Jeff Werner är professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet.

Det är mycket glädjande att Sanne Kofod Olsen, i ett inlägg författat tillsammans med Pontus Isaksson, inte längre säger kategoriskt säger nej till att flytta ”Dansen” till Nya konst i Göteborg, utan – tvärtom – nu vill verka för att fresken ska finnas kvar, kanske till och med i Nya konst: den Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitets nya lokaler. Som den som väckte frågan om att bevara Nils Nilssons fresk tar jag mig friheten att kommentera Konstnärliga fakultetens och Akademiska hus svar på Linda Fagerströms utmärkta krönika.

Att fresken blir kvar för kommande generationer har hela tiden varit det viktigaste för mig och den stora folkliga opinion som genom insändare och debattartiklar argumenterat mot dess rivning. Skånemålaren och göteborgskoloristens Nils Nilssons kultur- och konsthistoriskt viktiga målning har nu större chans än tidigare att undgå grävskoporna. Tvekan har aldrig rått om att Akademiska hus hela tiden velat bevara verket. Nu tycks också Konstnärliga fakulteten äntligen ha kommit på bättre tankar, vilket stärker möjligheterna för att ”Dansen” ska kunna finnas kvar i sitt ursprungliga sammanhang, både fysiskt och socialt.

En av konsekvenserna av det fram till nu mångåriga nejet från Konstnärliga fakulteten är att det inte från början ingick i uppdraget till arkitekterna att rita in en plats för fresken. Detta är förstås en knivigare uppgift idag. Jag är dock övertygad om att Tham & Videgård, som är ett högkompetent och estetiskt kreativt arkitektkontor, kommer att lyckas med uppgiften. Den som är intresserad av hur de tidigare tagit sig an komplexa utmaningar rekommenderas att se deras nyskapande utställning på Arkdes i Stockholm. Där finns Nya konst med – men förstås utan fresken.

En annan konsekvens är att nedtagningen av fresken nu måste ske under tidspress. Byggnaden ska rivas om 3–4 månader. Det finns flera olika tekniker att ta ned al fresco-målningar. Vilken teknik som väljs får konsekvenser för hur och på vilket slags vägg den kan sättas upp. Så vitt jag vet finns inte detta slags konservatorskompetens i Sverige och Akademiska hus har ännu inte kallat in internationell expertis.

Ett tips är att även ta till vara den kompetens som finns på Skissernas museum i Lund. Där finns stora mängder skissmaterial och kartonger till ”Dansen”, men även kunskap om andra fresker som gjordes i Sverige vid samma tid. Detta kan ge fler ledtrådar till hur fresken är gjord.

Det som, de nya beskeden till trots, fortsatt gör mig bekymrad är att Akademiska hus fortfarande letar efter andra platser för fresken, inom eller utanför sitt eget fastighetsbestånd. Allt som behövs för att bevarandearbetet ska kunna fortlöpa effektivt och professionellt är ju att Sanne Kofod Olsen ändrar sitt ”kanske” till ett otvetydigt ”Ja – vi vill ha 'Dansen' på Nya konst!”. Då skulle inblandade och engagerade medborgare, arkitekter och konservatorer veta vad som gäller.

Läs mer:

Sanne Kofod Olsen och Pontus Isaksson svarar Linda Fagerström: Vi letar efter en ny plats för Nils Nilssons ”Dansen”.

Linda Fagerström: Hur kan en konsthögskola inte vilja spara ett unikt konstverk?