Annons

Annons

Annons

opinionKriget i Ukraina

Aktuella frågor
”Ryssland förlorar inflytande till förmån för Turkiet.”

Ukrainakriget har på flera sätt förändrat Rysslands förhållande till de tidigare sovjetrepublikerna, som regimen betraktar som sin traditionella intressesfär, skriver Kaukasusforskarna Märta-Lisa Magnusson och Karina Vamling.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

En armenisk soldat avfyrar artilleri mot azeriska posteringar nära den omtvistade utbrytarregionen Nagorno-Karabach.

Bild: AFP-TT

Annons

Rysslands invasion i Ukraina för ett år sedan har haft genomgripande säkerhetspolitiska följder och förödande humanitära konsekvenser. Angreppet på Ukraina har för generationer framöver förstört möjligheterna för normala relationer mellan de tidigare närstående länderna.

Ukrainakriget har också påverkat Rysslands relationer med andra tidigare sovjetrepubliker där Rysslands tidigare dominans och inflytande nu utmanas.

Näst efter Ukraina är södra Kaukasus – som omfattar Armenien, Azerbajdzjan och Georgien – det strategiskt viktigaste området för Ryssland i forna Sovjetunionen.

Regionen har stor ekonomisk, säkerhetsmässig och infrastrukturell betydelse för Ryssland och utgör en buffertzon till de regionala stormakterna Turkiet och Iran som var rivaler till det ryska kejsardömet och efterföljaren Sovjetunionen.

Annons

Annons

Kriget i Ukraina har skapat en ny, farlig dynamik i den äldsta väpnade konflikten på forna Sovjetunionens territorium: Armeniens och Azerbajdzjans fejd om regionen Nagorno-Karabach där det huvudsakligen bor armenier.

Nagorno-Karabach ligger på Azerbajdzjans territorium, men har sedan en ryskförmedlad vapenvila 1994, varit under Armeniens kontroll.

I september i fjol utbröt strider mellan Armenien och Azerbajdzjan samtidigt som Ryssland pressades tillbaka av en ukrainsk motoffensiv i nordöstra Ukraina. Rysslands – och Västländernas – fokus på Ukraina sporrade Azerbajdzjans president till att göra nya militära framryckningar och flytta fram sina positioner i gränsområdet till Armenien.

Styrkeförhållandet mellan Armenien och Azerbajdzjan har förändrats i och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Armenien är förloraren. Det påverkar inte bara maktbalansen i södra Kaukasus utan har också större geopolitisk betydelse. Azerbajdzjans militära framgångar har skapat en ny situation där Ryssland, som tidigare varit den dominerande externa aktören i södra Kaukasus, sannolikt förlorar inflytande till förmån för Turkiet som står på Azerbajdzjans sida.

Rysslands ledande roll i försöken att uppnå fred i den långvariga konflikten om Nagorno-Karabach ser ut att vara hotad. Ukrainakriget har påverkat diplomatiska samarbetsprojekt där Ryssland ingår, till exempel den OSSE-initierade Minskgruppen som bildades 1992 för att på fredlig väg hitta en lösning till konflikten. I gruppen har Ryssland, USA och Frankrike delat ordförandeskap, medan Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Finland, Italien, Sverige, Turkiet och Tyskland har permanenta platser.

Annons

Annons

EU som till nyligen inte var engagerad i konflikten har gått mer aktivt in i fredsarbetet och har bland annat efter de senaste krigshandlingarna skickat en grupp till den armenisk-azerbajdzjanska gränsen.

Azerbajdzjan har med hjälp av oljeintäkter under många år kunnat bygga upp en militär förmåga långt starkare än Armeniens, som saknar eftertraktade naturresurser och varit beroende av stöd från Ryssland till sina väpnade styrkor. Kriget i Ukraina har tvingat Ryssland att hushålla med sina militära resurser.

Ryssland har inte i samma utsträckning som tidigare råd att förse Armenien med vapen.

Armenien är allierad med Ryssland, bland annat genom militäralliansen CSTO som leds av Ryssland och vars andra medlemmar är Armenien, Belarus, Kirgizistan, Tadzjikistan och Kazakstan.

CSTO har varken engagerat sig i kriget Ryssland–Ukraina eller i konflikten i Armenien–Azerbajdzjan. En orsak till det är att medlemsstaterna inte har velat stöta sig med det turkisktalande och muslimska Azerbajdzjan.

Ukrainakriget har på flera sätt förändrat Rysslands förhållande till de tidigare sovjetrepublikerna, som regimen betraktar som sin traditionella intressesfär. Särskilt tydligt har det kommit till uttryck i södra Kaukasus, där situationen har blivit alltmer komplex och utvecklingen är osäkrare än på länge.

SKRIBENTERNA

Märta-Lisa Magnusson, filosofie doktor i slaviska språk och tidigare universitetslektor i Kaukasusstudier vid Malmö universitet

Karina Vamling, professor i Kaukasusstudier och en av grundarna och verksamhetsledarna för forskningsplattformen RUCARR, Russia, Ukraine and the Caucasus Regional Research, vid Malmö universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan