Tio månader efter att Vladimir Putin den 24 februari utlöste sitt anfallskrig mot Ukraina står det klart att hans krig blivit ett militärt fiasko.

Den ukrainska armén har slagit tillbaka ryssarna vid Kiev, Charkiv och i söder vid staden Cherson.

Det hade aldrig gått om inte Ukraina fått tillgång till satellitunderrättelser från väst – och avancerade vapensystem.

Med amerikanska raketartillerisystemet Himars och pansarvärnsroboten NLAW från Saab Bofors har ukrainarna skördat stora framgångar på slagfältet. På president Volodymyr Zelenskys önskelista står också svenskbyggda Robot 70 och artillerisystemet Archer.

Samtidigt har kriget avslöjat att Ryssland är tekniskt underutvecklat. Den ryska militärmaskinen är djupt beroende av västerländsk teknologi.

"Det finns ett betydande teknologiskt gap mellan Ryssland och ledande västerländska kunskapsnationer", heter det i en färsk rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Enligt FOI behöver ryssarna framförallt transistorer, mikrochips och annan elektronik till sina vapensystem.

Teknik som finns i Sverige.

Säpo beskriver i en rapport hur Ryssland försöker köpa västerländsk utrustning som är hemlig eller omfattas av embargo. Dels militär teknologi, dels det som kallas dual use technology, avancerad civil teknik som även har militär tillämpning.

"Syftet är att öka den tekniska nivån inom den ryska krigsmakten", skriver Säpo.

***

När Vladimir Putin 2014 annekterade Krim från Ukraina försämrades Rysslands relation till Europa och USA dramatiskt. Väst införde sanktioner som gjorde det svårare för ryssarna att få tag i teknik.

Ungefär samtidigt började Säpo och den militära underrättelsetjänsten Must varna för att ryssarnas spionage mot Sverige ökat.

I dag ägnar sig Ryssland åt en rad olika fientliga aktiviteter mot vårt land:

Påverkansoperationer är centrala i Putins krig mot Sverige och andra EU-länder. Genom att sprida desinformation – falska och vilseledande uppgifter i press, radio och tv och sociala medier – vill ryssarna splittra och skapa osäkerhet.

Ibland försöker Ryssland förmå andra grupper, ofta högerextremister, att sprida det budskap Moskva vill få ut. Det kallas då på spionspråk ”påverkan via proxy”.

I jakten på militära hemligheter och västerländsk teknik ägnar sig ryssarna framförallt åt tre typer av fientlig verksamhet.

• Strategiska uppköp – Genom att köpa upp företag och fastigheter vill ryssarna få tillgång till svensk teknik.

• Cyberspionage – Med dataintrång försöker ryssarna inhämta uppgifter om svensk infrastruktur och teknik. (En hackerattack kan också syfta till rent sabotage.)

• Traditionellt spionage – Ryska underrättelseofficerare rekryterar agenter och inhämtar känsliga uppgifter.

I detta skuggkrig mot Sverige har GRU en nyckelroll – den ryska generalstabens eget underrättelseorgan.

GRU har funnits sen 1930-talet och består av ett globalt nät av underrättelseofficerare, agenter och informatörer.

Spionaget mot Sverige styrs dels från GRU:s högkvarter i Chimki utanför Moskva, dels från Rysslands ambassad på Gjörwellsgatan i Stockholm. Där jobbar ryska spioner under diplomatisk täckmantel.

Av 27 ryska diplomater och 20 medföljande personer som just nu är placerade i Sverige är, enligt Säpo, nästan hälften underrättelseofficerare inom GRU eller den civila systerorganisationen SVR.

De är alltså spioner i det krig som pågått länge – men blivit allt intensivare.

Våren 2015 förklarade dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) ambassadtjänstemannen Dimitrij Volkov för persona non grata. Han var på UD registrerad som "teknisk personal". Volkov uppmanades lämna landet. Ett svar på att Ryssland tidigare hade utvisat en svensk diplomat.

Senare samma år beordrade UD ännu en rysk ambassadtjänsteman att lämna Sverige "på grund av verksamhet som inte är förenlig med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser".

I våras, strax efter Rysslands invasion av Ukraina, utvisade utrikesminister Ann Linde (S) ytterligare tre ryska ambassadtjänstemän som i själva verket var GRU-officerare.

Enligt Säpo jobbade ambassadråden Michail Dubrovskij och Vitalij Stanevka samt attachén Pavel Mavrin under diplomatisk täckmantel med uppgifter som låg långt från vad de förmodats arbeta med.

