Det är lördag kväll den 9 november 2019 och mycket folk i rörelse runt krogarna och jourbutikerna på Möllevången. Droghandeln är tidvis helt öppen och gängens springpojkar en del av gatubilden.

Klockan närmar sig nio när flera höga smällar plötsligt dånar mellan sekelskifteshusen. Allt är över på några sekunder.

En tonåring körs till akuten med livshotande skador.

Den andre är Jaafar. Han blir 15 år.

Dagen efter mordet växer högarna med blommor och ljus utanför pizzerian. Alla stora nyhetsmedier är på plats för att rapportera om våldsvågen. Bara ett par månader tidigare blev den nyutexaminerade läkaren och nyblivna mamman Karolin Hakim skjuten till döds utanför sitt hem.

Polismyndigheten drar en röd linje och utlyser en nationell särskild händelse. Det är en ovanlig och mycket kraftfull åtgärd som bara vidtas vid terrorattentat, naturkatastrofer och kravaller. Polisen drar igång Operation Rimfrost med fokus på Malmö.

SVT:s Aktuellt sänder direkt från Möllevångstorget. Flera politiker förfasar sig över utvecklingen. Men det är orden från en av Fryshusets verksamhetschefer i Malmö, Sigrun Sigurdsson, som fastnar hos tittarna.

Nio unga som hon lärt känna har mördats de senaste åren.

– Jag är förbannad och förtvivlad att vi inte kommit längre i vårt förebyggande arbete, säger hon.

– Idag är gängen bättre på att rekrytera våra unga, vi måste också bli bättre på att rekrytera.

Aftonbladets krönikör Oisín Cantwell skriver efteråt: ”Denna kvinna klädde ett samhällsmisslyckande i ord som sällan får utrymme i den febriga, gälla samtiden.”

Nio dagar efter mordet tittar kronprinsessan Victoria och prins Daniel in i kameran. Mordet på Jaafar har berört dem och nu är de på plats i Malmö för att avslöja något stort.

På bara en dryg vecka har Kronprinsessparets stiftelse samordnat en insamling och fått familjen Wallenberg, Dan Olofsson, Cristina Stenbeck, Erling Perssons stiftelse och flera andra att ställa upp med totalt sju miljoner kronor. De ska användas till en avhopparverksamhet för unga i Malmö som är, eller riskerar att bli, indragna i kriminalitet.

Pengarna går till Sveriges största ungdomsverksamhet Fryshuset. De är välkomna. Stiftelsen driver många verksamheter och majoriteten är projekt som inte kan bli verklighet utan donationer. Fryshuset har sedan starten 1984 dragit in miljardbelopp. Bara Malmö stad har de senaste fem åren betalat ut över 30 miljoner kronor för olika insatser.

Organisationens signum är att anställa personer som själva har en bakgrund i kriminalitet och destruktiva miljöer, eftersom dessa så kallade ”credible messengers” anses ha lättare att nå fram till målgruppen. Det är så avhopparprogrammen Exit och Passus är uppbyggda.

Och det är så Fryshuset tänker göra skillnad för Malmös unga när det grova våldet sveper över staden hösten 2019.

– Med det här anslaget kommer Fryshuset i Malmö snabbt nå många fler unga i destruktiva miljöer. Vi har redan relationer till dessa unga, och nu kan vi också ge dem konkret vägledning från avsaknad av hopp till ett liv av möjligheter, säger Fryshusets vd Johan Oljeqvist i pressmeddelandet.

Projektet får namnet DeD, ”Det är det”.

Planen är ambitiös. Fryshusets ska anställa relationsvärdar som ska söka upp unga mellan 13 och 29 år i utsatta områden och bjuda in till den mötesplats som öppnar vid Möllevången. Där ska mer erfaren personal finnas tillgänglig dygnet runt för att stötta de som vill lämna sin kriminella livsstil, bli kvitt drogberoende och aggressivt beteende.

I ett utbildningsprogram ska deltagarna få lära sig hur samhället fungerar bland annat genom att representanter från olika myndigheter föreläser två gånger i veckan. Alla elever ska få varsin mentor i näringslivet, hjälp att skriva cv och söka jobb.

Målet är att under tre år nå minst 900 ungdomar i Malmö. 120 av dem ska påbörja utbildningsprogrammet och de som tar examen ska belönas med diplom och en studieresa. Kanske till Stockholm för att träffa kronprinsessparet.

Ett år efter Jaafars död återrapporterar Fryshuset till kronprinsparet och bidragsgivarna. De har goda nyheter. DeD har redan träffat och haft längre samtal med cirka 700 unika individer.

Året därpå, 2021, redovisar de ytterligare framgångar. På bara två år har Fryshuset nått nästan 1 900 ungdomar som befinner sig riskzonen för att hamna i en kriminell eller destruktiv livsstil i socioekonomiskt utsatta områden i Malmö.

Och det trots att projektet drog igång mitt i pandemin.

Det låter nästan för bra för att vara sant.

Sydsvenskan granskar projektet DeD, går igenom planer, redovisningar, mejlkonversationer och följer verksamheten i sociala medier. Vi intervjuar personal och tidigare anställda på Fryshuset i Malmö.

De har alla varit nyckelpersoner i DeD. Nu väljer de att bryta tystnaden och berätta vad som egentligen hände med avhopparprogrammet som skulle rädda Malmös unga.

– Jag vet att de fick sju miljoner, men vart pengarna försvann vet jag inte, säger en relationsvärd.

– Det var inte så seriöst, säger en annan relationsvärd.

– Jag fattar inte hur man räknar, säger projektledaren.

– Det var bara blaj, säger verksamhetschefen.

Sigrun Sigurdsson har arbetat med kriminella ungdomar i nästan två decennier – på Arbetsförmedlingen, i Sluta skjut-projektet och 2016 blev hon en av verksamhetscheferna på Fryshuset i Malmö. Projektledaren Richard Rasmussen har tidigare jobbat som studie- och yrkesvägledare i Malmö stad i 16 år.

Båda är erfarna och sugna på att komma igång. Men det tar tid att hitta lämpliga relationsvärdar och de åtta ungdomar som till slut anställs stöter genast på patrull.

Fryshuset, som är känt för att ha goda kontakter, har plötsligt svårt att nå utsatta ungdomar. Många liknande organisationer konkurrerar om samma målgrupp: Hela Malmö, Flamman och Möllan Basement. Men även Arbetsförmedlingen och Malmö stad.

– Det är samma ungar vi slåss om, säger Richard Rasmussen.

Sommaren 2020 – när projektet drar igång på allvar – får de en ny chef i Malmö. Samtidigt börjar Fryshuset röra sig bort från de mest utsatta och krävande ungdomarna. För att nå unga besöker de friskolor som Procivitas och Thoréns business school.

– Det är hopp och lek och dans. Pyssel, tipsrundor, barndisco, ansiktsmålning och skateboard, säger Sigrun Sigurdsson.

Hon beskriver det som en sorts gentrifiering av Fryshuset som gör att det blir ännu svårare att nå ut till målgruppen.

En av relationsvärdarna, ”Adil”, minns uppdraget som otydligt. De skulle träffa ungdomar och få in dem till Fryshuset. Men i vilken omfattning det skulle ske eller hur den viktiga utbildningen skulle gå till, visste han inget om.

– Vi fick in en del till Mötesplatsen som spelade Fifa och pingis, säger Adil.

– Det var väldigt luddigt vad hela projektet var. Och det var svårt att sälja in en idé till andra ungdomar som man inte själv hade full koll på.

Det är sagt att relationsvärdarna ska ut och vandra i utsatta områden tre kvällar i veckan. Men så blir det bara i början, enligt Adil.

– Vissa tog bilen och körde. Det blev inte så bra. Det var inte så seriöst.

En annan relationsvärd, ”Hamid”, hade stor nytta av Fryshuset under uppväxten, nu känner han inte längre igen sig.

– Fryshuset räddade mitt liv. Men det var annorlunda på den tiden. Då fick vi gå utbildningar i Stockholm och vi var aktiva på ett annat sätt. Idag är det mer att man ska underhålla ungdomarna.

– Det blev lite oseriöst om man säger så, säger Hamid.

Det dröjer inte länge innan mötesplatsen förvandlas till en vanlig fritidsgård.

– Efter ett tag ville relationsvärdarna inte alls gå ut. Det var för kallt, det var för varmt, säger Richard Rasmussen.

– Jag och Sigrun kämpade emot att vi skulle ha en fritidsgård till. Men det slutade med att man öppnade mötesplatsen klockan 18, och kvart över var pingisbordet framme. Det var inte tanken.

När den uppsökande verksamheten går på tomgång letar man istället efter deltagare internt.

Det ska senare visa sig att av det 40-tal personer som är inskrivna i DeD-projektet första året är 32 redan inne på Fryshuset via andra verksamheter.

Målgruppen är 13 till 29 år. Men en majoritet av deltagarna är mellan 25 och 34 år, visar Sydsvenskans kartläggning. Flera är tunga missbrukare, några tillhör Malmös mest tongivande gängkriminella. Bara fem är under 18 år.

Idag är Sigrun Sigurdsson självkritisk till hur hon avrapporterade om DeD. Hon menar att hela projektet föll på att Fryshuset inte längre har den kontakt med målgruppen som man påstår sig ha och får stora bidrag för.

– De har jätteproblem att få in deltagare i alla sina projekt. De som kom in i DeD kom in för att jag kände dem. Jag är en jävel på att dra in ungdomar, säger Sigrun Sigurdsson.

Även den centrala utbildningsverksamheten går trögt.

– Det kanske var tolv eller tretton som började. Jag tror inte att det var mer än kanske sju som gick färdigt, säger projektledaren Richard Rasmussen.

Tanken är att en ny klass med tjugo deltagare ska starta varje termin, totalt 120 på tre år. Men två år efter projektstarten har alltså bara en klass med runt sju elever genomgått utbildningen.

Satsningen haltar, det blir bara en handfull föreläsningar och mötesplatsen hålls stängd i flera månader bland annat på grund av pandemin.

Bakom kulisserna kämpar Sigrun Sigurdsson och Richard Rasmussen för att vända projektet på rätt köl. Men de har flera arbetsuppgifter som ska skötas parallellt. Sigrun Sigurdsson är inte bara ansvarig för DeD, utan för ytterligare fyra projekt, däribland Värmestugan.

Många som arbetar på Fryshuset måste hålla flera projekt igång och samtidigt komma på nya idéer som man kan söka pengar för. Bidragen finansierar lönerna och utan bidrag riskerar tjänster att dras in. Det innebär att arbetsbelastningen kan bli enorm.

Sigrun Sigurdsson uppskattar att hon jobbar mellan 60 och 80 timmar i veckan, och flaggar för chefen att hon är på väg att bränna ut sig.

Men det blir ingen avlastning. Istället anklagas hon för stöld sedan en anhörig åkt tåg till Stockholm på Fryshusets bekostnad.

– Jag var helt under isen under den här perioden och glömde att meddela chefen och reglera detta i efterhand. Det var så klart klantigt av mig. Men det handlade om några hundralappar och det var inte därför de ville bli av med mig, säger hon.

Hon ställs inför ett ultimatum, antingen säger hon upp sig eller så blir hon polisanmäld för trolöshet mot huvudman.

– De ville bli av med mig för att jag inte höll käften. Jag var kritisk till hur Fryshuset behandlade sin personal. Jag höll inte med ledningen och tyckte att vi jobbade med fel saker.

