Maria G Francke är medarbetare på kulturredaktionen.

”Att inte bo i Stockholm är en pågående förolämpning, som att försvinna från jordens yta”, skriver Kristina Lindquist i DN . Hon har bott i Malmö några år och känner en stark längtan tillbaks till huvudstaden. Själv känner jag igen en förolämpning när jag ser den. Mot mig, och mot en hel stad. Eftersom Jonatan Unge i åratal hackade på min stad i Aftonbladet börjar måttet bli rågat.

Låt mig vara tydlig: mathandeln på och omkring Möllevångstorget, konsthallen och operan, Hipp och Intiman, restauranger där det smakar mer än det kostar, den magnifika Pildammsparken, fasanerna och hägrarna i Kungs- och Slottsparken, gångavstånd till allt centralt, ett väder som härdar, havsskvalp inom räckhåll, fiskehoddorna, Ljusets kalender, glass från Folkets Pops och labneh från Nablus, en iskall ayran till falafeln på Jalla Jalla, samtalsämnen som inte bara är bostadspriser, en tillåtande stämning, bra kaffe. OCH SÅ VIDARE.

Grips man av intensiv längtan efter tunnelbanetåg finns de på andra sidan sundet. Och om man bara sänker hakan och med den blicken – kanske också förväntningarna, det måste medges – finns det alla möjligheter att vara en fullvärdig medborgare även i Malmö. Visst, man befinner sig inte i kulturvärldens absoluta centrum, men kanske är det något välgörande i den positionen?

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!