Jag är en tjej på sexton år som just nu är hemmasittare. Jag gick tidigare på ett vanligt gymnasieprogram, men fick hoppa av efter några månader på grund av depression och extrem utmattning. Ett år senare fick jag diagnosen autism, och med det en förklaring till varför den tiden hade varit så jobbig för mig.

Sen jag hoppade av gymnasiet har jag testat på en myriad av olika skolalternativ, men inget har fungerat. Som tur är har jag nu planer att börja på ett förstärkt gymnasieprogram till hösten, men det är inte direkt ett program med ämnen jag är intresserad av. Jag har däremot inget annat alternativ, eftersom det bara finns tre sådana program i hela Malmö, varenda en med väldigt specifika inriktningar. Det finns helt enkelt ingen plats för mig.

Att ha autism i skolan är av flera anledningar extremt utmanande. Bland annat är autistiska personer mer känsliga för sensoriska uttryck, såsom ljus, ljud och textur. Detta gör att det blir väldigt svårt att sitta i ett stort klassrum med trettio elever och alla sorters sensoriska intryck, och samtidigt ta in vad läraren säger. Om elever hade haft anpassade klassrum med mindre grupper hade det blivit lättare för elever att fokusera på lektionerna och inte halka efter i skolan.

Jag vet inte hur mycket resurser som läggs ner på det här, men det är iallafall inte nog. Min åsikt är att det ska finnas fler förstärkta gymnasieprogram i Malmö för ungdomar i samma situation som jag. Ett exempel hade varit att ha flera förstärka program inom samhällskunskap, ekonomi och naturkunskap, som enligt Gymnasium.se är de tre mest populära programmen i landet. Dessa program är också relativt breda, vilket gör att det kan bli lättare att få behörighet till högskola.

Alla ungdomar ska ha samma förutsättningar för att lyckas. Jag har ambitioner om vad jag vill göra i framtiden, och det enda som står mellan mig och mina drömmar är ett skolsystem som inte är lämpligt för mig. Det är en mänsklig rättighet att alla ska få en bra utbildning på lika villkor, men med det menas alla, inte bara de utan svårigheter.

Ella Rydberg

Så här skriver du en insändare