År 1848 blev Malmö för en kort tid ett storpolitiskt centrum. Staden gick från att vara en sömnig småstad till en kunglig metropol med karnevalsyra. Den sommaren fick Malmö inte bara härbärgera kungen med familj och hov, regeringsmedlemmar och allehanda diplomatiska celebriteter utan även förlägga 10 000 svenska och norska soldater. En fördubbling av stadens invånare innebar stora påfrestningar men också ett tilltagande utbud av förlustelser.

Anno 1848 brukar kallas revolutionsåret. Revolten började i februari i Frankrike och strax sköljde en våg av uppror över Europa. I länder som Tyskland, Italien, Polen, Spanien, Portugal, Schweiz samt de österrikiska och ottomanska rikena växte missnöjet med det politiska ledarskapet. Å ena sidan tilltog nationalismen, å andra sidan krävde både arbetarklassen och liberalerna en högre grad av demokrati.

I grannlandet Danmark skulle oroligheterna få en dramatisk betydelse. I samband med den så kallade marsrevolutionen i Köpenhamn år 1848 gjorde den tysksinnade befolkningen i Slesvig och Holstein uppror.

Sönderjylland med hertigdömet Slesvig och staden Flensburg var en del av det danska riket och var sedan medeltiden ett danskt län. Hertigdömet Holstein med städerna Kiel och Altona hade tidvis hört till Tyskland, tidvis till Danmark.

Med tyskt och preussiskt bistånd ville den tyska befolkningen i Slesvig och Holstein frigöra sig från Danmark. Och det skulle visa sig att den nyvaknade tyska nationalismen var svår att släcka. När danskarna försökte slå ner upproret tvingades de till reträtt av en stor tysk armé. Det blev upprinnelsen till det för danskarna så traumatiska Slesvig-holsteinska kriget. (Se fakta nedan.)

Den skandinaviska broderskapskänslan, skandinavismen, var vid denna tid utbredd. En av dess främsta anhängare var kung Oscar I som strax var beredd att ingripa till de danska provinsernas försvar. Slesvig och Holstein ansågs utgöra Skandinaviens utpost i södern. Dessutom befarade man att tyskarna kunde fortsätta att marschera norrut. Det var, med andra ord, tid för handling.

De första dagarna i juni ankrade en svensk-norsk eskader på redden i Malmö och bland krigsfartygen återfanns fregatten ”Eugenie” med prins Oscar, sedermera kung Oscar II.

En kvart över åtta på tisdagsmorgonen den 6 juni dånade så saluten medan ångaren ”Gylfe” ankom Malmö hamn. Ombord fanns kung Oscar, kronprins Karl och prins Gustaf samt stadsråden, befälhavare, kungens livmedicus, kabinettssekreterare med flera höga hattar.

Under hurrarop begav sig det kungliga sällskapet till fots från hamnen mot Stortorget där trupper paraderade och deras ankomst hälsades av höga militärer och stadens borgmästare, rapporterade Bernhard Cronholm i sin nystartade tidning Snällposten.

Kungligheterna tog därefter in på residenset. Två dagar senare hälsades dessutom den nyutnämnda danska kungen Fredrik VII med salut vid sin ankomst till Malmö för förhandlingar med sin svenske kollega.

Så kom det sig att allmänneliga Malmöbor i sommarvärmen på stadens kullerstensgator råkade prinsar, generaler, amiraler och annat fint folk. Den skånska adeln, som gärna höll sig borta från Malmö sommartid, fann tillfället av sådan vikt att de logerade i staden för att kunna frottera sig med hovet och deltaga i festligheterna.

Aldrig tidigare – möjligen med undantag för vintermånaderna 1806-1807 då kung Gustav IV Adolf regerade från Malmö – hade man upplevt en sådan glansfull epok som denna sommar.

På denna storpolitiska scen, i en krigisk färgad atmosfär och med ett yvigt sällskaps- och nöjesliv, befann sig alltså Bernhard Cronholm. Hans tidning Snällposten kunde inte fått en bättre start. Snällposten utkom från och med den 8 maj varje helgfri måndag och torsdag klockan 17 på eftermiddagen.

Läs mer: Redaktören Cronholm – bildad, sällan avbildad

Cronholm noterade bland annat att stämningen i staden var starkt patriotisk: ”Det var innerligt intresse man såg detta wackra regemente”, det vill säga det Kronborgska regementet som huserade i staden denna sommar.

