Trots idogt arbete på EU-nivå för att motverka resistens mot antibiotika, ökar denna.

Antibiotikaresistens uppstår när bakterier utvecklar en motståndskraft så att läkemedel som utvecklats för att döda dem inte längre är effektiva. Det innebär att infektioner som mänskligheten vant sig vid att kunna medicinera bort snabbt och enkelt blir svårare att behandla.

Det betyder i sin tur att risken för allvarlig sjukdom och dödsfall ökar. Värstascenariot: att infektioner människor i västvärlden tycker är triviala i dag, blir ett allvarligt och konstant hot mot liv och hälsa.

Redan i dag är seglivade bakterier ett allvarligt hälsoproblem. EU:s smittskyddsmyndighet uppskattar att mer än 35 000 människor dör i Europa på grund av resistenta infektioner, som dessutom beräknas orsaka merkostnader och produktionsbortfall för 1,5 miljarder euro.

Att bakterier anpassar sig för att motstå antibiotika är i grunden bara naturlig evolution. Ett av de viktigaste sätten att bevara medicinernas effektivitet är att använda dem återhållsamt – ju färre möten mellan läkemedlet och bakterien, desto mindre risk för resistens.

Och det är inte bara mänskligt bruk av antibiotika som har drivit på resistensutvecklingen. Lantbruket konsumerar – eller konsumerade – enorma mängder antibiotika.

Men åren 2011–21 har mängden antibiotika som sålts till djur i EU minskat med hela 47 procent, enligt en årlig rapport från den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA. Rapporten bygger på data från 31 länder. Bara under åren 2018-21 minskade försäljningen med 18 procent. EU:s mål att minska antibiotikabruket med 50 procent till 2030 ser alltså ut att vara inom räckhåll.

Även försäljningen av antibiotika för människor har minskat till rekordlåga nivåer, enligt en barometer EU-kommissionen låtit göra. 23 procent svarar att de tagit antibiotika det senaste året, färre än någon gång sedan 2009. Och den totala förskrivningen inom vården har minskat med 23 procent sedan 2012

Men trots att dessa kurvor pekar åt rätt håll, ökar bakteriernas resistens fortfarande. Mer måste alltså göras.

I januari i år kom nya EU-regler som bland annat förbjuder att antibiotika som är viktiga för människor ges till djur. Dessutom aviserades översyn av både nationella handlingsplaner mot resistens och EU-gemensam läkemedelslagstiftning. Utmärkt.

Men i många länder tar människor antibiotika mot vanliga förkylningar och andra virusinfektioner – som inte kan botas med antibiotika. Att hela 8 procent av antibiotikan togs utan recept är förstås helt huvudlöst. Bara hälften av de svarande i den nämnda mätningen visste att antibiotika inte biter på virus och ännu färre vet att onödig användning bidrar till resistens.

Det finns alltså fortfarande mycket att göra med ren upplysning. Dålig kunskap om antibiotika är en del av ett ännu större problem med okunskap som gör människor mottagliga för osaklig eller falsk information om läkemedel; debatten om vaccin under pandemin, till exempel, antog lätt bisarra former emellanåt.

Men folkbildning allena kan inte råda bot på problemet med resistenta bakterier. Istället är det just sådan EU-samordning som en del ledande svenska politiker avfärdar som onödig och klåfingrig, som måste gå före med åtgärder.

Vilket också sker, tack och lov. Ibland är byråkrati bara bäst.