Malin Waak är kulturjournalist baserad i Köpenhamn och skribent på kultursidan.

En dryg månad efter att kriget bröt ut i Ukraina publicerade dagstidningen Politiken en krönika av landets förre statsminister Lars Løkke Rasmussen.

I denna sjöng han – i egenskap av ledare för sitt nystiftade parti Moderaterna – konstens och kulturens lov. Detta tillsammans med partiets kulturordförande, teaterdirektören Jon Stephensen.

I den högstämda texten förkunnade de att krigsutbrottet och coronakrisen hade fört dem fram till insikten om den absoluta nödvändigheten av ett levande kulturliv, och att Moderaterna därför ville öka kulturbudgeten med en miljard.

Både våghalsigt och vackert kan man tycka – att gå till val med att satsa på kulturen tycks sällan uppfattas som en vinnare.

Men nu ett år senare styr man landet tillsammans med Socialdemokraterna och Venstre. Ambitionerna om ett levande kulturliv är fortsatt höga, trots att det ärligt talat går sådär.

Under förra våren använde partiet kriget för att flasha sin ambitiösa kulturpolitik. Denna vårvinter har samma tragiska situation gjort att regeringen har snott en av danskarnas omhuldade helgdagar – store bededag – just för att kunna ge mer pengar till det danska försvaret.

Dessutom har det inte gjort stämningen bättre att kulturordförande Stephensen är i rejält blåsväder efter att bevisligen ha förfalskat en namnunderskrift under sin tid som teaterdirektör.

Men det som ändå har fått vågorna att gå som högst är landets kulturminister Jakob Engel-Schmidts medverkan i debattprogrammet ”Deadline”.

Den här fotbollsfantasten – som aldrig tidigare har ägnat sig åt kultur, men har en utbildning i internationell ekonomi och matematik – talade om kultur med en iver som om han hade hittat en skattkista. Ganska snabbt blev det tydligt att dessa politiker inte främst värnar om kulturen för dess egen skull utan för att de ser den som ett magiskt multiverktyg som ska laga allt som har gått sönder i världen och samhället.

Och eftersom det inte finns några gränser för vad kulturen kan fixa – klimatet! integrationen! psykvården! – har man planer på att tillsätta ett råd som ska reda ut exakt hur de ska gå till.

Samtidigt förkunnade kulturministern att han står bakom jämställdhet och mångfald, och att alla oavsett kön och hudfärg till skillnad från idag ska ges samma chanser. Sammanvägt var detta nog för att reta gallfeber på valda delar av kulturetablissemanget.

I ”Deadline” hade den borgerliga dagstidningen Berlingskes chefredaktör Tom Jensen en enastående uppvisning i hur mycket förakt ett enda ansikte kan rymma. Och filmregissören Lars von Trier levererade som vanligt rubrikvänligt stoff:

”Ta er i röven! Jag arbetar bara under total konstnärlig frihet, alla former av censur eller kvotering på det här området är ett inskränkande av yttrandefriheten och leder därmed slutligen till fascism”.

Under tiden som kampen mellan de danska kulturmännen fortsätter, får vi andra försöka att hitta något att glädjas åt. Kulturpasset som planeras att ges till 45 000 unga personer som saknar utbildning och som ger dem ett belopp att spendera på kulturupplevelser kan vara en sådan sak.

Förutsatt att det blir av.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!