Det är oklart om de tre utvisade ryssarna hade kopplingar till några pågående brottsutredningar. Men enligt HD och Sydsvenskans källor kan Dubrovskij ha varit lokal resident (spionchef) för GRU.

I så fall var han den högst uppsatte ryske underrättelseofficer som Sverige utvisat sen Sovjetunionens fall.

Från mars till december i år har ytterligare åtta ryska diplomater och tre medföljande personer lämnat Sverige. Det är ovisst om någon av dem förklarats ”icke önskvärd”. Eller om GRU, SVR och ryska UD bara velat omplacera personal till följd av den globala spänning som uppstått med kriget i Ukraina.

Från ambassaden i Stockholm kartlägger Ryssland, enligt Säpo, personer med rysk bakgrund. De kan antingen sitta på intressant information. Eller av GRU och SVR klassas som hot mot regimen i Moskva.

Det finns kända exempel på hur Ryssland mördat, eller försökt mörda, oppositionella i utlandet.

Den avhoppade spionöversten Aleksandr Litvinenko giftmördades i engelska Bloomsbury 2006. GRU-officeren Sergej Skripal, som bytt sida, och hans dotter utsattes för ett liknande mordförsök i Salisbury 2018. Regimkritikern Aleksej Navalny förgiftades med nervgift 2020 på en flygresa till Moskva

Men Ryssland har även försökt likvidera regimkritiker i Sverige.

I februari 2020 utsattes den oppositionelle tjetjenske bloggaren Tumso Abdurachmanov för ett mordförsök i Gävle. En rysk man fick hjälp av Abdurachmanovs flickvän att ta sig in i hans lägenhet. Där försökte inkräktaren slå ihjäl honom med hammare.

Enligt Attunda tingsrätts dom från januari 2021 låg "en penningstark makt" bakom dådet.

En omskrivning för Ryssland.

Gärningsmannen fick fickpengar och hotellersättning av "främmande makt". Han hade lovats 60 000 euro efter fullföljt uppdrag.

Dådet planerades vid möten i Groznyj, Moskva och Italien. En rekognoseringsresa gick till Gävle.

Mannen dömdes till tolv års fängelse. Abdurachmanovs flickvän fick ett år och sex månader.

Enligt domen utsattes både attentatsmannen och flickvännen för påtryckningar av ryska underrättelsemän. Anhöriga i Moskva hotades och hölls som en slags gisslan.

Det finns farhågor om att den ryska underrättelsetjänsten till slut hann upp Tumso Abdurachmanov. I början av december i år försvann han både från Gävle och från sin Youtubekanal på nätet. Även hans bror i Tyskland var mystiskt försvunnen.

Enligt uppgifter som då vidarebefordades av vitt skilda källor, bland annat av Radio Free Europe och Moscow Times, skulle Tumso Abudurachmanov ha skjutits ihjäl i Sverige. Enligt andra uppgifter är han ännu i livet.

De ryska underrättelseofficerarna försöker rekrytera agenter i svenskt näringsliv – i hopp om att få klorna i uppgiftslämnare som arbetar med forskning och spetsteknologi.

GRU har specialiserat sig på att föra över tekniksprång inom civila västerländska företag till den ryska vapenindustrin.

Jevgenij Umerenko var ambassadråd i Stockholm med inriktning på kultur och vetenskap. I största hemlighet var han även lokal spionchef för ryska SVR.

Han lyckades 2016 locka en svensk civilingenjör – ”Kristian D”– att lämna ut en stor mängd sekretessbelagda uppgifter om den svenska fordonsindustrin.

Den dom som tingsrätten så småningom skulle avkunna mot Kristian D påminner om en spionroman.

Umerenko lärde känna Kristian D, som konsultade åt Volvo Car och Scania, på en irländsk pub i Göteborg. En gemensam rysktalande vän förmedlade kontakten.

Jevgenij Umerenko påstod sig jobba för en internationell tankesmedja. Systematiskt odlade han vänskapen för att till slut värva svensken som agent.

Kristian D var i ekonomisk knipa. Han hade stor familj, dyr lägenhet och var i desperat behov av inkomster sedan konsultuppdragen tunnats ut. Dumt nog hade han slarvat bort en stor skatteåterbäring på ett dyrt båtköp.

