Sedan den 16 september pågår landsomfattande protester i Iran. Kvinnor och män står sida vid sida på gatorna och skanderar ”Vi vill inte ha den islamiska republiken”. Dessa modiga kvinnor och män förtjänar allt internationellt stöd de kan få, bortom tomma, till intet förpliktigande, uttalanden från politiska ledare.

Omvärlden har inte under de senaste fyra decennierna bevittnat en sådan enighet och ett sådant mod bland Irans befolkning. Demonstranterna är livrädda, med livet som insats kämpar de för demokrati och frihet. Sedan protesternas början har minst 300 iranier mördats av regimen. Bland de döda finns många barn.

Miljontals människor har också utanför Iran demonstrerat till stöd för iraniernas frihetskamp och krävt att fria länder omedelbart bryter alla diplomatiska relationer med regimen och inför hårda handelssanktioner mot präststyret. Det är krav som kommer inifrån Iran, från dem som på landets gator och torg skriker sig hesa om att islamiska regimen inte representerar dem.

Att den fria världen avbryter sina diplomatiska relationer med Irans totalitära regim är avgörande för att begränsa dess terror och flyktingsspionage. Det skulle också bidra till oppositionens arbete i exil med att organisera protesterna och ytterligare stödja det iranska folket.

Många av Irans underrättelseagenter i Sverige och omvärlden är aktiva under diplomatisk täckmantel, skriver Säkerhetspolisen i sin årsbok från 2021. Nyligen dömdes den iranske diplomaten Assadollah Assadi till 20 års fängelse i Belgien för att tillsammans med andra agenter ha planerat en attack på en oppositionell manifestation i Paris.

Mer omfattande handelssanktioner kommer också att kraftigt försvaga regimen och dess ekonomi.

Irans ekonomi styrs till 80 procent av regimen. Resterande 20 procent, som finns i den privata sektorn, kontrolleras av dess underrättelsetjänster och byråkrati. Det gör att all handel förstärker dess ekonomi, något som också kan stärka dess militära och politiska makt.

En starkare ekonomi hjälper regimen att göra större satsningar på sina säkerhetsstyrkor för att ännu mer brutalt slå ner på oppositionen. Handelssanktioner bidrar till att ledningen får mindre resurser att fördela inom den elit som styr landet. Det medför i sin tur ökad splittring inom eliten och försvagar därmed präststyret.

Handelssanktioner påverkar inte det iranska folket på ett negativt sätt. De mest betydelsefulla internationella sanktionerna infördes 2011 och togs bort 2015. USA återinförde sanktioner 2018. Att Iran har haft ekonomisk tillväxt mellan 1990 och 2011 samtidigt som fattigdomen har växt, visar att det inte är sanktionerna som orsakar fattigdomen, utan att fördelningen av resurser gynnar dem som är lojala med det politiska systemet.

Utöver att isolera Irans ledning politiskt och ekonomiskt måste alla fria länder omedelbart utvisa iranska medborgare som stöttar den brutala regimen. Bland anhängarna i västvärlden finns barn till en elit som njuter av ett lyxliv samtidigt som demonstranter i Iran misshandlas eller skjuts till döds av säkerhetsstyrkorna. Dessutom måste västvärldens myndigheter beslagta elitens investeringar och lyxprylar och lämna tillbaka dem till det iranska folket när dagens regim har fallit.

SKRIBENTERNA

Arvin Khoshnood, Irankännare och statsvetare och forskar om politik i Iran

Ardavan Khoshnood, Irankännare, docent i akutsjukvård vid Lunds universitet, och statsvetare. Forskar om Irans utrikes- och säkerhetspolitik.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.