Den 4 sept. 1993 hade Kristianstadsbladet rubriken ”Arups gamla garveri åter på plats 1994?”. För Arup vid Skräbeån i Ivetofta, Bromölla kommun, fanns lokala intressen att återföra garveriet till den ursprungliga platsen, där dess stengrund väntade. Redan 1986 hade jag som chef för Tekniska Museet i Malmö tagit upp frågan med Bromölla och en återflyttning hade förankrats hos Nymölla AB, länsarbetsnämnden och Bromöllas kulturnämnd.

Personal från Bromölla kom under 1993 till Malmö och gjorde uppmätningar som förberedelse för en återflyttning. Malmös museinämnd ställde sig positiv men andra politiker vek undan med något luddigt besked om att garveriet nu hörde till Malmö. Av kontakterna med Bromölla blev inte mer än att de fick tillbaka Eyvind Lassens oljemålning från 1929. Ett garverimuseum på rätt plats hade varit en tillgång idag och Malmö utan ett av sina mögelproblem.

Garveriet kom 1946 till Malmö som en första del i en idé om minnesvärda byggnader som ett skånskt Skansen, då ”där ute vid Turbinen”. Det blev aldrig mer av det. Fiskehoddorna vid Banérskajen räddades däremot senare självsvåldigt av min företrädare Carl Gustaf Lekholm och det är många tacksamma för idag.

Det har som mest funnits 570 garverier i Sverige, 80 av dem i Skåne. Det dokumenterades i Baltiska Utställningen 1914 och allt fanns att bevara där uppe vid Garvargården och Skräbeåns vatten, vilket påpekas helt korrekt (5/12) av Lutz Pagel, vilken som f.d. konservator vid Malmö Museum kompetent vidimerade.

Per Ragnarson,

f d chef Tekniska Museet inkl garveriet och fiskehoddorna

Friluftsmuseet som gick upp i rök

Kulturnämnden vill riva förorenade Garveriet

Malmö museer stänger Garveriet efter fynd av förbjudna gifter

Gift i Malmö museers byggnader