Annons

Annons

Annons

kulturBarnkultur

Shora Esmailian
”Freja och huggormen” tål att läsas många gånger

Fredrik Sonck och Jenny Lucander gestaltar döden genom en flicka som ser sin pappa ha ihjäl en huggorm.

Text

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Ur ”Freja och huggormen” (Förlaget). Illustration: Jenny Lucander.

Annons

Sällan blir uppföljare lika bra som ettan, vare sig det handlar om en film eller bok. Även om tvåorna kan hålla hög kvalitet brukar förväntningarna på dem vara svåra att infria. Men det gäller inte för kulturjournalisten och författaren Fredrik Soncks och illustratören och konstnären Jenny Lucanders samarbete kring bilderböckerna om det lilla barnet Freja. Även om igenkänningen är hög för både barn och föräldrar i den första boken ”Freja och kråkungen” (Förlaget) – den lilla flickan ska sluta med napp, en inte så lätt bedrift – har de i den andra och nyligen utgivna ”Freja och huggormen” hittat helt rätt ton. Här står Freja för berättarrösten och perspektivet är helt och hållet hennes.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan