Idag släpper LSU sin årliga rapport Ungdomsrörelsen i siffror. Rapporten som baseras på svar från landets nationella barn- och ungdomsorganisationer visar att hat och hot ökar. Det tvingar organisationerna att lägga om – och ibland ställa in – sin verksamhet.

Den tradition av starka folkrörelser och ett föreningsliv med en bred representation av människor från olika håll i samhället som länge har spelat en stor roll för den demokratiska utvecklingen i Sverige är på väg att gå förlorad.

Antalet organisationer som uppger att hat och hot drabbar organisationen som helhet har ökat sedan i fjol, från 47 procent till nästan 55 procent.

Hatet riktas mot alla – förtroendevalda, personal och medlemmar. Främst drabbas politiska, religiösa, etniska och rättighetsorganisationer samt förtroendevalda och andra representanter som kan anses avvika från samhällets normer i form av sexuell läggning, kön, religion, hudfärg eller funktionsnedsättning.

För att få en bättre förståelse för hat och hot mot unga engagerade i organisationer bör regeringen komplettera handlingsplanen ”Till det fria ordets försvar” med en del om civilsamhället. Mer pengar bör också avsättas för bland annat organisationernas säkerhetsarbete och för att stärka polisens arbete med brott mot förtroendevalda.

Civilsamhället och unga ideella bör dessutom inkluderas i lagstiftningen om brott mot förtroendevalda.

Den nya rapporten visar att fler och fler barn- och ungdomsorganisationer upplever ett krympande demokratiskt utrymme, alltså att deras möjlighet att påverka samhällsutvecklingen har försämrats. Andelen har fördubblats på tre år, från 27 procent 2019 till 53 procent 2022.

Idag målar många politiker och myndigheter upp den ideella sektorn - och hela civilsamhället - som en belastning som behöver mötas med mer kontroll och granskning. Det sker genom ökade administrativa krav, striktare regelverk, mer styrning och ökad misstro.

Byråkrati, administration och tidsbrist är ett stort hinder för organisationernas ordinarie verksamhet, möjlighet att påverka samhällsdebatten och kräva att politiker på olika nivåer tar sitt ansvar.

Myndigheterna får inte glömma uppdraget i sina egna förordningar, att barn- och ungdomsorganisationer är demokratiskolor och drivs demokratiskt av barn och unga. De ökande kraven är varken förenliga med förordningarna eller förutsättningarna för barn- och ungdomsorganisationer. Kraven behöver ses över för att åter göra engagemang enkelt, lustfyllt och meningsfullt för barn och unga.

65 procent av de nationella organisationer som svarat på frågorna i den nya rapporten uppger att de har problem med negativ stress. Bakom varje procent döljer sig unga personer vars hälsa riskerar att drabbas av långsiktiga konsekvenser till följd av en ohållbar situation. Det gör att många väljer att avsluta sitt engagemang, något som är negativt för demokratin. Många barns och ungas enda möjlighet att delta i demokratin är genom föreningslivet.

Även om det inte går att dra några entydiga slutsatser om vad pandemin inneburit ekonomiskt och socialt för ungdomsrörelsen råder det inget tvivel om att barn- och ungdomsorganisationer utgör en viktig motvikt till den ensamhet och isolering som många unga har fått erfara. Här har ungdomsrörelsen en unik ställning som behöver fortsatt stöd från hela samhället.

I en tid där kriser byter av varandra – coronapandemin, klimatkrisen, Rysslands invasion av Ukraina – och antidemokratiska och populistiska krafter växer, behöver civilsamhället vara starkare än någonsin. Barns och ungdomars möjlighet att delta i föreningslivet behöver därför också få bättre ekonomiska förutsättningar. Politiker på alla nivåer i samhället har ett stort ansvar. De bör satsa mer på det som fungerar och satsningarna behöver vara permanenta, inte ske i projektform.

Även om det finns anledning till oro, går det att göra något åt dagens situation. Att ge unga mandat, resurser och förutsättningar att skola sig i demokrati genom föreningsliv är att ta ansvar för demokratins fortlevnad och bygga ett land där medborgarna väljer fredliga metoder för att göra sin röst hörd.

SKRIBENTEN

Noura Berrouba, ordförande för LSU, Landsrådet för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer, en partipolitiskt och religiöst obunden samarbetsorganisation för svenska barn- och ungdomsorganisationer

LSU:s uppgift är att stärka barn och ungas demokratiska organisering med mänskliga rättigheter som utgångspunkt.