Annons

Annons

Annons

Kultur

Eva Rydberg får Sydsvenskans kulturpris: ”Jag är en väldigt enkel artist”

Snart slutar hon att chefa över teatern på Fredriksdal, men hon har inte tänkt sluta ha roligt. Kalle Lind porträtterar en blygsam komedistjärna av internationell klass.

Text

”Jag vill inte vara känd. Det enda jag vill är att stå på scen eller framför en kamera – men det älskar jag!” säger Eva Rydberg.

Bild: Emil Langvad

Annons

Kalle Lind är krönikör, författare och skribent på kultursidan.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!

– Vi får ta det här från början.

– Usch.

Jag träffar Eva Rydberg på ett av Helsingborgs mest ärevördiga hotell. Hon älskar inte att prata om sig själv med tidningarna, men man får göra undantag när man har fått Sydsvenskans kulturpris. Utnämningen kommenterar hon: ”Det är inte klokt!” Jag håller med – det är inte klokt att hon inte redan fått det och dessutom många gånger om. Hon sväljer inte mitt bete.

– Jag tänker att jag får priset för lång och trogen tjänst.

Det är ett typiskt rydbergskt sätt att uttrycka sig: å ena sidan väl medveten om vad hon gjort och vilka framgångar hon har haft, å andra sidan inte det minsta drag av hybris. ”Lång och trogen tjänst” är en underdrift. År 2023 har Eva Rydberg varit professionell artist i drygt sextiofem år.

Annons

Annons

Fakta

Därför får Eva Rydberg kulturpriset

Juryns motivering: I regn och solsken. I julkalendern och på sommarscenen. I melodifestival och på cirkus. I decennier har detta komiska snille tjusat och roat skåningarna och hela vida världen. Därför får clownen, dansaren, imitatören, humoristen, skådespelerskan, sångerskan och teaterdirektören Eva Rydberg Sydsvenskans kulturpris.

Under sommaren kommer hon att göra sin sista säsong som stjärna och direktris på Fredriksdalsteatern, som hon tog över efter Nils Poppe 1994. Det ska bli skönt att slippa femtio-sextio graders värme de varmaste sommardagarna eller när det regnar in från sidan. Det ska också bli skönt att varje dag slippa gå igenom hela sitt manus, alla sina sångnummer, alla danssteg, först en gång hemma och sedan en gång på teatern – detta innan hon går in på scenen. ”Det är vägen till scenen som har börjat bli jobbig på gamla dagar.”

Hon har dock inga planer på att sluta arbeta. Tvärtom hoppas hon kunna filma mycket mer framöver.

– Jag har fått många fina erbjudanden genom åren, men inspelningarna har ju alltid legat i maj när vi repeterar eller på sensommaren när vi är på väg att flytta föreställningen till Stockholm eller Malmö. Men nu så! Det ska bli så kul att filma!

Inget ord återkommer så ofta när man pratar med Eva Rydberg som ”kul”. Kul för publiken, kul för henne själv. Det är den självklara drivkraften och har så varit sedan starten.

– Jag älskar mitt yrke. Få folk att skratta och må bra. Jag brukar säga att jag är en väldigt enkel artist. Jag vill inte vara känd. Det enda jag vill är att stå på scen eller framför en kamera – men det älskar jag!

Efter sommaren lämnar Eva Rydberg chefsjobbet på Fredriksdalsteatern, som hon tog över efter Nils Poppe 1994.

Bild: Emil Langvad

Annons

Hon växte upp på Spångatan 63B – den biten heter Spånehusvägen idag – och började tidigt med barnteater, hamnade som elev på ”stasstatern” och blev sedan uppmanad av andra: ”Du ska inte vara här! Du ska upp till Stockholm!”

Annons

Sexton år gammal gjorde hon Stockholmsdebut i föreställningen ”Doktor Kotte slår till”, skriven av två okända radiomedarbetare som hette Hans Alfredson och Tage Danielsson. Den där Alfredson var också med på scen, i sin första professionella roll, men det får jag påminna Eva om.

Däremot minns hon att Hasse Alfredson var med på sommarturnén med tältrevyn ”Karl Gerhards jubelsommar” året efter. Där gjorde han och Martin Ljung den flitigt citerade sketchen ”Guben i låddan”. Karl Gerhard själv, revyvärldens nestor, kom in då och då och sjöng långa kupletter medan Eva stod bakom och höll upp en skylt.

– Jag fattade ju ingenting av vad han sjöng och det var så tradigt att jag höll på att somna.

När hon långt senare fick Karl Gerhard-stipendiet tänkte hon att det var för att hon härdat ut med den där skylten under de där kupletterna.

Den som har ett litet hum om svensk nöjeshistoria förstår att Eva Rydberg slungades rakt in i dess epicentrum. Det var inget hon reflekterade över då. Det roliga var att få vara med. Att roa.

