Jag är en notorisk P1-lyssnare, har ständigt Sveriges Radio i lurarna. Oftast är det inspirerande och upplyftande – alltid lärorikt. Men ibland också direkt nedslående. Bland det ledsammaste jag har hört är serien Borta för alltid om djur som för evigt dött ut: vandringsduvan, svinfotingen, garfågeln, den mytomspunna dronten. Jag försöker stänga av, växla över till något annat. Men det går inte, och allt är oändligt sorgligt. Enligt naturvetarna är vi inne i den sjätte massdöden – den senaste var för 65 miljoner år sedan när dinosaurierna dog ut – och denna gång är det vi människor som bär ansvaret. Det måste inte vara så.