Pubkvällen blev början på en högst speciell vänskap mellan Kristian D och Jevgenij Umerenko. Svensken hade inget telefonnummer till sin ryske vän. Och när de stämde träff bokade de alltid in ett reservdatum om en av dem inte skulle dyka upp.

Ett klassiskt modum operandi för spioner.

Umerenko lärde upp Kristian D i spioneriets konst. Han gav instruktioner om hur man kopierar innehållet på en hårddisk utan att lämna spår på datorn som töms på information.

Han överlämnade sedelbuntar i ersättning för usb-minnen med företagshemligheter från Volvo i Göteborg och Scania i Södertälje. Vid andra tillfällen satte han in pengar på Kristian D:s bankkonto.

Underrättelseofficeren och agenten träffades sexton gånger. Säpo dokumenterade fyra möten i Göteborg, Varberg och Stockholm. Varje gång försökte Jevgenij Umerenko och Kristian D skaka av sig förföljare. När de möttes en sista gång i centrala Stockholm avlyssnades de av Säpo.

– De fyra första uppgifterna var inga problem, sade Kristian D.

– Det kommer fler uppgifter, svarade Jevgenij Umerenko.

Kristian D blev rikligt belönad Först fick han presentkort till en butik. Därefter kontanter. 20000-25000 kronor per tillfälle. Totalt nästan en halv miljon kronor i ersättning för sitt spioneri.

När Kristian D greps på en restaurang i Stockholm i februari 2019 hade han 27 800 kronor på sig i kontanter.

Hemligheterna som Kristian D sålde var främst mjukvara som utvecklats inom Volvo och Scania. Enligt tingsrättens dom handlade det om klassiskt kvalificerat industrispionage för främmande makt som medfört skada för Sveriges säkerhet.

Kristian D dömdes till tre års fängelse för spioneri. Jevgenij Umerenko förklarades aldrig formellt för persona non grata, men tvingades ändå i mars 2019 att lämna Sverige.

När GRU:s underrättelseofficerare fick den 45-årige Peyman Kia på kroken måste de ha jublat på ambassaden på Gjörwellsgatan.

En mullvad i Säpos och Musts allra innersta. Bingo för GRU!

Det är GRU:s främsta framgång i Sverige sedan Säpopolisen Stig Bergling rekryterades som GRU-agent på 1970-talet och sedan flygöversten Stig Wennerström värvades som agent på 1950-talet. Wennerström var så viktig för ryssarna att han befordrades till generalmajor inom GRU.

Exakt när Peyman Kia rekryterades är oklart. Men i dag är han åtalad för grovt spioneri vid Stockholms tingsrätt. Dom faller i början av nästa år.

Däremot vet vi att Säpo spanat på honom i minst fem år innan han greps.

Den 16 januari 2017 satte en tjänsteman vid Säpo en röd stämpel på en anmälan om spioneri: HEMLIG - AV SYNNERLIG BETYDELSE FÖR RIKETS SÄKERHET.

Under en tid hade en oidentifierade mullvad misstänkts läcka topphemlig information från Säpo och Försvarsmakten till Ryssland. Nu hade han fått ett ansikte: Peyman Kia.

Säpo satte in spaning och telefonavlyssning. Men det skulle dröja fyra år och åtta månader innan åklagaren gav order om ett gripande.

På morgonen den 20 september 2021 lämnade Peyman Kia sin bostad i Uppsala och satte sig i sin röda Audi för att bege sig till sitt nya arbete på Livsmedelsverket.

Ett par kvarter bort prejades han vid en refug. Poliser ur Nationella insatsstyrkan, beväpnade med automatvapen, störtade ur bilarna och grep Peyman Kia och förde honom till ett häkte.

Samma dag som Peyman Kia greps skuggade Säpo hans yngre bror, den 35-årige Payam Kia, med flera bilar genom stadsdelen Gottsunda i Uppsala. Plötsligt såg Säpomännen hur bilen framför dem bromsade tvärt vid en busskur. Payam Kia klev ur bilen och gick hastigt fram till en papperskorg där han dumpade något innan han körde vidare.

”Allt detta tog inte mer än ca 10-15 sekunder”, skrev Säpos spanare i ett protokoll.

Det skulle visa sig vara en sönderbruten hårddisk till en laptopp som låg i papperskorgen. Två månader senare, i november 2021, greps även Payam Kia.

Mycket i Säpos förundersökning är hemligstämplat. Huvudförhandlingen i spionmålet har till största del hållits bakom stängda dörrar.