Till de nöjen och förlustelser som för Malmöborna och deras gäster stod till buds fanns det förutom den populära Malmö teater vid Gustav Adolfs torg, några så kallade ”tivolin” – dels Stadt Hamburg bredvid teatern (på en tomt ned mot Studentgatan), dels Mon Bijou ute på Möllevången – i restauratören J M Ficks regi.

I Snällposten kunde man bland annat läsa om de oväder som drabbade staden. Bilder fanns inte i tidningen vid denna tid, men en som med sitt ritstift dokumenterade dessa och andra dråpliga händelserna var löjtnanten Fritz von Dardel, tillika adjutant i kronprinsens följe.

Söndagen den 18 juni utlovades konsert med Kungl. Kronobergs regementes musikkorps i Möllevångsparken (nuvarande Folkets park vid Möllevångsgården), med efterföljande akrobatisk dans på spänd lina. Det blev en minst sagt dramatisk upplevelse för kronprins Karl med följe. Ett hård oväder med blixtar och regn avbröt bryskt evenemanget och publiken tvingades på flykt för att skula.

Utanför det kungliga logiet på residenset var det lugnare. Där spelades det musik och tapto blåstes varje kväll. På Ribersborgsfältet och Stortorget hölls uppvisning med militära parader. Till andra borgerliga fröjder hörde baler i Knutssalen på Rådhuset där stadens unga köpmansdöttrar kunde förälska sig i ståtliga prinsar och unga officerare.

Senare denna sommar anlände även drottning Josefina, prins August och unga prinsessan Eugénie samt änkedrottningen Desideria som fick en svit på Frans Henrik Kockums lantställe Holmen vid Rönneholmsvägen. I den praktfulla parken underhölls änkedrottningen av regementsmusik.

Drottning Josefina Maximiliana Eugenia Napoleona av Leuchtenberg hade ett annat behov av kontemplativ avkoppling.

Medan kung Oscar satt i politiska samtal ägnade sig drottning Josefina åt promenader. Inte sällan brukade hon spatsera ner till hamnen där hon sökte sig längst ut på den östra piren som då tillhörde yttre hamnen.

Därute fanns det emellertid ingen sittplats och drottning Josefina kunde ju inte gärna slå sig ner på kajkanten bland metande småpojkar. Så hamndirektionen iordningställde en träställning med en bänk som ers höghet kunde slå sig ner på för att njuta av utsikten och havsluften.

Den 26 augusti 1848 undertecknades den så kallade Malmö-konventionen som innebar vapenvila i den tysk-danska konflikten. Vapenvilan skulle bli kortvarig och alls inte slutet på detta krig. Men för Malmös del var uppståndelsen och festen över. Kungligheterna med följe lämnade staden.

Cronholm fortsatte dock sitt värv fram till sin död 1871. Sydsvenska Dagbladet som hade startat 1870 köpte Snällposten. Tisdagen den 2 januari 1872 utkom så första numret av Sydsvenska Dagbladet Snällposten.

Drottningsoffan stod kvar i många år fram till dess att hamnen byggdes om i slutet av 1870-talet. Men historien levde vidare. Längst ut på Ångbåtsbron inrättades 1880 ånyo Drottningsoffan i form av en större brygga och utsiktsplats. Den kom att återfinnas där fram till 1938 då den, i samband med att Smörkontrollen byggdes, togs bort och ersattes med vanliga parkbänkar längs kajkanten.

År 1953 stod en ny variant på kajen, nu som ett utsiktstorn byggd på toppen av ett plomberat värn ur Per Albin-linjen. Men hösten 1998 försvann även den tredje upplagan av Drottningsoffan. Byggnaden ansågs sakna historiskt värde.

— Dessutom användes den som pinkekur. Folk gick och slog en sjua där, sa Ronny Johansson, överingenjör på Malmö hamn, till Sydsvenskan.

Läs mer: ”Martialisk. idyll i Malmö för 100 år sedan” av Hans Dhejne i boken”Malmö försvar genom tiderna” (Allhem förlag 1944). ”En himmelskriande Caricatur ifrån Möllevångsreträtten Malmö – 18 junii 1848” av Kjell Å Modéer i Malmö Fornminnesföreningen – årsskrift 1971.