt barn och dig själv för att hitta ett samspel som fungerar bra för er.

2. Lyssna inåt. Reflektera över vad som känns bra för just ditt barn och din familj. Kunskap och stöd kan vara till stor hjälp, men samtidigt kan alltför många råd från olika håll skapa mer osäkerhet hos nyblivna föräldrar. Välj källor som du tar råd ifrån med omsorg.

3. Våga be om hjälp. Sverige anses vara världens mest individualistiska land, vilket kan spegla sig även i värderingar kring familjebildning och barnuppfostran. I samhällen där detta anses vara en kollektiv angelägenhet finns ett större socialt nätverk som stöd. Det kan kännas som ett misslyckande att be om hjälp men människor är inte menade att klara allt ensamma, vi behöver gemenskap för att må bra.

4. Ta barnets signaler på allvar. Än i dag lever myter om att barn ”manipulerar” med gråt och skrik kvar, men detta är ett sätt för dem att kommunicera. Bakom olika beteenden finns behov och känslor, så försök förstå vad som försiggår inuti barnet. Det kan vara trött, hungrigt, ledset eller behöva mer fysisk och känslomässig närhet.

5. Våga vara nära. Du kan inte skämma bort små barn med närhet, kontakt och kärlek. Lyft upp, håll om, svara på barnets signaler och trösta barnet när det gråter.

Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl inpalivet@hdsydsvenskan.se eller på telefon 040-281200.