Enligt Säpo har bröderna Kia orsakat Sverige mycket stor skada. I efterhand har Säpos IT-tekniker rekonstruerat datorer, usb-minnen och mobiltelefoner som bröderna krypterat eller förstört.

Peyman Kia arbetade i Säpos innersta med kontraspionage. Han fick bland annat tillgång till en lista med säkerhetspolisens hela personal, en godbit i händerna på GRU.

Därefter jobbade han på Must och hade insyn i Sveriges allra hemligaste spionhjärta KSI (kontoret för särskild inhämtning).

Från Försvarsmakten kan han ha stulit allt från fakta om försvarsinstallationer till uppgifter om militära nyckelpersoner. Från KSI kan Peyman Kia ha sålt information inte bara om svensk personal, utan också om de agenter som KSI värvar i utlandet. Det innebär i så fall att dessa personer utsatts för livsfara.

Av förundersökningen framgår att Peyman Kia fotograferade sekretessbelagda dokument med en spionkamera dold i en bilnyckel. Hemligt materiel kopierades över till egna hårddiskar och usb-minnen.

Brodern Payam Kias roll var kurirens. Det var han som skötte kontakten med GRU:s underrättelseofficerare.

I ”döda brevlådor” – till exempel ett ledningsskåp på en offentlig toalett – byttes hemligheter mot pengar.

Polisens nationella insatsstyrka slog till i en gryningsräd den 22 november i år. Den blixtsnabba aktionen hade döpts till ”Operation Spjut”

Från två av Försvarets Black Hawk-helikoptar firade sig tungt beväpnade poliser ner mot den exklusiva villan i Saltsjö Boo.

En minut senare var husägaren gripen, en 59-årig svensk medborgare av rysk härkomst. Även hans hustru fördes bort.

Nu är mannen häktad misstänkt för grov olovlig underrättelseverksamhet. Hustrun är på fri fot, men misstänkt för medhjälp.

Om hemlighetsmakeriet är stort i spionmålet mot bröderna Kia så är det om möjligt ännu större kring makarna i Saltsjö Boo.

Men så mycket är klart som att åtalet till stor del bygger på bevisning som tagits fram av amerikanska FBI. Makarnas brottsliga verksamhet ska dels ha varit riktad mot USA, dels mot Sverige. Säpo misstänker att mannen varit en så kallad illegalist i Rysslands tjänst.

En illegalist är en agent som har ett vanligt jobb eller företag som täckmantel för sitt spioneri – och som med kort varsel kan beordras att ägna sig åt helt nya uppgifter för sin utländska uppdragsgivare.

Det kan vara allt från infiltration och sabotage till agitation och propaganda – allt för att fungera som ett brohuvud in i den kapitalistiska fiendens bakgård, för att tala i gamla sovjetiska termer.

När det misstänkta ryska illegalistparet flyttade till Sverige dröjde det flera år innan GRU aktiverade dem. Först efter det att de fått svenska medborgarskap började de att spionera – mot USA 2013 och mot Sverige året därpå. Allt enligt åklagarens misstankar.

FOI har på regeringens uppdrag kartlagt ryska ägarintressen i Sverige. Syftet var att hitta bolag och fastigheter som kan vara fasad för illegal rysk verksamhet.

Ett av de 128 bolag som FOI hittade – Instrument Electronics – kan kopplas till den nu häktade 59-åringen.

Enligt åklagarens häktningsframställan ska mannen ha bedrivit grov olovlig underrättelseverksamhet i tio år. Via sitt bolag, som handlade med transistorer och annan elektronisk utrustning, ska han ha gjort sig skyldig till illegal tekniköverföring till Ryssland.

Den 59-årige ”affärsmannen” tros ha ingått i ett internationellt nätverk av GRU-agenter som hade till uppgift att förse den ryska militärindustrin med teknologi.

Elektronikbolaget, som likviderades för ett år sen, hade annan verklig huvudman som verkade i kulisserna. En före detta officer inom GRU vid namn Vladimir Kulemekov.

– Vår undersökning pekar på att bolagets huvudman med stor sannolikhet har varit verksam inom den militära underrättelsetjänsten GRU, säger Tomas Malmlöf, en av FOI-forskarna bakom rapporten.

Om – och hur mycket – åtråvärd elektronik och teknik som den 59-årige misstänkte illegalisten och den före detta GRU-officeren försett Vladimir Putins krigsmaskin med är ännu oklart.