Det har hon fortsatt med sedan dess, i princip oavbrutet. En karriär som i längd och bredd och omfång kan mäta sig med Siw Malmkvists eller Lill Lindfors eller framlidna Barbro ”Lill-Babs” Svenssons. Lill-Babs brukade stolt nämna hur många år i branschen hon hade bakom sig, med tillägget: ”Utan comeback!” Eva Rydberg skulle kunna säga detsamma. Det har inte varit någon hejd på henne.

Under somrarna på sextiotalet blev det folkparker, ofta i duo med dansaren Lasse Kühler. Rydberg och Kühler tänkte att de ville ha en kille med ett rockigare uttryck med sig. Hemma på teven såg Eva Vansbrogruppen Slam Creepers uppträda.

Annons

– Men Gud – den organisten va! Med den rösten! Där är han! Då hade jag ingen aning om att han hade spelat revy med sin mamma och pappa sen han var liten.

Organisten som även kunde sjunga och vara skoj hette Björn Skifs. Eva anser sig ha upptäckt honom. Åtminstone lite grann. Likadant med David Lindgren, trettiofem år yngre än Skifs men lika mångsidig. Honom jobbade Eva med när hon regisserade ”High School Musical” 2008.

Annons

Eva Rydberg säger själv att det enda hon kan skryta med var att hon var ”jävligt bra på piruetter en gång”.

Bild: Emil Langvad

Jag försöker fånga in alla minnena som sprutar ur henne, inte alltid kronologiskt. Hur blev det som det blev? Äh, det ena gav det andra och hon tackade alltid ja. Från dansandet var steget kort till koreografin och därifrån var det bara ett tuppfjät till regin. Och så tillkom slumpen.

– Jag regisserade en revy i Göteborg med Anita Lindblom som stjärna. Omständigheter gjorde att Anita hoppade av och jag fick ersätta henne. På premiären satt Göteborgs revykung Hagge Geigert i publiken. I ett av dansnumren gjorde jag en kick och då flög min sko rakt ut och hamnade på Hagges bord! Det såg han som ett omen och så skrev vi ett kontrakt till hans nästa revy samma kväll – på menyn!

Vi kommer fram till att detta måste ha skett 1969 – ”när du bara var liten påg”. Jag påpekar att jag faktiskt inte ens var påtänkt då.

– Åh herregud! Då var jag i full gång!

Och ändå är du piggare än jag.

– Det är jag inte. Jag bara luras. Det har jag gjort i hela mitt liv.

Hos Hagge Geigert stannade hon några säsonger. Han fick henne att imitera (”göra karikatyrer”) och hon benämner honom än idag sin ”teaterpappa”.

Annons

Annars är det inte revy hon främst har sysslat med. Musikaler var roligare. Hon fick ett genombrott i Danmark när hon spelade Anybody i ”West Side Story” 1965 och kombinerade dans, humor och sång. Sandrewkoncernens mäktige chef Göran Lindgren skrev ett treårskontrakt med henne. Strax kom Eva på att det var roligare med krogshow: ”Jag fick vara rolig, hitta på egna nummer och få närhet till publiken”. Hon bröt kontraktet.

– Lindgren blev jättesur och sen fick jag aldrig jobba mer för honom. Jag mötte honom på en Guldmask-gala många år senare och då bad han om ursäkt för att han varit så långsint. ”Men det har ju gått bra ändå.”

Som sagt: vi kastar oss mellan minnena och årtiondena. Då och då måste jag stanna upp och dubbelkolla att jag har hört rätt. Vänta nu! Har du gjort tv i Mexiko? Javisst, det var då brösten började läcka under repetitionerna eftersom dottern Birgitta bara var tre månader. Har du gjort cirkus i Paris också? Jodå, det var då jag inte hann äta innan föreställningen och sedan tackade nej när cirkusdirektören Francois Bronett ville presentera agenter efteråt.

Annons

När Eva sedan kom tillbaka till Bronett efter att ha stillat hungern hade agenterna gått. Bronett var sur men Eva sa: ”Jaha, då var det meningen!”

Andra saker som Eva Rydberg hade kunnat skryta med, om nu skrytandet hade legat för henne: en gång sa Monica Zetterlund till henne att hon sjöng ”jäääävligt bra”. Eva undrade på skämt om hon kunde få det certifierat – och några veckor senare kom ett diplom på posten där Monica Z intygade att Rydberg kan sjunga.

En annan gång ringde Cornelis Vreeswijk till henne från Rio och sjöng en låt som han skrivit till henne. Den hette ”Deirdres samba” och skulle ingå i en gemensam krogshow. Det blev aldrig något av den. Så småningom sjöng Cornelis in den själv på skiva.

