Annons

Annons

Annons

kulturAugustpriset

Ida Ölmedal
Tricket – så skriver du en bok som Augustjuryn gillar

Visst doftar det lite klubb för inbördes beundran när man grottar ner sig i de senaste årens nomineringar.

Text

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Årets Augustpristagare vid galan i måndags. Nina van den Brink fick priset Årets svenska fackbok för ”Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf”. Ali Alonso fick Lilla Augustpriset för ”Döden i Rom”. Ia Genberg fick priset Årets svenska skönlitterära bok för ”Detaljerna”. Ellen Strömberg fick priset Årets svenska barn- och ungdomsbok för ”Vi ska ju bara cykla förbi”.

Bild: Maja Suslin/TT

Annons

Ida Ölmedal är kulturchef.

Knappt hade Augustgalan släckt ner, Ia Genberg glidit ut i Stockholmsnatten med sin ståtliga statyett och Johannes Anyuru svept undan i sin stiliga mantel förrän handsken var kastad. Kulturskribenten Björn Werner, som för typ en kvart sedan varit med och utsett vinnare, gick till attack mot nomineringarna.

”Det verkar som att juryn missuppfattat uppdraget – att lyfta fram ett antal bra böcker för en bred publik. Här verkar syftet i stället ha varit något annat, något duktigare”, skrev han i Svenska Dagbladet.

Sällan hade han haft så tråkigt som när han läst dessa svårtillgängliga böcker!

Annons

Och sällan har väl någon åkt på så mycket däng på kultursidorna. Replikerna rasade in i bland annat Aftonbladet och DN. ”Ett tips när Guldbollen ska delas ut nästa gång: se till att ha med en expert som koketterar med att inte veta vad offside är. Det kan vara schyst mot dem som faktiskt inte kan så mycket om fotboll”, skrev Niklas Qvarnström syrligt i denna tidning.

Annons

Expressens kulturchef Victor Malm gör dock en intressant reflektion om debatten i sitt senaste nyhetsbrev: ”Kan det vara så att den litterära kulturen har blivit en subkultur – att vi har upprättat ett värderingssystem som saknar legitimitet för den bredare allmänheten?” frågar han sig.

Det finns fog för frågan när det kommer till en kategori Augustböcker som Björn Werner inte debatterar: facklitteraturen.

Tittar man på de senaste årens listor skönjer man en faktor som tycks öka chansen att nomineras till Sveriges mest uppmärksammade bokpris: litteratur om litteratur. I år var det som bekant Nina van den Brinks berättelse om Maja Ekelöf som fick priset. Förra året var det Nils Håkansons essäbok ”Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning”.

Bland de nominerade de senaste sex åren hittar vi: en biografi om författaren Vilhelm Moberg, en biografi om poeten Karin Boye, en biografi om journalisten Ester Blenda Nordström (den vann också, förresten). En biografi om akademiledamoten Selma Lagerlöf och en biografi om visdiktaren Olle Adolphson. Och så en biografi om Dante. Vi kan lägga till Kristoffer Leandoers glimrande essä om exillitteratur och den infallsrika bokformgivningsboken ”Strindbergs lilla röda” och ja, ordet ”subkultur” känns väl inte helt taget ur luften?

Annons

Nomineringarna är helt enkelt lite nördiga. Det finns en slagsida åt litteraturhistoria. Kanske för att det är ett område som jurymedlemmarna känner sig hemma på?

Annons

Det är svårt att peka ut någon av ovanstående böcker som ovärdig en nominering, men risken är förstås att man missar andra sorters facklitteratur. Varje år när juryns val presenterats har jag saknat de aktuella samhällsreportagen, böcker som ges ut för att skildra eller rentav gripa in i samtiden. I år var förvisso valen mer med i tiden än de senaste åren. Andreas Cervenkas debattbok ”Girig-Sverige” nominerades, liksom Hans-Gunnar Axbergers ”Statsministermordet”. Men man hoppade över Åsa Erlandssons reportage ”Drottninggatan”, där hon dokumenterat ett av de värsta brotten i svensk nutidshistoria och gjort ett mastodontarbete med att intervjua brottsoffer, åklagare, advokat, vittnen och andra drabbade.

Det är mer riskabelt för juryn att välja en bok baserad på dagsfärskt reporterarbete än en författarbiografi. Tolkningar av närliggande skeenden ändras ju hela tiden, journalistik har kallats för ”a first rough draft of history”. Men det har ett värde att författare försöker förstå samtiden medan den pågår. Någon gång ibland bör det också belönas.

LÄS MER: Niklas Qvarnström: Obs! Läsning ingår när man utser en Augustvinnare!

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan