Boel Gerell är författare och kulturjournalist på kultursidan.

Hur skapas en stjärna, egentligen?

Alltså den sortens stjärna som lyser från en scen och som av någon anledning får allas blickar att vändas mot sig. Inte längre en i mängden utan upphöjd och unik och det kan hända över en natt och gå över lika fort igen. Men ändå, varför?

När premiärpubliken klämmer sig in i Kirsebergsteaterns lilla foajé är trivseln stor men glamouren mer begränsad. Ändå är det här det ska ske, mötet med den största av de största och det vill till att vi skärper oss allesammans så att inget går fel. Redan i dörren tar publikvärden Gregor emot och ser till att vi spottar ut tuggummin och snus och dessutom lär oss att applådera. För utan applåder, ingen stjärna.

Förväntan alltså, som ett första steg i raketen mot himlavalvet. Och dessutom en ciceron som Jan Unestams Gregor som initierar kulten. För trots att merparten av de unga besökarna förmodligen inte har en susning om vem operasångerskan Birgit Nilsson var, klappar de snart lydigt i händerna.

”Artisten” är en samproduktion mellan Malmö Stadsteater och Helsingborgs Stadsteater, skriven och regisserad av Jimmy Meurling som är något av en mångsysslare inom scenkonsten. Mest känd är han för allkonstverket ”Satans trilogi” som förvandlade en industrilokal i Nacka till en interaktiv, omslutande konstupplevelse. Interaktiv sägs också ”Artisten” vara, men i vilken mening är oklart. Publikens roll är i praktiken klassiskt betraktande medan Gregor genomlider premiärstressens faser på scenen.

För var är den utlovade stjärnan Madame Nilsson? I logen finns bara rekvisitan kvar och för att fördriva tiden provar Gregor kostymerna och blir i ett slag Madame Gregor, komplett med poser, röst och självförtroende. Budskapet är sympatiskt: med rätt mod och vilja kan vem som helst bli en stjärna.

Jan Unestam gör rollen med humor och inlevelse och får i bara alltför korta glimtar användning för sina färdigheter som nycirkusartist när han bjuder upp klänningarna till dans. Ändå är det bestående intrycket av föreställningen väl tunt och avståndet till den unga publiken långt, trots det utlovade medskapandet.

Varför har Meurling exempelvis valt Birgit Nilsson som uppburet ideal, när samtiden är full av stjärnor som rimligen är mer välkända för målgruppen?

Unestams förvandling från sur gubbe till förlöst artist går dessutom väl snabbt och behändigt och jag hade gärna sett fler nyanser och en större fördjupning i hans metamorfos från devot groupie till idol.

”Artisten” Spelas på Kirsebergsteatern till 17.12. Därefter på Foajéscenen, Helsingborgs Stadsteater 13.1 - 11.2