Annons

– Men det är min låt. Den är skriven till mig!

Nu ligger alltså inte skrytandet för Eva Rydberg. Hon säger själv att det enda hon kan skryta med är att hon var ”jävligt bra på piruetter en gång”.

Hon har räknat ut att hon i hela sitt liv bara haft elva lediga somrar. Hon har brutit tån under pågående föreställning och fortsatt spela ändå (”man kan ändå inte göra så mycket åt en bruten tå”). När hon uppträdde i Monte Carlo var hon gravid och fick springa in och ut mellan entréerna och spy i en spann.

– Jag tackade ju ja till allting för att jag var rädd för att de skulle tycka att man var så här (sticker näsan i vädret) och tänka: henne ska vi inte fråga igen! Så har jag trott. Och jag har också gått rejält in i väggen, men det behöver vi inte prata om.

För framför allt har det varit kul. Därför har hon mest gjort komedi. Visst har hon spelat drama, men det är också kul: ”Det är kul när de skrattar. Men det är också kul när de sitter och gråter.”

Barnen då? Kalle (född 1974) och Birgitta (född 1980) har vuxit upp i kulisserna: ”De har legat under sminkbordet och sovit”. Eva har alltid haft dem med sig och sett till att pålitliga människor varit hos dem.

– Jag har frågat: har ni tyckt det var roligt? Och det har de. Det har man hört om krigsbarn, att det var mycket bättre för dem att vara med sina föräldrar än att skickas bort. Jag bestämde tidigt att mina barn ska vara med överallt.

Annons

Att barnen gått i hennes fotspår hintar om att uppväxtmiljön gett mersmak. När jag frågar om Eva har några åsikter om Fredriksdalsteaterns framtid kommer svaret snabbt:

– Jag hoppas att det är mina barn och svärson och Micke Bohlin och bolaget 2Entertain som tar över. Då hamnar teatern i trygga händer.

Jag sitter alltså bredvid ett stycke högst levande underhållningshistoria, en showartist av internationell klass som värmt upp för Frank Sinatra, ätit middag med en promotor i Las Vegas i ”bara träbonnar” och värvat dansare i Los Angeles till sina shower. Många har felaktigt fått för sig att hon mest stått på Fredriksdal och spelat operett och revy.

Annons

– De kallar en massa pjäser vi gör för revy och jag säger: låt dem kalla det vad de vill, bara de kommer!

Tittar man på vad Rydbergdirektionen faktiskt har satt upp på Fredriksdal så hittar man Dramatenfavoriter som Ludvig Holberg och Moliére, amerikanska musikaler och brittiska komedier. Adde Malmberg spelade Basil och Eva hans fru Sybil i den första pjäsadaptionen någonsin av John Cleeses tv-sitcom ”Pang i bygget” – som gjorde Cleese så förtjust att han skrev en egen scenvariant (”helt annorlunda, fast nästan lika”). Den versionen i sin tur sattes upp sommaren 2022 i Helsingborg.

Ryktet om teaterns förtjusning i operett hänger troligen med sedan Nils Poppes glada, men något antikverade, dagar.

– Jag sa med en gång när jag tog över teatern: operett vill jag inte spela! Då tror jag inte publiken hade kommit.

Det har mörknat utanför hotellfönstren. Jag har fått veta mer än jag har plats att skriva, men sitter kvar ändå. Eva pratar varmt om folk hon samarbetat med och som inte längre är kvar: Östen Warnerbring, Lasse Holmqvist (”han gjorde mycket för de skånska artisterna”) och Sven Melander (”han var som en bror”).

Och så pratar hon varmt om folk som är kvar: entertainern Mikael Neumann, Slagthuset-grundarna Claes och Anita Schmidt, kollegan Ewa Roos (som hon ska delta i Melodifestivalen med igen under våren), Anders Aldgård och Andreas T Olsson som tillsammans bearbetat årets Fredriksdalsföreställning ”Två man om en änka”. Den som ska bli den sista. För Eva Rydbergs del.

Annons

Men knappast det sista Eva Rydberg gör. Förstår jag henne rätt kommer hon att fortsätta ha och göra kul ett bra tag till.

Fakta

Sydsvenskans kulturpris

Sydsvenskans kulturpris har delats ut sedan 1949 till kulturskapare med skånsk anknytning. Priset på 60 000 kronor delas ut av chefredaktören och juryn är tidningens kulturredaktion. De senaste åren har priset gått till scenkonstkollektivet Potato potato, författaren Andrzej Tichý, filmaren Fredrik Gertten, konstnären Gittan Jönsson, musikern Jason ”Timbuktu” Diakité, musikern Peps Persson, poeten Jesper Svenbro och serieskaparen Liv Strömquist.


Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan