Gabriel Zetterström är musikkritiker och skribent på kultursidan.

Begreppet ”supergrupp” lovar mycket. Men det lämnar mig konfunderad. Det kreativitetens paradis som utlovas när kända artister slår sig samman, gömda bakom ett generiskt engelskspråkigt bandnamn för att förstärka anspråkslösheten, uteblir ofta och framstår snarare som pr-jippo än något som skakar om musikhistorien i grundvalarna (undantag finns såklart).

Så också för Anna Ternheim, Joakim Berg och Malcolm Pardon. Under samlingsnamnet Dead People släpper de albumet ”We love”. Missförstå mig rätt: det är inte dåligt. Trion levererar filmisk elektronisk pop med fina melodier – även om texterna är ganska banala. Det låter stundtals som om Karin Dreijer gjort Lisa Miskovsky sällskap på Melodifestivalscenen. Soundtrackpotentialen är uppenbar – att singeln ”Stay dead” redan ingått i en Netflixproduktion känns logiskt.

Enstaka låtar är svåra att singla ut, även om rafflande ”Lovers lament” eller dovt tempostarka ”Life is good” kan nämnas. Men Dead People känns mer som ett sympatiskt, men oförargligt, helhetskoncept.