Det talades förvånansvärt lite om många äldrefrågor under valåret 2022. Trots att mer än var fjärde röstberättigad är en senior medborgare. Trots att äldre är en kraftigt växande befolkningsgrupp. Trots att alldeles för många äldre drabbas av problem; i omsorgen, i vården, i arbetslivet, i form av brottslighet, när det gäller tillgänglighet och åldersdiskriminering.

Samhället måste bli äldrevänligare. I ett välfärdssamhälle som det svenska behöver det finnas förutsättningar för ett gott liv för människor i alla åldrar.

I en rapport från Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknaden för personer över 55 står bland annat: ”Att det finns en utbredd åldersdiskriminering i arbetslivet visas tydligt i forskningen och påtalas på flera håll, däribland delegationen för senior arbetskraft”, och att ”Det är problematiskt att äldres kompetens i många fall förbises vid rekrytering vilket leder till sämre matchning på arbetsmarknaden och således outnyttjad potential”. Men livslängden ökar, äldre är friskare högre upp i åldern än förr, och många äldre både vill och kan arbeta. Någon sådan ”outnyttjad potential” har samhället inte råd med.

Coronakommissionens betänkande om äldreomsorg lyfter fram allvarliga problem och brister.

Kommissionen konstaterar att ”Äldreomsorgens strukturella och sedan länge välkända problem måste åtgärdas” och ”Sverige utgör inget undantag från den bild som OECD och WHO ger av äldreomsorgen som en resursmässigt eftersatt del av samhället med en undervärderad yrkeskår”.

Kommissionen anser att regering och riksdag måste se över vad som är en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten. Förutsättningarna för ledarskap måste förbättras liksom anställningstrygghet och kontinuitet. Kommissionen påtalar också att för få inom äldreomsorgen har medicinsk utbildning. Fler med medicinsk kompetens behöver anställas.

Kommissionens dom är hård: Sverige misslyckades med att skydda de äldre och pandemin satte bristerna inom omsorgen och vården av äldre i blixtbelysning.

Kommissionen slår fast att vad som behövs är en höjning av ambitionerna – och det kommer kommunerna och regionerna inte klara av utan ett ökat statligt stöd.

Sverige är vad som internationellt kallas ett superaged society, det vill säga ett land där mer än 20 procent av befolkningen är 65 år eller äldre.

Inom en tioårsperiod kommer de som är 60 år och äldre att bli fler än tre miljoner. Antalet som är 80 eller äldre ökar med närmare 264 000 fram till 2031. Då behövs enligt SKR, Sveriges kommuner och regioner, drygt 100 000 medarbetare anställas i äldreomsorgen – där det redan råder brist på kompetens. Det totala antalet sysselsatta i befolkningen bedöms öka med knappt 170 000 under samma period. Sjukvården skulle behöva anställa kring 85 000 fram till 2031, enligt SKR. Tala om en knepig ekvation.

Kommunerna svarar för mycket som rör äldres livskvalitet.

Malmö är ett exempel på en kommun som dras med en mängd problem när det gäller äldreomsorgen.

Enligt stadens egen prognos kommer gruppen 80 år och äldre dessutom att öka med 31 procent under perioden 2022–2032. Kommunen borde redan ha varit bättre rustad när det gäller arbetsförhållanden, kompetens och förutsättningar för ledarskap inom äldreomsorgen, och haft ett tydligare äldreperspektiv i stadsplaneringen.

Det är bra att Centerpartiets förslag om att Malmö ska bli medlem i WHO-nätverket ”Äldrevänliga städer” har fått stöd av övriga partier i kommunfullmäktige.

Medlemskapet medför ett helhetsgrepp på äldrefrågorna, vilket är viktigt för att kunna prioritera och använda resurserna effektivt där de gör mest nytta för äldre Malmöbor och deras anhöriga.

Äldres livskvalitet handlar förutom om omsorg och vård av god kvalitet också om sådant som lämpligt boende, god tillgänglighet till olika slags service, social delaktighet och en allmänt äldrevänlig stadsplanering och stadsmiljö.

Nu förbereder kommunstyrelsen medlemskapet.

När Malmö väl blivit medlem måste kommunen göra en bred genomlysning av äldres förhållanden på olika områden, och sedan presentera och genomföra ett treårigt åtgärds- och förbättringsprogram.

Ett ambitiöst och konstruktivt medlemskap kan bli ”ett ljus i tunneln” för Malmös äldre.

Stadens styrande partier, Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet, har ett stort ansvar för att ta tillvara den möjlighet det ligger i att alla partier i kommunfullmäktige ställer upp på medlemskapet. Engageras partierna, till exempel i en styrgrupp, kan medlemskapet bli en kraftsamling för Malmös äldres bästa.

Centerpartiets mål är att Malmö ska bli en av de bästa städerna att åldras i.

En äldrevänlig stad är bra för alla. Malmö kan bli ett föredöme.

SKRIBENTEN

Kay Wictorin (C), ledamot i Malmös hälsa-, vård- och omsorgsnämnd

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.