Torsdagen den 9 mars hade vi minnesstund för min make på Ärtholmsgården. Vi hade satt oss ner och sonen hälsade välkommen och informerade om att man måste betala parkering på vissa platser.

Arkivbild. Ärtholmsgården, 2010.
Bild: Johan Pihlemark
Annons
Min syster och svåger hade kört halva natten från Stockholm för att hinna ner till begravningen och stod på en sådan plats. Inte konstigt att man missar en skylt efter att ha kört 70 mil.
Annons
Sonen gick genast ut för att betala – då satt boten där!
Är det kutym att parkeringsvakterna smyger i buskarna för att ta ut maximalt i sitt arbete? Hade det inte varit juste att gå fram och informera kunden vid ett sådant evenemang när gråten sitter i halsen och man inte känner till hur man ska köra utan följer efter andra bilar för att komma fram?
Området består av kolonier som oftast utnyttjas sommartid. Tydligen gömmer sig parkeringsvakten i buskarna på detta ställe varje gång de sörjande samlas för att ta avsked.
Jag skäms! Är det den stad jag bor i som blivit så krass.
Vill härmed varna alla andra som har sin minnesstund på Ärtholmsgården. Tro inte man är frejdad även om tårarna gör en blind.
”När döden kommer och graven – då kommer parkeringsvakten med kraven.”
Jag tror inte min syster kommer ner när min tid kommer.
I sorgens stund.
Elsa Hansson, nybliven änka