Strax efter åtta på torsdagsmorgonen höll regeringen ytterligare en i en lång rad presskonferenser som just nu går under temat ”regeringens hundra första dagar”. Uppe med tuppen, tycks mediestrategin vara, allt för att bli dagens rubrikstoff. Så fylls spalterna med ministrarnas budskap, kritisk granskning försvåras när nya ämnen snabbt förs upp på agendan och regeringen framstår som handlingskraftig.

Medan oppositionen har svårt att hänga med.

Torsdagens träff om gängkriminaliteten var inget undantag. Ämnets tyngd – som ökat påtagligt under de senaste veckornas våldsvåg i Stockholm – underströks av uppställningen på podiet: alla fyra Tidöpartiers ledare fanns på plats. Statsminister Ulf Kristersson (M), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) och Jimmie Åkesson (SD).

”För etthundra dagar sedan exakt så valde riksdagens majoritet en ny regering … vi fick mandat för ett paradigmskifte och vi tar det på stort allvar och vi genomför det”, inledde statsministern.

Inte den första pressträffen att inledas med det mandat regeringen påstår sig ha för paradigmskiften, trots att alla tre regeringspartier tappade stöd i valet och krympte i riksdagen. Tillsammans har de färre platser än huvudmotståndaren Socialdemokraterna. Mandatet vilar alltså helt och hållet på den lilla, men avgörande, övervikt stödet från SD ger.

Majoritet i riksdagen, javisst. Urstarkt folkligt stöd för omvälvande förändringar? Knappast. Men ute i angeläget ärende.

”Det blir värre och värre, det är vår enkla sammanfattning”, sade statsministern sedan om brottsligheten, ”det kommer att krävas ny lagstiftning som låser in människor mycket, mycket längre, som utvisar människor ur riket och som på olika sätt förekommer de grova brottslingarna.”

Kristersson jämförde rentav det inre hotet från gängen med det yttre hotet från Ryssland.

”Det är ju en milt uttryckt skrämmande verklighet som vi lever i”, fyllde SD-ledaren Jimmie Åkesson i och påminde om att regeringen tillsatt utredningar om anonyma vittnen och visitationszoner – förslag som kritiserats för att urholka rättssäkerheten. Tidigare även av Liberalerna. Åkesson aviserade också stärkta rättigheter för brottsoffer och en ”bred översyn av strafflagstiftningen”. Straffrabatterna för unga brottslingar ska ”åtgärdas” och straffmyndighetsåldern ”ses över”.

Ebba Busch presenterade ett förslag om uppluckrad sekretess mellan brottsbekämpande myndigheter:

”Den nuvarande lagstiftningen som vi har på det här området har tillkommit i ett gott syfte, att värna personlig integritet, men i en tid där vi nu står för en helt ny typ av brottslighet så utgör det här ett hinder för att kunna ha en effektiv brottsbekämpning.”

Att regeringen fokuserar helt på skärpningar och repression kommer inte som någon överraskning. Tidöavtalet omsätts här i praktiken. Men det Ebba Busch formulerar är lika problematiskt idag som under valrörelsen.

Om strävan att bekämpa brott får övertrumfa allt annat och integritetshänsyn ses som ett hinder finns snart ingen integritet kvar att värna.

”Det ska vara tydligt från rättsväsendets sida att ett liv i gängen aldrig ska löna sig”, sade Ebba Busch också.

Sant, rätt och riktigt. Men orsakerna till att ungdomar blir gängkriminella och mördare är naturligtvis mer komplexa än att rättsväsendet inte varit tydligt. Inte minst från polishåll har det kommit uppmaningar om att skola, socialtjänst och civilsamhälle behöver samma förstärkning som Polisen. Minst.

Men Polisen har självfallet en nyckelroll i att stoppa den våldsvåg som sköljer över Stockholm just nu. Akut behövs omfattande insatser och kraftigt ökade resurser. Stockholmspolisen får förstärkning från andra delar av landet, likt Malmöpolisen fick för några år sedan. Precis som det ska vara. Det som hjälpte här kan rimligen hjälpa där.