Sedan talibanernas maktövertagande i augusti 2021 har situationen i Afghanistan försämrats kraftigt. Allra mest har kvinnor och flickor drabbats, både av fattigdom och inskränkta rättigheter.

Snabbt införde den nya regimen att kvinnor måste ha heltäckande klädsel och följeslagare när de lämnar hemmet. Talibanerna ifrågasatte också att kvinnor kan arbeta utanför hemmet, införde förbud för flickor över 12 år att gå i skolan, och nu senast förbud för kvinnor att studera på universitet och att arbeta för icke statliga organisationer.

På grund av talibanernas politik och de internationella sanktioner som följt sjunker Afghanistan ner i fattigdom – miljoner människor svälter, kontanter saknas, arbetslösheten är enorm. Till det kommer klimatförändringar med extrem torka som ger mindre skördar än normalt. Förra året vädjade FN om 4,4 miljarder dollar för att tillgodose de akuta behoven av humanitär hjälp i landet. I år räknar FN med att 4,6 miljarder dollar behövs. Om ingen gör något åt orsakerna till fattigdomen ökar fattigdomen än mer nästa år.

Sverige har länge satsat på långsiktig utveckling i Afghanistan, till stora delar genom stöd till SAK, Svenska Afghanistankommittén, som funnits i landet i 40 år. Den nuvarande regeringen har hållit fast vid den linjen och ser behovet av att hitta långsiktiga lösningar för det afghanska folket. Nu är det viktigt att regeringen också visar ledarskap och får med sig omvärlden på samma linje.

Att långsiktigt arbete lönar sig visade sig under de 20 år innan talibanerna tog över makten. Kvinnors och barns rättigheter förbättrades långsamt. Flickor kunde studera upp till gymnasienivå och fortsätta på universitetet. De utbildade sig till läkare, lärare, jurister och jobbade i de yrkena. Det var inte lätt, men många kvinnor lyckades ändå. Betydligt fler kvinnor tilläts arbeta utanför hemmet och bidrog därmed till hushållets försörjning med bättre levnadsvillkor som följd.

Mödradödligheten har halverats och barnadödligheten som tidigare var bland de allra högsta i världen har minskat dramatiskt.

SAK har med hjälp av det svenska biståndet varit delaktigt i utvecklingen, inte minst genom att erbjuda hundratusentals flickor skolgång och genom att utbilda barnmorskor.

Trots alla hinder sedan talibanerna tog över finns SAK kvar i Afghanistan och tack vare dialog med lokala makthavare fortsätter största delen av verksamheten, med kvinnlig personal. Sjukvården har generell dispens från förbudet mot kvinnliga arbetare i icke-statliga organisationer och SAK fortsätter att driva sina kliniker.

I SAK:s skolor är 60 procent av eleverna flickor. Skulle inte flickor tillåtas stänger SAK-skolorna. Nu är det osäkert om flickor får gå i skola i klass 7–12 men SAK gör allt för att skolorna ska kunna öppna för både flickor och pojkar efter vinterlovet den 23 mars.

Det finns alltså några ljusglimtar i ett mörkt scenario där kvinnors och barns mänskliga rättigheter fortsätter att inskränkas på ett flagrant sätt.

Vi uppmanar Sverige och det internationella samfundet till:

1. Fortsatt icke-diskriminerande bistånd till Afghanistan. Att avbryta biståndet får ödesdigra konsekvenser för miljontals människor som nu är beroende av humanitärt stöd för sin överlevnad.

2. Att inte begränsa biståndet till humanitärt stöd. Att reducera utländskt stöd till att enbart omfatta livräddande verksamhet är en kortsiktig lösning. Utan en långsiktig strategi för att ta itu med fattigdom och arbetslöshet fördjupas den humanitära krisen. Försörjning och utbildning är nyckeln till att bryta fattigdom och främja egenmakt.

3. Stöd förändring inifrån. Politiker och givare måste stödja de krafter i Afghanistan som står upp för kvinnors rättigheter. Utbildning och civilsamhället måste stöttas för långsiktig förändring. Många utbildningar och insatser för att mobilisera det civila samhället, särskilt av kvinnoledda organisationer, utplånas om internationellt stöd stryps.

Att fortsätta arbeta i Afghanistan ska inte tolkas som ett erkännande av talibanerna. Det är ett erkännande av den afghanska befolkningens rättigheter och behov. De får inte straffas för agerandet av en regim som grep makten med våld. Ett tillbakadragande av internationellt bistånd till Afghanistan sätter miljontals liv i fara.

SKRIBENTEN

Inger Blennow, ordförande för Svenska Afghanistankommittén i Lund

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.