Viktor Sanell Alriksson, 17, drabbades av sepsis och förlorade armar och ben. Snart har hans berättelse om hopp, mod och styrka nått en kvarts miljon läsare via reportaget i Sydsvenskan och HD.

Varje dag ber vi om människors förtroende. Vi ber dem om information, vi ber dem säga sin mening eller att berätta sin historia och ställa sig framför kameran och kanske mikrofonen. För oss är det vardag, inga konstigheter. Men för dem vi frågar kan det vara helt annorlunda. Kanske är det första och enda gången de ställer sig i offentlighetens ljus.

Den här texten är en hyllning till alla er som sagt ja när vi hört av oss.

Att berätta något med hjälp av en människa är ett klassiskt journalistiskt grepp. Mycket av våra nyheter hittar vi i staplar, diagram och dokument. Men det räcker inte att skaka fram faktan.

Att räntan höjs är en viktig nyhet som ska berättas, men faktabiten är ganska torr och det är frestande att bara vända bort blicken utan att fundera över de verkliga konsekvenserna. Det blir svårare att värja sig när en familj träder fram med text och bild och berättar hur deras vardagsliv påverkas av höjda kostnader för bostad och skenande inflation.

Den här typen av artiklar skriver vi varje dag. Ibland har de en extremt dramatisk karaktär, som Sara Joharis, Sandra Stendahl och Jonas Nyréns tonsäkra reportage om Viktor Sanell Alriksson. Men det måste finnas utrymme för både högt och lågt.

Tidningen ska vara en plats där man kan känna igen sig i andra, sätta sig in i andras situation och utsättas för spännande, sorgliga, upprörande eller glädjande upplevelser. I den sista kategorin räknar jag exempelvis in den fina intervjun med Katedralskolans lärare Katarina Kvennberg som prisades av Vitterhetsakademien för sin gärning (Sara Johari och Marika Anjou).

Ja, människor skapar läsning för våra artiklar, men det finns högre syften också. Journalistik är delvis en spegling av samhället. Vi vill berätta historier om vår tid, sätta saker på dagordningen, hjälpa till att skapa en sorts samhällsgemenskap.

Hos oss ska du kunna läsa om hur människor lever sitt liv, vad de drabbas av, hur de löser sin vardag och vad de drömmer om.

Ska vi lyckas med det krävs att vi får förtroendet från dem vi kontaktar. Att de också förstår hur viktigt det är att dela med sig av sin berättelse, stärka andra eller hjälpa till att sätta ljus på det som måste belysas.

Så till alla som säger ja: Tack för förtroendet, vi lovar att förvalta det.