Vi lever i ett fritt land. Grundlagen ger oss rätt att hysa vilka åsikter vi så önskar och att dela med oss av dessa till vem som helst och när som helst. Med detta skydd kunde man förvänta sig att det svenska debattklimatet präglas av mångfald och spänst. Så är det sällan. Ibland hörs bara en röst hörs. Det gör mig orolig, för hur kan åsiktskonformitet råda när våra politiker framhåller betydelsen av den fria åsiktsbildningen för en fungerande demokrati?