Sedan Kina år 2001 släpptes in i WTO, Världshandelsorganisationen, har Sveriges och EU:s handel med Kina ökat kraftigt.

Västvärldens förhoppning var att Kina skulle fortsätta reformeras och så småningom bli en fredlig demokrati. Med facit i hand är det lätt att konstatera att så inte skett.

Kina har ställt sig på Rysslands sida i konflikten med Ukraina, och på hemmaplan begår den kinesiska regimen omfattande övergrepp på uigurerna samtidigt som den förtrycker Hongkong och hotar Taiwan. Det är dags att koppla bort Sveriges och EU:s ekonomi från Kinas.

När Ryssland genomförde sin fullskaliga invasion av Ukraina för drygt ett år sedan fick de länder som gjort sig beroende av rysk gas ett brutalt uppvaknande. Behovet av att ställa om blev akut, och kostade både konsumenter och skattebetalare mycket. Det är en erfarenhet att ta lärdom av. Många länder i västvärlden är lika beroende av Kina när det gäller en stor mängd produkter som vanliga konsumenter använder, till exempel kläder och elektronik, som Tyskland varit av naturgas från Ryssland.

I Sverige går utvecklingen dessutom åt fel håll: mellan 2021 och 2022 ökade Sveriges import från Kina med 32 procent, enligt SCB. Så kan det inte få fortsätta.

I USA ses decoupling, bortkoppling, från Kina som en möjlighet av både republikaner och demokrater. Den nuvarande presidenten, demokraten Joe Biden, och hans regering har behållit de tariffer som hans föregångare, republikanen Donald Trump, införde mot Kina. Biden har dessutom nyligen påbörjat samtal med EU om att införa sanktioner mot Kina för att avskräcka dess regim från att sälja vapen till Ryssland.

Det är viktigt att betona att bortkoppling inte, som traditionella handelskrig, handlar om att skydda inhemska industrier eller ta tillbaka förlorade industrijobb.

Protektionism är och har alltid varit ekonomiskt oförsvarbart och det råder inget tvivel om att handeln med Kina varit positiv för Sveriges och EU:s tillväxt. Men det har, som i fallet med Ryssland, skett till priset av att såväl Sveriges som hela EU:s förmåga att agera resolut mot överträdelser av internationella konventioner försämrats.

Precis som importen av olja och gas bidrog till att ge Ryssland de finansiella resurser som krävdes för att invadera Ukraina, kan de pengar konsumenter i Sverige och EU varje dag betalar för kinesiska prylar komma att användas för att invadera Taiwan eller till och med öar som idag tillhör Japan.

Att bryta Sveriges och EU:s ekonomiska Kinaberoende bör ses som en investering för att undvika framtida anfallskrig.

Att över en natt sluta importera från Kina vore ännu svårare för Europa än det var att sluta använda rysk gas, och därför måste en bortkoppling från Kina börja redan nu.

Att koppla bort Kinas ekonomi är inte enkelt. Det behövs inte bara sanktioner, utan också ett arbete som resulterar i starkare band med Kinas grannländer. Knyts sådana band kan den produktion som av säkerhetspolitiska skäl inte längre kan tillåtas i Kina flyttas till länder i närheten, som Indien.

Likt under kalla kriget växer nu en rysk-kinesisk allians fram. Som medlem i EU kan inte Sverige på egen hand införa handelssanktioner mot Kina, men det är fullt möjligt att stoppa svenska pensionsfonder från att investera pengar i Kina, pengar som vid en konflikt skulle kunna frysas av den kinesiska regimen.

Precis som Sverige helhjärtat stött sanktioner som inneburit att Ryssland kapats från europeiska marknader, kan och bör Sverige nu under sitt halvår som ordförande i EU driva på för en tuff bortkopplingspolitik gentemot Kina.

SKRIBENTEN

John Gustavsson, filosofie doktor i nationalekonomi och har tidigare jobbat som politisk rådgivare åt Sverigedemokraterna i Europaparlamentet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.