Det råder inget tvivel om människans negativa inverkan på klimat och miljö. Det moderna samhället har skapat miljöförstöring, luftföroreningar och minskad biologisk mångfald. Hållbar utveckling och omställningen till ett hållbart samhälle syftar till att vända den negativa trenden. Men det går alldeles för långsamt. 

Flera larmrapporter, bland annat från FN:s klimatpanel IPCC, pekar på att omställningen måste påskyndas för att undvika en kedjereaktion av miljökatastrofer. 

Den långsamma utvecklingen kan delvis förklaras med att hållbar utveckling hittills bara handlat om något som måste ske på samhällsnivå, inte om hur man som enskild person behöver förhålla sig. 

Nu föreslår flera forskare, till exempel Christine Wamlser professor i hållbarhetsvetenskap vid Lunds universitet, Christopher Ives, hållbarhetsforskare vid Nottinghams universitet och Karen O’Brian, professor i klimatförändringar vid Oslos universitet, att även ”inre hållbarhet” ska utgöra del av en hållbar samhällsomställning. De anser att den inre omställningen är minst lika viktig som den tekniska utvecklingen.

Inre hållbarhet kan beskrivas som en inre kompass för att ta hand om sig själv, om andra och om naturen. 

Inre hållbarhet kan handla om att identifiera tankar, känslor och värderingar för att förstå vem man är och vad man vill uppnå – och om att kunna kommunicera och arbeta för det, trots påtryckningar från omgivningen. 

Många känner säkert till de globala mål som togs fram av FN 2015. De 17 målen för hållbar utveckling är numera något som både kommuner och företag inkluderar i sina organisationsmål, och som lärs ut i både i grundskolan och i gymnasiet. 

Mindre känt är att det redan idag också finns mål för inre hållbar utveckling – the Inner Development Goals. Bakom initiativet står en sammanslutning av forskare, utbildare och experter från hela världen.

De inre målen har fem fokusområden som lyfter fram:

1. Utveckling av relationen till sig själv. 

2. Kunskapsbaserat tänkande och förmågan att kunna ta in och förstå andras perspektiv. 

3. Empati och omtanke om andra och om miljön.

4. Utveckling av sociala egenskaper och samarbetsförmåga.

5. Utveckling av de personliga kvaliteter som behövs för att driva förändring, som mod och optimism. 

Precis som det moderna samhället förorenar den yttre miljön med utsläpp, förorenar det människors inre. Sociala medier, kommersiella budskap och tanklös konsumtion stjäl människors uppmärksamhet och fokus. Det hindrar människor från att agera för en bättre framtid. Alla översköljs vi av budskap om att vi bara ska bry oss om oss själva och vår egen njutning, när klimatkrisen egentligen kräver att vi tar hand om våra medmänniskor och naturen. 

En omställning för att nå inre hållbarhet är ett arbete som måste ske inuti varje person, men det är också ett arbete som behöver ske tillsammans med andra. 

Människor har aldrig varit så uppkopplade som idag, men samtidigt aldrig heller så bortkopplade från varandra. Ensamhet och avskärmning har blivit allt allvarligare samhällsproblem. Parallellt sker en ökad polarisering i samhället, något som digitaliseringen har pådrivit snarare än motarbetat. 

Behovet av att mötas, öppna upp och skapa genuin kontakt med andra är viktigare än någonsin. I relation till medmänniskor går det att skapa förståelse kring kärnvärden och tankemönster som hållbarhet och demokrati, samt hitta kraft att driva de förändringar som måste ske.

Klimatkrisen påverkar människors psykiska hälsa negativt (särskilt bland unga), till exempel i form av stress, oro och ångest. Övningar i medkänsla (både för en själv och andra), visionsövningar och varierande former av naturkontaktövningar där man till exempel spenderar tid i naturen kan hjälpa till att utveckla människors inre kapacitet, så som emotionell motståndskraft mot till exempel klimatångest och självmedvetenhet. Att man kan se sig själv som en del av ett större sammanhang kan stärka människor och rusta dem så att de kan möta klimatkrisen på ett konstruktivt vis.

På samma sätt som FN:s globala mål numera aktivt integreras i kommuners och företags arbete och utbildningsplaner måste även inre hållbarhetsarbete systematiskt integreras i samtliga sektorer av samhället. Till exempel bör skolor och universitet inte enbart lära ut de naturvetenskapliga delarna av hållbarhet, utan även att inre hållbarhet är av största vikt. Allt för att skapa engagemang. 

Företag och organisationer behöver se över sina visionsplaner, projektledning, arbetsstrukturer och kommunikation för att främja inre hälsa och engagemang för naturen. Det måste ske ett skifte i synen på hållbarhet för att nå de globala målen. Ett lika stort fokus på både yttre som inre hållbarhet är en förutsättning för att skapa hållbara lösningar och för att efterleva de värderingar som värnar om människor och miljö. 

SKRIBENTERNA

Frans Libertson och Gustav Osberg, doktorander inom industriell miljöekonomi vid Lunds universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.