Selma Yousif Mesbah är humanekolog, frilansskribent och småskalig odlare, tidigare ledarskribent på tidningen Syre.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!

Andelsjordbruk och odlingsnätverk, kurser i ekobygg och lokal ekonomi, mat- och energikooperativ, återbrukscentraler och medlemsbanker.

Medan demonstrationer och klimataktioner tar plats på den globala arenan, skapas lokala alternativ i stad och land. En ideell förening som Omställningsnätverket, sprungen ur den internationella rörelsen Transition network, strävar efter lokala, ekologiskt hållbara och regenerativa samhällen byggda på invånarnas delaktighet och jämlikhet. Rörelsen kan fungera som ett slags botten till klimatrörelsens mer vidsträckta, globala anspråk.

I ett svar till klimataktivisten Pontus Bergendahls artikel (”Jag ville rädda klimatet – idag åker jag i fängelse”, 19/1) avfärdar professor Alf Hornborg klimataktionerna (”Trafikaktioner stjäl bara energi”, HD 26/1), som störande moment som bara irriterar folk och därmed blir kontraproduktiva. För en utomstående kan det te sig så, men Hornborg har fel; vid varje aktion får rörelsen fler medlemmar, fler engagerar sig, fler känner det akuta behovet av att göra något. Pontus Bergendahl vittnar själv om hur han bestämde sig för att bli aktivist när han fastnat i en vägblockad. Däremot kan man fråga sig vad de nyrekryterade ska göra av sitt engagemang. Få har möjligheten eller viljan att limma fast sig på vägar och plan eller kedja fast sig vid träd. Många ser kanske inte heller meningen med det, men vill ändå bidra.

Klimatrörelsen skulle vinna på att knyta an till gräsrotsrörelser som jobbar konkret med att minska beroendet av fossila bränslen och det senkapitalistiska systemet. Så kan legitimiteten ökas i båda lägren. Har man ett fullvärdigt alternativ till det som inte fungerar i dagens samhälle ökar chansen till en politisk förändring. Genom att visa människor att livet kan levas gott och att en omställning inte behöver betyda sämre livskvalitet, snarare tvärtom, skapas en stark opposition.

Om klimatrörelsen väljer civil olydnad som enda vapen isoleras den i sin kamp.

Ofta har jag hört klimataktivister hävda att lokala omställningsprojekt är apolitiska, att det inte är att göra motstånd att lära sig odla sin egen mat eller att byta tjänster. Men vad kan vara mer politiskt än att ta saker i egna händer och skapa hållbara jordnära system?

Att kunna föreställa sig en annan värld är livsviktigt för alla politiska kamper, att känna att makten till slut också ligger hos oss. Att genom civil olydnad, demonstrationer och protester uppvisa sitt missnöje är en grundläggande förutsättning för att skapa övergripande politisk förändring, men sen då?

Vi måste sysselsätta oss, skapa alternativen, skapa världen vi vill leva i. För, som det görs plågsamt uppenbart vid varje resultatlös aktion, så kommer ingen att göra det åt oss.

LÄS MER:

Pontus Bergendahl: ”Jag handlade i nöd inför klimathelvetet – idag åker jag i fängelse”

Alf Hornborg: ”Vi räddar inte klimatet genom att limma fast oss på flygplan”

Christina Hansen: ”I Tidö-Sverige kan civil olydnad bli vardag för oss alla”

Stig Broqvist (i HD): ”Vi stoppade trafiken i Helsingborg – och bilisterna var positiva”