Att professorn i teoretisk filosofi och tillika ordförande i kontroversiella Academic Rights Watch, Erik J Olsson, intresserar sig för empiriska fakta är bra och precis det som vi argumenterade för i vår debattartikel. Debatten om SD och hoten mot demokratin ska baseras på vetenskapliga fakta. Så långt är vi överens.

Problemet uppstår när Olsson därefter väljer att bygga sin kritik mot oss på ett extremt litet urval ur ett omfattande forskningsunderlag – mer precist på en enda mening ur V-Dem-institutets 50-sidiga demokratirapport för 2022 (för vilken en av oss är huvudförfattare och ansvarig). Denna enda mening tar Olsson tar till intäkt för att hävda att det vetenskapliga stödet är svagt för att högernationalistiska partier driver den våg av avdemokratisering vi bevittnar i världen idag. Meningen det handlar om är rapportens konstaterande (med hänvisning till omfattande tillgänglig forskning) att ”antipluralistiska” partier är drivande bakom denna utveckling och att dessa ”tenderar” att vara högernationalistiska. För Olsson är ordet ”tenderar” avgörande – det är enligt honom beviset för att kopplingen är svag.

Den som tittar närmre på tillgängliga fakta bakom just denna mening ser att de antipluralistiska partier som aktivt nedmonterar (eller redan har avskaffat) demokratin i världen idag är just högernationalistiska och populistiska. Av regeringarna i de 10 länder som avdemokratiserats allra mest i världen under det senaste decenniet, kan 7 av 10 klassificeras som högernationalistiska och antipluralistiska. Det gäller Brasilien, El Salvador, Ungern, Indien, Polen, Serbien, och Turkiet. Fakta talar sitt tydliga språk i såväl V-Dem:s demokratirapport som i en lång rad andra vetenskapliga publikationer. Högernationalistiska och populistiska partier av det slag som SD tillhör utgör idag det främsta hotet mot demokratin.

Olssons påstående att det ”snarare” är antipluralistiska partier som driver avdemokratiseringen, än populistiska sådana, visar också på stor okunskap. De som forskar runt populism beskriver den demokratiskadliga antipluralismen som en direkt konsekvens av det centrala populistiska idéinnehållet. Dit hör antagandet om en enhetlig folkvilja, idéer om en fundamental motsättning mellan det sanna folket och ’eliten’ samt tendensen att moralisera meningsskiljaktigheter och demonisera de politiska motståndarna. Det är uttryck för just antipluralism.

Slutligen, Adam Daniell från Timbro hävdar att vi landar i att demokratin ska försvaras med enighet. Men vår artikel säger inget alls om detta. Vad vi säger är enbart att debatten om hoten mot demokratin måste baseras på vad forskningen säger om autokratiseringen. Först när man tagit till sig denna forskning kan man börja diskutera olika lösningar, som till exempel hur det konstitutionella skyddet kan stärkas för att skydda demokratin.

SKRIBENTERNA
Staffan I Lindberg, professor i statsvetenskap och föreståndare på V-Dem Institutet vid Göteborgs universitet.

Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till boken Därför demokrati (2021).

Mårten Wikforss, kommunikationsrådgivare och medförfattare till Därför Demokrati.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.