Hela hennes liv är grundligt nedtecknat och omskvallrat. Carola har många gånger förminskats – kallats osmart eller överdriven. Världens mest sekulariserade land har haft enorma problem med att förhålla sig till en offentlig person med en stark och extrovert tro.

Det har gjort att en intressant fråga ständigt fallit bort:

Vem är hon som yrkeskvinna?

Det är mer än tio år sedan som kollegan Johanna Koljonen och jag bestämde oss för att försöka besvara den frågan. Vi skrev en bok som tog fenomenet Carola på allvar, som struntade i att djupare diskutera pojkvänner och föräldrarelationer. En berättelse inte om Carola Häggkvist – utan Carola. Musiker, artist, lovsångare.

Egentligen skulle tidningen nu ha träffat henne för att prata om det och annat, gjort ett tv-inslag från genombrottsplatsen Palladiums källare med mera. Vi tog kontakt med Carolas management redan i januari, med precision och flexibilitet i våra önskemål. Det blev inget. Under ett kvarts sekel som reporter har jag sällan varit med om en så nonchalant hantering. Först var det glatt ja, sedan efter sju ändringar kulminerade det med att allt ställdes in på grund av tidsbrist, med ett erbjudande om en liten telefonintervju som kompensation. Vi avstod det.

Så varför berättar jag det här? Om det är något som tråkar ut läsare så är det journalister som klagar på att jobbet är svårt. Men det finns en poäng här för den som vill förstå hur Carola fungerar professionellt.

Hon ställer enorma krav på sig själv. Det är det första och främsta. Det betyder att hon också ställer enorma krav på andra. Hon är nog mer genomtänkt än vad folk brukar tro, men är samtidigt beredd att snabbt ändra sig, på intuition eller om hon uppfattar vägledning från Herren. Det gör att den som arbetar som hennes manager, presstalesperson och bokare – eller kapellmästare! – har ett litet helvete med att få ordning på allt när Carolas perfektionism och ombytlighet kolliderar. Man kan inte vara säker på att de klara besked som till exempel en tidningsredaktör behöver kommer att gälla även nästa dag.

Detta är också en central förklaring till varför ingen samarbetspartner förblivit konstant genom Carolas karriär. Madonna höll hårt i Patrick Leonard, Bryan Adams ställer sig inte på scen utan Keith Scott, Magnus Uggla kommer aldrig att skriva tralliga hits på samma klistriga vis nu när Anders Henriksson har dött. Det finns tusen exempel. Men ingen sådan person som har stannat med Carola, eller som Carola har stannat med.

När omslaget till en av hennes bästa plattor skulle designas – ”Personligt” från 1994 – ville formgivaren använda Carolas namnteckning. Bad om att få ett par varianter översända.

Carola skickade två hundra stycken.

Det säger allt om henne: hon är kapabel att arbeta enormt hårt, att ösa mer ostoppbar energi på varje utmaning. Men kanske inte riktigt att sovra mellan uppgifterna.

I kväll är hon mellanakt i Melodifestivalen, och nu begynner vårt jubelår:

Turnékonceptet ”4 faces” innebär att Carola sätter ihop fyra olika shower, som ska framföras på olika ställen. Någon får gospelfokus. Någon får pop- och schlagerfokus.

Alla som vet något om showbiz vet hur otroligt svårt det är att få till två riktigt bra timmar på en scen. Eller att få ett band att sätta sådär 22 låtar utan att en ton blir fel.

Nu gör Carola allt detta, fast fyrdubbelt. Samtidigt. Jag tänker se alla fyra varianterna, men lite som om jag bevistade idrottsevenemang med rekordförsök. Jag vill se henne… vinna.

Det sitter i sedan 1983.