Till och med Fryshusets dåvarande ekonomichef reagerar och skriver till Sigrun Sigurdsson:

”Så fegt! Dom har gjort så med många innan dig. Kan aldrig hålla fackligt. Alla kan väl missa nåt.”

Enligt Sigrun Sigurdsson som hade budgetansvaret under det första året gick nästan hälften av de insamlade pengarna till DeD in i en annan verksamhet med en helt annan målgrupp, avhopparverksamheten Passus för tungt kriminella.

När hon slutar på Fryshuset försvinner många av de deltagare som hon dragit in. Flera av dem återfaller i brott och missbruk.

Nu hamnar också Richard Rasmussen i en utsatt situation på jobbet.

– När jag kom in i ett rum tystnade alla, säger han.

Till slut blir han avsatt som projektledare för DeD. Hans efterträdare går in i väggen nästan omgående, och blir sjukskriven.

När Richard Rasmussen slutar våren 2022 har DeD, enligt honom, inte haft någon verksamhet igång på tio månader.

– Vi stängde för att flytta till Folkets park så resten av 2021 fram till våren 2022 fanns ingen mötesplats under tio månader, och inga aktiviteter. Eftersom lokalen inte var färdig var det svårt att få in ungdomarna.

Men chefen Jenny Berg Nilson berättar inte något om verksamhetens utmaningar när hon våren 2022 skriver till Malmö stad.

Istället berättar hon att DeD – under det kaotiska året – hade kontakt med 1 173 unika ungdomar i riskzonen. Hon skriver att DeD fick ihop 28 964 målgruppstimmar.

”De huvudsakliga delarna av projektet utgörs av utbildning, öppen mötesplats och uppsökande arbete samt individuellt anpassat stöd.”

Det är i målgruppstimmar som Fryshuset redovisar sin verksamhet för bidragsgivare. En timme med en ungdom i rätt målgrupp är en målgruppstimme. En timme inför 200 elever i målgruppen är 200 målgruppstimmar. Men det finns flera problem med det sättet att mäta, särskilt i uppsökande verksamhet.

I DeD bygger siffrorna bland annat på relationsvärdarnas uppgifter om hur många ungdomar de träffat. Men de redovisar aldrig hur långa mötena varit, och vet inte själva att varje träff omvandlas till en målgruppstimme, berättar relationsvärden Adil.

– Bara man hade sagt ”hej” räknades det, säger han.

Fryshuset låter en forskare utvärdera projektet DeD. De anlitar Anna Hedlund, forskare på Lunds universitet som tidigare skrivit om ”Sluta skjut-projektet” i Malmö.

Den 1 juni 2022 presenteras resultatet. I publiken lyssnar politiker, journalister och anställda på Fryshuset när hon läser högt från sina intervjuer.

– Fryshuset har förändrat mitt liv.

– Fryshuset behövs för det är en trygg plats, man känner sig säker där.

– Alla är välkomna på Fryshuset och det spelar ingen roll vilken religion du har eller var du kommer ifrån.

Alla får ett exemplar av den 56-sidiga rapporten med logotyper från Fryshuset, Lunds universitet och Drottning Silvias stiftelse Care about the children.

Fryshusets kunskapsområdeschef Camila Salazar är på plats. Hon lovordar utvärderingen och förklarar att sådana inte bara är till för att kvalitetssäkra.

– Det är viktigt att utvärderingen visar att det funkar men det är också viktigt som ett sätt att hitta en ny finansiering, säger hon.

Men ingenstans i rapporten nämns att projektet kraschade redan efter ett år, och att både verksamhetschefen och projektledaren slutat. Det står inte heller hur många ungdomar som deltagit i projektet eller om de andra mätbara målen.

Forskaren vet inte ens om alla 43 ungdomar hon intervjuat ingått i DeD. Hon har visserligen träffat ungdomarna när hon följt med relationsvärdarna på promenader, eller när hon besökt DeD:s mötesplats som finansierades med kronprinsesspengarna. Men där fanns deltagare i flera andra projekt och dit var alla Malmös ungdomar välkomna. Hon skriver dessutom själv att personalen inte kunnat ”dra en skiljelinje mellan de olika projekten”.

– Det är en väldigt stor målgrupp och det är inte så att alla befinner sig i riskgrupper av dem som jag intervjuat, säger Anna Hedlund till publiken.

De sju miljonerna var öronmärkta till DeD i Malmö men rapporten, som lästs och godkänts av Fryshusets ledning, handlar både om Malmö och Helsingborg.

Trots att det är högst oklart vad Anna Hedlund utvärderat hyllar hon projektet:

”Sammantaget visar rapporten att Fryshuset är ett föredömligt exempel på förebyggande verksamhet i Malmö och Helsingborg.”

Forskaren kan idag inte svara på om hon tycker rapporten var en utvärdering av just DeD-projektet. Hon bortsåg från de kvantitativa målen eftersom det inte var det Fryshuset hade beställt.

– Ja, det är korrekt. Enligt avtalet står det att mitt uppdrag var att leverera en utvärdering av DeD i form av en kvalitativ studie.

När vi frågar Kronprinsessparets stiftelse vad de tycker om projektet skickar de över utvärderingen och hänvisar alla frågor till Fryshusets kommunikationschef.

För utvärderingen betalade Fryshuset 100 000 kronor.

Malmöchefen Jenny Berg Nilson kan inte svara på om DeD ledde till några avhopp och Fryshuset hävdar att det alltid varit ”igång i olika omfattning”. Men hon medger att projektet bytt inriktning.

– Innan fanns det unga som hade en svår problematik och det är en väldigt, väldigt resurskrävande målgrupp och är tung att jobba med, det är tungt för personalen och de behöver handledning. Kommunen hade ju redan startat avhopparverksamhet – så vi valde att svänga om lite.

Fryshuset satsar numera istället på det Jenny Berg Nilson kallar ”passioner”.

– Vi har mycket dans. Vi har breakdance, graffitimålning, som är en konstform, bakning, matlagning och eventfix.

Många av de tidigare anställda som vi intervjuar under arbetet med det här reportaget uttrycker att Fryshuset inte längre är sig likt – utan långt ifrån grundaren Anders Carlbergs visioner.

– Anders Carlberg hade vänt sig i graven om han fick veta, säger Sigrun Sigurdsson.

Allt handlade om att inte fler unga killar, som 15-årige Jaafar, skulle mördas. Tre år har nu gått sedan Hamoud Said förlorade sin son. Hon försöker minnas tillbaka. Det går inte, för allt var som en dimma.

– Hela livet ramlar omkull. Varje år blir det mer och mer svart, säger hon.

Jaafars mördare går fortfarande fri. Genom projektet DeD skulle hans död inte vara förgäves. Men medan medierna rapporterade om mordet, kronprinsesspengarna och manifestationer mot våldet – var Jaafars mamma helt ensam i sin sorg.

Hon fick aldrig veta att sonens död blev starten på ett projekt som skulle hjälpa hundratals andra unga killar.

– Jag fick höra det av dig när du ringde, säger hon.

Hon har grubblat mycket på om det var något hon kunde ha gjort annorlunda. Kanske borde hon ha lagt sig i mer, hållit kompisar med dåligt inflytande borta, säger hon.

Hon försökte ge honom allt det vännerna hade. Dyra gympaskor och märkeskläder. Men pengarna räckte inte då, och de räcker inte heller nu när Jaafars lillebror börjar bli stor.

Hon är orolig för honom. Det är strul i skolan, och han är ute sent på kvällarna.

– Jag har gått till skolan och socialtjänsten och sagt att jag är rädd.

Fotnot: Fryshusets kunskapsområdeschef Camila Salazar vill inte ställa upp på en intervju. Adil och Hamid är fingerade namn.